Jag lever

Var nu längesen jag skrev här och det beror nog mycket på att jag mår så pass mycket bättre.
Jag kan få attacker av panik/ångest, koncentrationssvårigheter mm men det är mycket mer hanterbart nu. Kan fortfarande känna att telefoner är jobbiga och att jag kan dra mig undan människor ibland men det måste man ju ha rätt till, eller?

I veckan var jag till läkare för att få intyg till arbetsförmedlingen att jag inte bör arbeta med det jag gjort.
Min läkare hade slutat, han jobbar bara som konsult så jag fick träffa en annan läkare. Jag trodde inte att jag skulle få nåt intyg men så fel jag hade.
Jag fick ett intyg och det är så otroligt bra skrivet!! Hon skrev även att jag bör undvika arbeta m vuxna handikappade och att jag bör jobba deltid till att börja med, inte heltid.
Vi pratade lite om att studera, då jag funderat på förskollärarutbildning. Hon ansåg efter vårt möte på 1 timme att jag inte bör fundera på studier förrän tidigast hösten 2010.
Jag har själv tänkt tanken så det var skönt att få höra det av en läkare.
Vi gjorde en plan för medicinen och nedtrappningen av den, som inte är aktuellt ännu.

På vägen därifrån så mötte jag "sköterskan" som jag träffade 1a gången och som jag kände noll respons ifrån. Vi pratade en stund, hon påpekade att jag ser mkt piggare ut och kramade mig o önskade mig lycka till. Hon kändes så ärlig! :)

Senare i veckan var jag till värdens bästa jobbcoach - Rosie.
Att gå till henne är bästa terapin! Våra möten ger så mycket positiv energi att jag blir alldeles laddad. Helt suverän människa som jag önskar att jag fick träffa mer än bara i 3 månader...

Vi pratade om detta m studier och jag berättade att jag tvekar, att jag inte vet om jag vill bli förskollärare. Hon berättade att fler av hennes "klienter" börjat studera trots samma tankar som mig o det har blivit pannkaka. Känns så dumt att påbörja nåt som tar 3,5 år och inte veta om jag verkligen vill det..
Rosie fick in mig på ett annat spår. Hon tror att jag är en sån människa som ska jobba m människor, inte på fabrik ex. Men förklarade att bara för att man jobbar m människor så måste inte det innebära vård/barn. Det kan även innebära att jobba i butik.
"Säg att du är intresserad av färg o form" säger hon, då börjar jag fnissa. Och förklarar att det är min hobby.

Då fortsatte hon sin tanke om detta med butiksjobb, att jag kan söka mig till butiker som säljer min hobby som i detta fall - färger, hobymaterial osv. Och att jag inte måste invänta en annons utan att jag ex kan skriva personligt brev till affären och berätta att jag finns och kan hoppa in. "Får man in en fot så..."
Rosie ger mig hopp, tro på mig själv och öppnar tankedörrar som inte fanns förut. Underbart!

Utöver läkarbesök och arbetsförmedlingen så har familjen uttökats med en liten valp.
Flera anser att hon inte är en hund men för mig är hon den perfekta hunden, hon är helt underbar!!

Glädje

Igår kände jag riktigt glädje, långt inuti mig. Sååå ljuvligt!

Min söta lilla tös älskar att cykla med sin mor och då inte små cykelturer utan rätt rejäla.
Igår frågade hon om vi inte kunde ta en kvällstur och givetvis kunde vi det.
Väl ute på cyklarna så tittade jag på min dotter och bara kände glädje.

Glädje över att hon finns, glädje över att vi har varandra. Ren, skär lycka.

Hur underbart som helst!! :)

Arbetssökande...

Igår var jag på mitt första möte med arbetsförmedlingen. Hade inga stora förväntningar om jag ska vara ärlig men oj så trevligt det var.
Hamnade hos en helt underbar handläggare som tyvärr inte ska ha hand om mig i fortsättningar...

Vi pratade om vad jag gjort: utbildningar, assistentyrket, väggen och planerna på att läsa in förskollärare.
Handläggaren hade gjort precis samma saker så hon förstog min sits väldigt väl och frågade hur jag mådde nu och så. Tänk vilken tur att jag hamnade hos just henne, hon som vet hur det är!! Lovely.
Fick ett intyg som läkaren ska skriva under som gör att de ej kommer matcha mig på såna jobb som påminner om det jag haft där jag hoppade in i väggen.. Skönt!!

Var sen upp på mitt gamla jobb och lämnade nycklarna.
Fick många kommentarer om att jag gått ner i vikt, att jag ser piggare ut osv. Kul!

Det var kul att träffa jobbarkompisarna men när det blev för många barn runt om mig så kände jag pressen, då blev det lite svårt att andas. Jag älskar verkligen barnen men aj vad jobbigt det blev.. Jaja som tur var kunde jag bara sätta mig i bilen och åka hem. :)

På kvällen kom brorsan och han tjej hit. Det var mycket trevligt med god mat och dryck :)

Trött på kommunen

Dagarna går och jag följer med.
Har varit väldigt besviken på min gamla arbetsgivare.

Bad att få veta summan för avgångsvederlaget inkl semesterersättning och sånt för att kunna lämna in jämkning till skatten.
Men just "vår" lönetant var på semester så jag skulle få vänta till 10/8 på att få svar och då skulle jag inte hinna söka jämkning.
Min svärmor tipsade mig att ringa en av hennes gamla arb.kamrater. Ringde dit och fick alla uppgifer på 5 minuter.
Hur svårt ska det vara att hjälpa till?? För henne var det inget problem alls.

Nu inväntar jag bara att få arbetsgivarintyg så jag kan få veta hur länge akassan anser att mina pengar ska räcka. Men återigen så får jag ju vänta på att nåns semester ska ta slut. Det är ju helt sjukt!

I övrigt så längtar jag tills skolan börjar så jag får lite egentid när tösen är där plus att vi får till lite rutiner efter en lååång sommar.
Nu ska jag fixa mig lite lchf-frukost. :)

skilsmässa? ;)

Idag skriver jag på skilsmässo-pappren till kommunen.
Så på måndag när fk säger att jag är frisk så ska jag anmäla mig som arbetslös...

Jippie...

Jag klarar mer o mer :)

För nån vecka sen packade vi bilen och styrde mot svärfar och hans fru.
Vi fick träffa fler släktingar som vi ej träffat, bla min sambos bror med familj.

Denna sida av släkten är helt underbart tokiga, trivs som fisken i vattnet. Inget jobbigt alls att åka dit. Längtar redan tillbaka.

Svärfars fru har själv gått in i väggen en gång i tiden så hon vet ju hur man mår... Skönt!

Efter 4 dgr där så åkte vi hem.

Någon dag senare så bokade vi tallinkryssning med bla de som var med på minisemestern. Fick tag i väldigt billiga hytter så vi slog till :)

Har varit nervös för att åka på kryssning då jag inte vet hur jag ska reagera på allt folk och tanken på att inte komma hem när jag vill.

Men det gick så bra det bara kunde, njöt av varje sekund. Underbart!!
I själva tallin var jag till o med lite kaxig "om vi inte vet vart vi är så löser det sig alltid..." Undrar om det verkligen var lilla jag som sa så?? ;)

Har ändrat min kost till LCHF och mår otroligt bra av det.
Så på båten var det ju underbart att äta buffé med lax, räkor, kött i feta såser osv. Underbart! Frukosten var inte heller tokig ;)


Min chef mailade förra veckan och undrade om jag bestämt mig ang mitt val och om jag ville att vi skulle träffas innan hon gick på semester.

Mailade tillbaka med lite skinn på näsan
"jag har inte bestämt mig, har ju tom att jag får besked från högskolan på mig. Och nej, jag har inget större behov av att vi träffas". Det kändes skönt!

Idag gick jag för sjuttielfte ggn in på studera.nu för att se om min ansökan var klar och det var den..
Tyvärr så kom jag inte in, saknar ett ämne.

Men det hindrar mig inte, jag ska söka komvux för att läsa in detämnet plus att jag igår sökte ett jobb.

Minisemestern.

Var ännu lite upp o ner i fredags morse innan vi skulle åka.
Kom på mig själv med att gråta en skvätt i köket, men det gick snabbt över.

När vi kom fram till stugan så släppte allt och jag kände att jag "kommit hem".
Det var en liten stuga, närmsta grannes hus kunde man se långt bort. Det var vi och naturen. Lovely!

Vi har fiskat mycket, inte fått nån fisk. Men jag är en sån som kan sitta på en brygga med metspöt i handen och bara vara, det är så rofyllt. Använde kastspö också, skoj!
Några gånger hade jag sällskap på bryggan men flera gånger var jag ensam vilket var underbart!

Vi åt god mat (har börjat m LCHF), drack gott, skrattade så huset nästan skakade. Det var ett toppengäng att åka ihop med.

På lördagen trotsade vi vädret och badade i tunna, såååå härligt!
Efter det tog jag en stund i bastun, alldeles ensam. Ljuvligt!

Det var en helg utan måsten, jag kunde gå undan om jag ville, men ville jag ha sällskap så fanns det.
Min sambo frågade flera ggr hur jag mådde eftersom han visste min ångest innan. Svarade att " det här är livet!"

Så min helg var så bra den nånsin kunnat vara :)

Vår helg

Regndropparna bildar mönster på älven.
Det smattrar lugnande mot paraplyet när jag står på bryggan med metspöet i handen. Det här är livet!!

Det för mig tillbaka typ 20 år till barndomens somrar på mormors land.
Vi traskade genom kohagar för att komma till ekan så vi kunde ro ut och meta.

Vi klättrade in i hästarnas hagar för att komma till badstranden. Hade jag tur kunde jag få rida tillbaka på en nybadad Melka ;)
Vi byggde kojor, barkbåtar, gjorde kottdjur och trädde smultron på strån. Livet lekte!

Här i helgens lilla näste läker min själ.
Jag har inga måsten, andas djupt och inget tag emot.
Jag andas, jag lever.

Det här är terapi för mig, godis för min själ.
Underbart!!

Lite uppdatering

livet var kaos i torsdags.
Det var en barg&dalbana mellan gråt, skratt, ilska och glädje.

Fruktansvärt jobbig dag. Ville ta alla tabletter jag hade hemma för att lugna mig men det hjälper ju inte... Anledningen till detta mående berodde nog på att vi på fredagen skulle åka på minisemester med några vänner,
Mycket planerande, jag hade inte koll på situationen osv. Var helt flippad...

Facket ringde iaf och jag kan bara säga att jag älskar dem!
Är så tacksam för deras hjälp och stöd! De får mig att känna mig som nån, nån som betyder nåt, nån som är värd nåt!

De har iaf förhandlat åt mig så jag behöver inte lämna besked hur jag vill göra förrän jag får svar från högskolan.

Och OM jag kommer in så får jag tjänstledigt men de kan ej garantera mig sommarjobb eller tjänst när skolan är slut.
Det känns ändå skönt. :)

pest eller kolera... igen...

Så var det dags för ett stort, avgörande val i mitt liv.
Det känns som vad jag än väljer så leder det till samma skit - jag står utan anställning....

Var på mötet idag. Tjejen från facket var riktigt bra, fick mig att känna mig trygg även om jag var på väg att kräkas innan mötet... Hatar alla jävla möten!!

Hatar att vissa på mötet sitter och ler så där "rart" och förstående. När hon ändå inte fattar hur min sits är.... Grrr!! Blir bara förbannad...

Personal-konsulten förklarade läget, som inte ser bra ut. Det finns inga jobb, de säger upp folk och att omplacera nån nu är kört.
Har två alternativ
* få 6 månadslöner + intjänad semester
* fortsätta utredning med fler möten som ändå inte leder till jobb, vilket i sin tur leder till uppsägning...

Känns denna sits skoj?? Inte det minsta.
Är helt slut nu, känner inget för nåt just nu. Ska fly in i mitt målande ett tag så blir det nog lite bättre snart

Flummig

Känner mig flummig, rastlös, orolig, ja alla man kan tänka sig.
Det beror på eftermiddagens inplanerade möte..... Jobbigt!!

Skönt iaf att facket kommer medverka.

Min lilla mamma ringde på fm o frågade när mötet ska vara.
Påpekade att jag inte ska skriva på några papper. Förklarade att erbjudandet kommer idag, det var chefen som förvarnade mig i fredags.
Förstår att hon är orolig, det är ju jag med....

Nu ska jag försöka få i mig lite frukost och sen distrahera mig själv med lite målning.

upp som en sol ner som en pannkaka...

Började dagen underbart med en härligt rask promenad i solen, såå skönt!

Var sen till min chef för att hon ska fylla i papper åt mig.
Fick då tid för möte nästa vecka.

Hon förvarnade mig om att det inte finns några jobb och att jag kommer bli erbjuden lön under ett visst antal månader om jag "hoppar av" min fasta tjänst.... Hur kul kändes den??
Har kontaktat facket och hoppas att de kan medverka på mötet!

Nu hoppas jag ju iof på att jag kommer in på högskolan men alla känslor bara rann över och spricker ut genom ögonen. *gråter som ett bran*

Funderar hur vissa människor kan vara anställda av kommunen utan utbildning medan bla jag med utbildning ska behöva gå från en fast tjänst.. Hur går den ekvationen ihop???

Ska iaf trösta min ledsna själ idag med ett besök till frisören.

barnpallar

Har ju lovat lägga ut lite bilder på sånt jag målat så här kommer två barnpallar som jag målat.
Ska leta fram fler bilder senare o lägga ut.

Ljuvligt

Kan man bli annat än välmående när man tar en promenad i denna miljö.
Det är ju helt underbart!!

Har precis gått en 45-minuter runda och nu väntar en ljuvlig frukost innan jag ska träffa min chef...

Sen ska jag fixa lite material till mina projekt ;)

va händer?

Jag funderar en hel del på vad som händer med mig efter den 19/7 när min sjukskrivning är slut...
Ska träffa chefen för att fylla i papper för nån ersättning som jag har rätt till, som facket informerade mig om. Det skulle chefen ha informerat mig om...
Det känns som de skiter i mig och min situation, precis som min arb.kamrater... Tack o lov för facket!!

Min mor fick ett sååå sött halsband fr en arbetskamrat idag. Mamma undrade varför.
Förklaringen var för att hon varit snäll och brytt sig när den tjejen gick in i väggen.
Mor tycket inte att 2 vykort, nåt telefonsamtal och nåt mail var nåt. Men jag fick henne att förstå hur stort det är! Hur mycket det betyder att nån ser en fast man inte finns där för tillfället...

I övrigt så har jag blivit beroende av långa, raska promenader innan frukost tack vare min drivande bror! Du är underbar!! *kram*
Jag trodde inte jag skulle klara promenader innan frukost eftersom jag förut inte kommit utanför dörren utan mat i magen. Nu är det sååå underbart att äta efter en lång promenad, det smakar så gott :)

Min fantasi och kreativitetsförmåga växer för var dag tror jag. :)

Har en beställning på en pall och en födelsetavla som jag pysslar med nu.
Sen ska jag täcka för ett dörrhål i vårt kök som jag avskyr. Så imorgon ska jag mäta och åka till brädgår´n.

Det känns som jag lever nu, jag trivs med nästan allt och gör sånt jag gillar.
Har ännu lite problem med telefoner ibland och om det blir för mycket folk. Men jag kan leva mycket mer normalt nu. Jag har släppt lite på kontrollen, allt måste inte göras på sekunden. Det är så skönt!

Det enda jag önskar nu är att få veta vad som händer efter sjukskrivningen.
Om jag inte får nåt svar på fredag så kommer facket ta tag i det åt mig, skönt!

Over and out, nu ska jag måla klart :)

Besviken

Har en känsla av stor besvikelse...
Jag har vart borta från mitt arbete sen mitten av januari.

Till en början hörde arb.kamrater av sig lite men nu är det så himla tyst. Det känns nästan som om jag aldrig existerat där....
Inte ens gruppledaren hör av sig.

Visst, jag ska inte komma tillbaka men man kan väl allafall kolla hur ens arbetskamrat mår??
När jag åker dit känns det som att det inte spelar nån roll. Jag är ingen när jag är där..

Var jag värd så lite?? Betydde jag inte mer??
Det känns verkligen skit!

Jag har gjort så mycket för det stället och nu känns det som jag är luft för dem..

Började ju jobba på skolan -00
De som jobbar där har inte hört av sig nåt.. Bara några enstaka därifrån som jag ändå har kontakt med på min fritid, annars inte ett ljud.

Och avlastningshemmet jag är på nu, som jag jobbat på i mer än 1 år, där alla var så himla välkomnande när jag började dem hör man inget ifrån.. Så jävla dåligt rent ut sagt.

Gruppledaren tyckte ju att jag kunde jobba där på loven om jag kommer in på högskolan.
Även om jag hade klarat det psykiskt så känns det ju knappast troligt efter hur de behandlar mig..

Var bara tvungen att spy ur mig detta, så kanske jag kan släppa det lite.

Häftigt!

Fick precis en uppenbarelse, en woaw-upplevelse eller nåt sånt ;)

Shoppade med min kompis igår, handlade då ett gäng pocketböcker.
Idag öppnade jag en av dem och nu har jag läst ut den.

Det häftiga med detta är att det inte är längesen jag knappt kunde läsa en rad för att jag inte kan koncentrerar mig.
Nu har jag sträckläst en bok på en dag. Underbart!!

Längtar efter nästa bok från min påse, men det får vänta till imorgon för nu är kl för mycket ;)
Såna här saker får mig att inse att mitt liv är på väg tillbaka, att jag är på rätt väg. Så skönt!!

Jag är någon :)

Igår, torsdag var det en fullspäckad dag.
När min familj pyst iväg pluggade jag i mp3an i biosystemeet och poppade musik samtidigt som jag städade.
Tog ett break för att köra lite boxning o aerobics på Wii. :)


På em var jag på möte med mitt fack.
Och jag var lyrisk efter det. Jag kände mig viktig, behövd, nån som betyder nåt mm. Jag kände mig bra och försvarad. Underbart!!


På kvällen gick jag en golfrunda med min mor.
Det var den absolut bästa rundan jag nånsin gjort, helt suverän!

Trött som få efter denna innehållsfulla dag somnade jag nöjd på soffan ;)

Jag klarade det!

Igår var det dags för träff med N´s klass. De var planerat med fika och ev lekar.
Hela jag knöt ihop mig av ångest inför detta, då lekar o sånt inte är min favorit just nu...
Men min kloke sambo var igång igen och sa "man måste inte vara med o leka".

För att få lite tro på mig själv gick jag iaf med dit.
Det var massor med folk så jag höll mig lite på sidan.

Pratade m en av mammorna som jag jobbat ihop m förr. Vi kom in på hur jag mår och hon sa "gör det som känns bra för dig, leken är frivillig för alla".

Puh så skönt det var att få höra från nån annan än en nära vän/familjemedlem.

Vi fikade och hade det trevligt. Var nöjd efteråt med att jag klarade det, men var grymt trött.
Blir ju så himskans trött när jag gör saker som pressar mig lite.

Många känslor o funderingar

Dagarna går och jag följer med, tror jag ;)
Har haft lite svårare att sova nu i några dagar. Är rastlös, känner mig speedad och kan inte sova.. Hoppas på en god sömn nu när jag skrivit detta.

Imorgon är det nån träff m N´s klass, föräldrar och lärare för picknick och säkerligen nån brännboll eller så.
Har panik bara jag tänker på det... Det kryper i mig. AAaahhhh...

Pratade m min sambo och ibland är han bara bäst!!
"Men hjärtat, du måste ju inte vara med på vad det nu är som de hittat på"
Han har ju så rätt i det och hans ord fick mig lite lugnare. Tack o lov.

I övrigt så undrar jag vad kommunen pysslar med...
När vi hade vårt möte för typ en månad sen så skulle vi försöka få till ett möte inom en vecka. Och som sagt så har typ en månad gått och inte ett ord!?!

Mailade min chef och hon berättade att konsulten utreder min arbetsförmåga, första tanken som dyker upp är "hur kan hon göra det utan att ha träffat mig???"
Men jaja, hon vet väl vad som ska göras.

Nu har jag för mig att det inte handlade om att utreda min arbetsförmåga utan det handlade om att hitta en annan placering åt mig. Man blir ju inte klok på alla tanter och regler överallt.
Om två månder är min sjukskrivning nästan slut och vad händer då?!?!
Det kan ingen ge mig svar på.
Jag försöker att inte tänka på det för det stressar upp mig extremt.. Det kanske är det som ligger på lur och gör att jag inte kan sova??

I övrigt så är det sommarplanering på gång.
Kompisar undrar om vi vill följa m till en stuga med respektive familj. Tänkte att det kunde vara trevligt men sen helt plötsligt handlar det om 4 dagar. Det känns somen evighet när jag tänker på det.

Men så är sambon igång igen, klok som en bok "vi kan åka därifrån om det inte funkar". Bara jag tänker på den trippen så skruvar jag igång mitt inre.. Jag vill men törs jag, klarar jag det?

Det är mycket såna känslor för olika saker nu och jag funderar på om det kan vara så att jag behöver öka min dos på medicinen.. Får väl ringa farbror doktorn. ;)
Nu måste jag ge min kropp en chans att sova.
Hejsvejs..

Ett litet hej

Börjar äntligen pigga på mig efter lunginflammationen.
Det har inte hänt så mycket här pga det, har ju mest hållt mig inomhus.

Har börjat tänkt till med tanke på mat. Och det har resulterat i -2,6 kg på 2 veckor. Underbart!
Det ger mig en kick till livet så jag tror att jag även måste satsa på min vikt för att få min psykiska hälsa bättre.

Har i 3 dagar varit hundvakt. Det har varit helt underbart!
Vi älskar hundar men har aldrig skaffat nån pga all den tid det faktiskt tar.
Men hundvakt är ju mysigt.

Saknar dock den fyrbente vännen enormt mycket nu när han åkt hem.
Har ju blivit lite extra promenader nu när han varit där, vilket är bra för mitt mående.

Var på en stor Ica-affär idag m N. Det var extremt mycket folk, och jag fick lite ångest. Det gick dock att hantera, skönt!

Har varit och hälsat på, på jobbet idag.
Det gick bra. Och det är extremt skönt att åka dit och kunna säga att jag inte kommer tillbaka.
Fick lite panik idag när vi pratade om utifall jag kommer in på högskolan. Då sa min gruppledare att jag kunde ju jobba på loven.
Aaaaa..... det kändes inte bra. Och jag tror inte riktigt hon förstår. Men men, alla kan inte förstå. Huvudsaken är att jag vet att jag inte ska dit.

Det stora positiva i mitt liv nu när jag mår bättre är att min tös är så mycket gladare. Denna vecka har hon varit en riktigt fnittrig, solskensstråle. Helt underbart!

Små saker som startar stora tankar...

Nu undrar jag om jag verkligen är klar med psykologmöten. Eller det kanske inte är psykolog jag behöver utan kanske mer en människa som Mia Törnblom..

Har fått en "hemlig beudrare" som mailar små meningar ibland "tänker på dig"..."vad du är fin".. osv.
Och det är väl rart men jag kan inte ta det till mig. Dels slår jag ju bort det för att jag har min familj med sambo o barn men....

...jag kan inte förstå att nån annan människa kan tycka jag är fin/ser bra ut eller så när jag själv är så grymt missnöjd...
Att ge mig komplimanger är som att ja.. vet inte vad jag ska jämföra det med men det är meningslöst för jag kan inte ta det till mig...

Jag som är tjock, fet o ful... Kanske inte jätteful men är man missnöjd som jag så är det svårt att se nåt bra...
Jag brukar jämställa mig med skräphögen i fragglarna och ser man ut så är det svårt att förstå att nån kan tycka om mig.. Stackars min sambo.. ;)

För en vecka sen förklarade jag krig mot min övervikt.
Så jag har försökt äta lite bättre, tänkt till lite. Men detta med motion är ju helt omöjligt så länge denna bakterie inte ger sig.
Jag är ff inte frisk och ska ringa Vårdcentralen imorgon eftersom penicillinet inte verkar bita helt, det har bara lindrat lite. Och den förhöjda tempen finns kvar..
Längtar sååå efter mina promenader och mina träningspass med Wii.

Nu ska jag nog seriöst ge Mia Törnbloms bok en chans. Har inte orkat läsa så mycket men jag får lov att försöka nu när jag ska försöka bearbeta min inställning till mig själv.... Huvaligen...

Lååång tisdag

Har inte orkat skriva här då jag åkt på lunginflammation...
Penicillin, hostmedicin och vila är doktorns order. Är stuptrött, sover inte mycket eftersom jag hostar som en galning men men.. det blir väl snart bättre. *håller tummarna*

Mötet i tisdags gick bra, tror jag.
Min chef var from som ett lamm. Min kompis M sa "vad trevlig hon var idag, idag kunde man ju nästan tycka om henne" ;)

FÖrsäkringskassan har ju sina regler att man ska vara igång i arbete igen efter 180 dgr. Dessa regler förstår jag inte riktigt..

Konsultens första uppdrag är att jag ska återgå till ordinarie arbete därför fick jag inte nån "chans" till omplacering nånannanstans förut.
Men nu frågade hon läkaren om hur läget var.

Och han sa, tack o lov att jag inte ska tillbaka. Ville de promt att jag skulle försöka så ansåg han att dessa månader hemma var bortkastat för att jag med all sannolikhet skulle bli sämre än jag var i januari. Det vill ju ingen av oss....

Så konsulten har nu i uppdrag att försöka hitta en omplacering åt mig... Men eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör så kan det leda till uppsägning vilket givetvis inte känns bra.
Men vad har jag för val?
Pest eller kolera, som jag sa under mötet. Och läkaren höll ju med mig.

Men jag berättade att jag har sökt högskola till hösten och givetvis hoppas på att jag kommer in.

Det beslutades att vi ska träffas snart igen, men då behöver inte läkaren vara med för han har ju sagt absolut nej til återgång, vilket känns sååååå skönt!

Läkaren och jag pratade ensamna en stund efteråt.
Han menar att jag nog som han säger skulle kunna arbeta på en bensinmack redan nu, men han ville inte säga det för han tycker jag behöver få läka lite till och få chans till en omplacering inom kommunen.
Blev sjukskriven till o med mitten av juli, då de 180 dgr är slut.

Under denna tid får jag arbetspröva om de hittar nåt.

Det känns bra och skönt att mitt gamla jobb är lagt på hyllan men givetvis nervöst att veta att jag kanske kan vara arbetslös till hösten...
Och sen känslan som "alla" har - man vet vad man har men inte vad man får...

Efter det mötet rusade jag iväg till Vårdcentralen..
Läkaren lyssnade på mina lungor och frågade om jag rökte. "Jag slutade i januari" svarade jag med hjärtat i halsgropen.
Det enda jag tänkte var "nu säger han att jag har Kol"..

Men det sa han inte.. tack o lov. Det var bakterier på lungorna som kan väntas ut eller tas bort med antibiotika. Jag valde medicin för nu orkar jag inte mer...


Efter lunch hemma så var det dags för sista mötet med psykologen.
Det var ett trevligt möte.
Hon blev glad åt att läkaren sagt nej till mitt jobb.
"När jag pratat med honom känns det som han värnar mycket om dig" sa hon.
Det känns ju lite extra bra.

Hon ser stora skillnader från våra första möten och var glad åt mina initiativ jag tar som ex söka högskola men även så "simpla" saker som att jag målar igen.

Berättade att jag fortfarande kan få ångest och panikkänslor men att jag nu kan bemästra dem relativt bra. Jag måste inte rusa iväg för att komma ur ångesten, något som är skönt.

Efter denna upptagna dag ska jag lyda farbror doktorn och bara vila. Förutom när jag målar klart barnpallen jag fått beställning på men det känns som vila/avkoppling för mig.

Nipprig..

är jag nu..
Imorgon ska jag på möte. Min handläggare på Försäkringskassan har kallat till möte för mig, chefen, läkaren och konsulten som ansvarar för min återgång till arbete.. Konsulten anser ju att jag ska tillbaka till min ordinarie tjänst och min psykolog säger att jag inte ska arbeta där igen...

Får ta med mig en "stödperson" och frågade M. Hon följer med och det känns skönt!!

Är nervös över vad de ska säga imorgon. De korta stunder jag fått sova under helgen har innehållit mardrömmar... Jaja, vi får väl se vad som händer.

Seg...

Denna vecka har jag inte haft nån ork att skriva.
Dels har jag åkt på förkylningen med en grym hosta plus att jag inte mått bra psykiskt.

Har återigen dragit mig för att ringa mina närmsta vänner, svara i telefon har varit ett stor NO-No... Känns trist men det går väl över...

Fick ett ryck här i min ensamhet. Skulle bara städa av lite innan N och hennes kompis B kom hem. Men det slutade med total röjning av garderob o andra utrymmen.
8 stora påsar med kläder o textilier till välgörenhetsorganistationer, ex antal grejer till skroten. Så skönt och välgörande att rensa!

I måndags fick vi inbjudan till ett par kompisar, till ikväll.
Har som sagt mått skit så jag tänkte säga nej, men ändrade mig innan orden lämnade min mun.
Sa till J att "jag mår skit nu men säg att vi kommer".
Det som höll mig uppe vid att klara av det är att T själv varit där jag varit, hon vet hur det är.

Igår kom dock ångesten över mig.. Tänk om det är fler som kommer.. Vilka kan det vara?

Bad J kolla upp det. Det var några till som skulle komma, men bara såna jag känner väl.

Vi har haft en trevlig kväll med mat och roliga samtal. Undvek alkohol pga min medicinering, men jag hade lika trevligt ändå. :)
Pratade mycket på slutet med T ang måendet. Har ett grymt stöd i henne, skönt!

Kände tyvärr av deras hund, antagligen för att det är pollensäsong plus att jag är förkyld så jag åkte hem tidigare än sambon. Nu ska jag sova hoppas jag. ;)

Vad händer?

Usch nu känns det som jag tagit nåt steg tillbaka..
Får spunk när telefonen ringer... orkar inte göra saker.. vill inte göra nåt.. Tusan också, det gick ju framåt...

Var iaf å fikade med M & M i torsdags. Trevligt. Även om M´os eviga babbel fick mig att gå in lite i en bubbla efter en timme. Pust o stön.
Men det var ändå skönt att klara av att vara bland folk.

Familjen har legat sjuk denna vecka och nu börjar jag gå ner för räkning.. Ont i halsen, svårt att hosta och är helt slut.

Ska ändå trotsa det och gå en liten sväng i det fina vårvädret. Måste få lite luft!

Har iaf sökt in till högskola till hösten. Som "alla" säger, "sök, kommer du in och du känner att fu inte klarar det ännu så kan du tacka nej".
Det är ett jättekliv för mig att söka. Är dock tveksam till att jag kommer in.. Vi får väl se.

Nu väntar soffan på min trötta kropp.

Uppmuntrad!

Tack snälla Bibbi för dagens uppmuntran som verkligen behövdes!http://bibbisblogg.wordpress.com/

Mötet

Idag var det dags för mötet med min chef. Kände hur jag drog mig för att åka dit.
Hittade hela tiden på nåt för att slippa åka men trots huvudvärken så åkte jag för att få det gjort.

Väl där var det lite jobbigt att sitta inne på chefens rum. Det kändes som när jag kunde lugna ner min ångest och andningssvårighet så kändes det som väggarna krympte. Det var obehagligt!!

Men trots det så klarade jag av att sitta kvar.
Chefen förklarade detta med arb.prövningen. Konsulterna har i uppdrag att i första hand se till att jag i detta fall återgår till min ordinarie tjänst.. Så det första steget innebär att jag ska arbetsträna på mitt jobb.
Det känns ju givetvis inte bra men jag tänker inte låta livet braka ihop ännu. Det är inte klart ännu. Försäkringskassan ska ju kalla till möte med mig, chefen och läkaren och tills dess har ju teskedsgumman fixat uttalandet från henne om att jag inte ska återgå till min tjänst.
Får väl se vart det landar...

Väl hemma så har jag surfat runt och kikat på utbildning - förskollärare. Men jag får ju nervfel ;)
Vet inte hur, vad och när... Hehe.. Ska nog prata med min gruppis, hon kan säkert hjälpa mig.

Efter lite lunch så tvårdäckade jag i soffan i några timmar. Sambon & N är sjuka och jag tror att även jag hamnar där snart.... Igen...

Flummig

...känner jag mig..
Jag minns inte VAD jag har gjort, OM jag har gjort osv.. Jättejobbigt!

La min sjukskrivning i kuvert i onsdags men visste inte om jag hade postat det.
Hittade det ikväll så jag hade inte postat det....

Så är mitt liv nu, minnet är ungefär som en ärta om ens så stor...Lite läskigt!


Idag har jag fixat iordning mina akvarier, sålt lite fiskar och fått allergikänning, vilket inte är ofta.
De jag sålde fiskar till hade nog alla pälsdjur man kan ha i en ganska liten bostad.
Tror det blev lite väl mycket. Brukar tål de flesta pälsdjur, men alla på samma ställe i ett inte alltför städat hem gjorde att armarna kliade och fick röda prickar, började även känna lite kli i halsen men det gick över så fort jag kom ut.

Väl hemma var jag helt slut.
Tankarna fladdrar, kan inte samla ihop mig. Vet inte vad det är men jag är rastlös inom mig.
Tror det kan bero på att jag ska träffa min "älskade" chef imorgon.
Blir ju spännande.. eller inte... Har ingen lust men men...

Nu ska jag försöka få huvet sluta virra omkring och bara vila, är så förbaskat trött...

Mor & dotterdag

Idag bestämde jag mig för att ha en mysdag med min lilla plutta.
J skjutsade oss till stan för att strosa runt lite.

N var hungrig så vi gick för att äta hamburgare.
Mysigt att bara vara vi två, det måste vi göra mer. Kanske inte just äta hamburgare men göra nåt vi 2 tillsammans.

Gick till djuraffären och kikade lite, glodde sen på kläder och sist men inte minst gick vi till den lockande leksaksaffären.

Där hade dock min kropp fått nog av alla människor och så, så jag fick ångest och svettades massor men försökte bita ihop för att N skulle få kika en stund.
Hon hittade en cool bratz m trumset och gitarr och så blev det även fler pennor till hennes airbrush,eller vad det nu heter.. ;)

När vi betalt förklarade jag att jag mådde lite konstigt pga alla människor och att jag behövde gå ut. Så vi gick ut på gågatan och andades in "frisk" luft, så skönt!

Hade ju lovat tösen en fika på wayne´s så vi gick dit innan det var dags för hemfärd.
Melon-iste är ju så grymt gott och så devilcake, kunde inte avsluta stadsturen bättre!

Vi tog bussen hem, N tycker det är sååå kul att åka buss.

Landade i sängen och kikade på tv, där vi slumrade till båda två.
Känns skönt att klara av mera nu än för några veckor sen men jag har ju ff en bit kvar.. Denna ångest är inte skoj!..

Nu har vi myst i soffan alla 3, tittat på robinsson och bara varit. Skönt!

Fk, psykolog, skroten

Vaknade vid 3tiden på soffan när J gick upp, han satte sig en stund med mitt huvud i sin famn. Gosegos!!

Lämnade N på skolan och väntade på att J skulle komma hem från jobbet så jag kunde ta bilen till teskedsgumman (psykologen).

Ringde min handläggare på FK när J jobbade. Efter att fått hört om mitt besked i fredags så ansåg hon att vi behövde ha ett möte; hon, jag, PAkonsulten, chefen och läkaren.
Alla i samma rum samtidigt så alla får samma besked samtidigt. Låter bra!

Väl hos teskedsgumman pratade vi om beskedet jag fick i fredags som rasade min värld men även om krocken.

Berättade att jag försöker undvika tänka på fredagens besked för att inte gå ner mig igen, det är ju ändå ett bra tag kvar. Hon tycket det lät bra.

Hon skulle skriva en skrivelse till kommunhälsan om hennes syn på saken och sa”vad som än händer så ska du inte tillbaka dit!”.

Hon tyckte sig skymta ett leende och sa att jag verkar ha gjort stora framsteg i mitt mående. Förklarade att så är fallet och att en del saker börjar bi roliga/lustfyllda/lockande igen. Det tyckte hon lät bra.

Vi bokade in en tid efter påsk igen och hoppas då att mötet med FK, läkare, PAkonsult o chef varit då.

Åkte o hämtade N tidigare för att kolla på bilar. Hittade mycket fina bilar.

Åkte till skroten för att hämta grejer till stereon.
N ville inte se bilen men vi lirkade med henne. Tror det är bra för bearbetningen.

Hon fick se både vår bil o den andra. Kunde förklara för henne varför de var tvungna att skära sönder den andra bilen osv.
Det var skönt för mig att se dem igen. Tittade extra på bilen vi krockade med och insåg att jag inte "mosade" passagerarens sida, utan vid hjuhuset på hans bil.. Känns skönt att jag inte tryckte in honom, även om det inte var mitt fel...

Vi avslutade denna dag med att äta våfflor, givetvis. Mums!

En vän från huvudstaden messade igår. Vi har inte pratat på länge och hon undrade om jag skulle med på kryssning.
Förklarade hur jag mår och att jag inte törs utsätta mig för en båtresa riktigt ännu.

Hon "beklagade" mitt mående men erbjöd mig att komma upp till henne en helg. Glo på film, äta god mat (vilket hon är suverän på att laga), ta nån drink, gå härliga promenader.
Ska kolla karlns schema och boka in en helg, låter underbart!!

Nu ska jag försöka nanna på kudden

Besök på jobbet

Besökte jobbet idag efter lunch.

Tog "tjuren vid hornen" och gick till den delen av jobbet som jag inte besökt under min sjukskrivning. Det har känts mycket jobbigt att gå in där.
Det är i den delen jag jobbat med de 2 barnen som nu är änglar i himlen... Det tog emot att gå in där men jag gjorde det iaf.

Träffade först de 3 gruppledarna. Pratade givetvis först om krocken, men sen även om mitt mående. Berättade om PA-konsulten och de tyckte det lät helt sjukt...

Gick sen in längre i korridoren för att se om M var där, som hjälpte mig en hel del den dagen jag "kraschade". Hon var där och vi pratade ett bra tag, skönt.

Pratade ett tg med några andra arb.kamrater. Alla undrade när jag skulle komma tillbaka osv.
Det var jättejobbigt. Det skrek i mig när folk frågade det.
Vetskapen om att jag inte bör gå tillbaka till det jobbet, men även att jag kanske blir tvingad gav mig "fin" ångest... Kände hur jag blev olidligt varm så jag avvek från den delen av jobbet och gick till min någesånär "trygga" del av jobbet.

Vi drack te o pratade en del.
Innan jag skulle gå pratade gruppisen och jag om det nu blir så att jag blir tvingad.
Hon tror min ångest beror på att jag känner större ansvarskänsla för detta jobb och större "tryck" än om jag ska arb.träna nån annanstans. Jag tror inte det handlar om det, det handlar om att jag behöver jobba med annat.
Mitt liv är så mycket gladare nu, friskare och roligare nu.

Hursom var det jobbigt med alla frågor om när jag kommer tillbaka men jag klarade det också.
Sov gott när jag kom hem..

dagen som är

Gick upp med min morgontrötta tös och var tacksam för att vi är hemma och bara är trötta. Det kunde vara så mycket värre!!

Gick med henne till skolan.

Väl hemma ringde J till försäkringsbolaget och sen åkte vi till skroten för att hämta lite grejer från bilen som vi inte fått med oss.

Väl där hade de inte fått in vår nyckel, den fanns hos bärgaren ännu.

Det var med blandade känslor jag gick ut och tittade. Ville för att kunna bearbeta men det var jobbigt... Att se skadorna, se airbagen och samtidigt förstå att vi gick ut ur bilen, så gott som oskadda.

Att se den andra bilen brevid med bortsågat tak gjorde inte saken bättre... Men nu har jag tagit det klivet.

Åkte sen till stan för trevligheter. Jag & M skulle fira A som fyllt år så vi träffades för en lunch. Lilla M är såååå go, charmtroll så det skriker om det. Gjorde mig gott att få snusa lite på henne. :)

A fick ett presentkort av oss på en tjejmiddag på restaurang, barnfri. Hon blev lite tårögd. Myyyyys. :)

Tog sen en fika - givetvis favoriten; iste med melonsmak. Mums!!

Skulle åka till köpcentret för att shoppa mitt hårvax, stannade på röda korset för att se om de hade nån bra spegel till N´s rum.

Och döm till min förvåning när de hade en perfekt, stor med träram för 95kr. Den gick ju då inte in i min lilla pytte-bil så imorgon ska jag o L hämta den. Sen ska jag slipa, feja och måla den. :)

Har känt av lite ångest idag när jag varit på stan men det har varit ganska hanterbart, har försökt tänkt förbi det....

Ta hand om varandra! Ta inte varandra för givna!!

tankar o känslor jag skrev imorse när jag ej kunde sova...

Tänk att ett ögonblicks sekund kan ändra så mycket.
Jag såg bilen, kastar mig på tutan, bromsar… men det finns inte en chans…Nu krockar vi…..

Nästa sak jag ser/minns är nåt vitt som kommer vid ansiktet… airbagen…det luktar fan och det ryker.

Tar mig ur bilen fort, får ut N som gråter av chock och smärta av bältet.. en bil stannar och erbjuder hjälp.
Tack o lov för jag lyckas inte förklara för sos vad vägen heter, är helt nollställd.

Hon får min mobil och fortsätter prata m sos. Hennes kompis stannar och ser till att vi är ok.

Bärgaren är först på plats. Han är toppen! Tar hand om både mig och N.
Passageraren i den andra bilen skriker hjärtskärande skrik, han sitter fast..

Brandbilar och ambulanser anländer. De kollar oss noga, är helt underbara med N.

Mina stackars föräldrar åker förbi och ser olyckan. Mamma vågar knappt fram, N flyger upp i trygga morfars famn. Så skönt för oss att de kom!

Men stackars mamma ser ut som ett litet spöke när hon kikar fram bakom ambulansen, hon vet ju inte att vi klarat oss.

Insatsledaren från brandkåren pratar m mig, förklarar att polisen ej kan komma pga ett stort brottsmål. Han tar alla uppgifter om oss och förhör sig om vad som hänt.

Pappa, jag o bärgaren rensar ur vår bil så han kan ta den till skroten.
Mamma har tagit med sig N åt sidan, jag stör mig på fotografen som fotar eländet.

Vi är i chock, mår skit och där står hon fotar. Det känns osmakligt!!

Alla människor som står runtom och bara tittar som på en film, vill jag bara skrika åt ”far åt helvete, sluta glo”….

Efter ett tag får vi klartecken från ambulanskillarna och insatsledaren att vi får åka hem. Mormor o morfar skjutsar hem oss.

Har försökt nå J som är ute o far.
Den stackaren åker vid olycksplatsen när vi åkt hem, ser att det är vår bil, tvärnitar och undrar vart vi är. Insatsledaren som J känner, lugnar honom och säger att vi mår bra och har åkt hem med mina föräldrar. Stackars J!!

Vi mår bra men är omtumlade.
Så fort jag stänger ögonen så ser jag den lilla jävla skodan komma i full fart, airbagen, röken som får mig att tro att bilen brinner och sen passagerarens skrik… det är hemskt!

en olycka kommer sällan ensam..... :(

Som om det inte räcker med mitt förbaskade mående.

I fredags fick jag ju det mindre roliga beskedet om min arbetssituation som la ett mörkt moln över mitt liv.

Igår när jag & N skulle hämta min kompis för att shoppa loss på smycken så krockade vi med bilen för att dåre fått för sig att väjningsplikt inte gällde honom...
Bilen är på skroten, jag & tösen klarade oss bra. Lite mörbultade men utan skador.

Mina stackars päron kom åkandes och såg olyckan och insåg fort att det var vår bil. Det var skönt att dem kom. N flög upp i morfars famn, mormor tordes sig fram när jag ropade att vi var ok.
Ambulansmännen, brankåren och bärgaren var underbara mot oss, särskilt mot min dotter!!

När vi väl fått åka hem så åkte min stackars sambo förbi olycksplatsen.
Han hade ingen mobil på sig så jag hade inte kunnat meddela honom.. Han såg alltså vår kvaddade bil, den andra bilen som de fått skära loss passageraren ur och inte en blick av oss, hans lilla familj.
Han blev dock lugnad av bärgaren (som han känner) som förklarade att vi mådde bra och hade fått skjuts hem av mina föräldrar..

Väl hemma kom min kompis som vi skulle hämta, hon vägrade sitta hemma o vänta på att få höra från oss. :)
När vi andats ut så packade vi en väska, skjutsade mig till akuten för nacken som gjorde ont. Sen fortsatte dem dit vi skulle köpa smycken, min lilla sessa var så nöjd o glad där.
Hon shoppade t.o.m örhängen till sin mamma. *ler*

Blev "okejad" av läkaren efter några timmar och ett antal röntgenplåtar. L hämtade mig och jag körde hem, det gick bra.

Har sovit där inatt, har dock svårt att sova då allt spelas upp på näthinnan om jag stänger ögonen...
Ska lägga mig o kika på tv och försöka få en liten blund iaf.

Fortsättning av den tunga dagen..

Jag lydde min brors råd och ringde till teskedsgumman.
Hon svarade inte men jag pratade in ett meddelande.

Förklarade vad som hänt, så bra jag kunde samtidigt som jag grät som ett barn.
Mailade sen min chef. Fick svar från henne att hon inte visste om detta och att hon bad mig att inte ge upp.

Jag ger inte upp, men har just nu blivit sparkad på och orkar inte riktigt ta mig upp direkt.
Har ett enormt stöd i familj och vänner som jag är otroligt tacksam för. Utan dem skulle jag nog inte sitta här.

Somnade en halvtimme på soffan innan jag hämtade N på skolan.

Trotsade sen mitt mående och åkte till frisören. Tack o lov för det.
Det var så skönt att få bli ompysslad, och frisören jublade när jag gav henne helt fria händer.
Det resulterade i att jag nu har bytt frisör till henne, är såååå nöjd. :)

Har myst med familjen ikväll, är helt slut så nu ska väl huvet få nanna på kudden...

1 litet steg fram men nu 70 stora bakåt...

Har denna vecka mått bättre, sett ljusare på livet, tyckt att vissa saker blivit roliga igen. Det kändes som jag var på väg åt rätt håll.

Idag var jag till läkaren eftersom min sjukskrivning är slut nästa vecka.
Han fick framföra att kommunen sparkar på mig som redan låg, de släcker den lilla ljusglimt som finns...
Det finns ingenstans att omplacera mig, finns för många övertaliga. Så planen är att jag ska återgå till mitt arbete, där jag blev sjuk?!?!???
Behöver jag säga att tårarna kom i ögonen, när jag var hos läkaren??

Han såg det, började prata lite om att plugga o så men det kan jag inte ens tänka på nu när jag typ kan läsa max 10 minuter innan koncentrationen försvinner...

Blev iaf sjukskriven 1 månad till, men sen då?? Tycker de jag ska jobba sen??? Jävla idioter!
Jag har sån enorm panik (förlåt teskedsgumman, vet att du bannlyser det ordet) nu, ångesten är en stor, svart ogenomtränglig massa.... Gråter som ett litet barn.

Visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem men på nåt konstigt sätt fixade jag att styra bilen hem utan att krocka.

Väl hemma pratade jag med min underbare bror! Tack för att du finns, love you!!
Ska nu följa hans råd, att ringa min psykolog medan jag mår som sämst, när det hörs hur förstörd jag är av deras planer..

trött, huvudvärk och möte..

Igår hade jag ett mindre skoj migränanfall. Jag tror det har å göra med att jag tog ut mig på kören men det struntar jag i. Kommer sjunga iaf. :)

Idag fick vi äntligen tillbaka vår tv som varit på lagning. Vad snabbt man vänjer sig vid ny tv.. Köpte en 42" i julas som nu behövde sig en titt, under tiden har vi haft en 14"... Snacka om skillnad. Haha

När tösen gått till skolan tittade jag till hamstern som inte verkat så pigg. Han hade nu en stor kula/böld vis sidan av örat. Skulle precis ringa L som jag skulle träffa, när hon ringde mig.
Berättade om hamstern, beslutade att ta med den så fick L avsluta dens lidande...

Fikade, skrattade och hade det trevligt. Har dock huvudvärk även idag, troligtvis pga mötet i em.

Åkte till mötet med min chef och PA-konsulten.
Det var grymt jobbigt att gå dit då jag vid sista mötet inte kände minsta förtroende för chefen...
Nu kändes det som om jag skulle få en ev arb.plats att arb.träna på. Så hjärtat pumpade som tusan.

Dock hade jag kunnat varva ner några kilo. Chefen var den chefen jag gillar. Lugn, trygg o på min sida. Hjälpte mig istället för att stjälpa.
PA-konsulten var mycket rar och sympatisk. Hon ville dock prata m min läkare innan vi kan gå vidare. Hon sa själv att hon inte anser att jag kan jobba ännu.

Nu ska jag umgås med N. Återkommer senare

possitivt sopslut

Under tiden N var i skolan tog jag det rätt lugnt.
Målade lite, slappade vid tv´n och så.

När N kom hem så stoppade vi henne i badet direkt, där var hon i två timmar. Snacka om russinfröken efter det. Hihi
Under tiden hon badade så målade jag lite till, fixade iordning lappkojs till kvällsmat och tog det rätt lugnt.

Efter maten åkte vi till kören. Jag sjunger i kör men har inte kunnat gjort det denna termin dels pga mitt mående men också för att jag varit röstlös när jag var förkyld.
Fick världens härligaste kram av vår ledare, hon är bara bäst!!

Sjöng och skrattade om vartannat i 2 timmar. Alldeles underbart men även jobbigt. Kunde dock lägga bort mitt mysko mående och gå helt in i musiken
Är het slut nu, trött, ont i huvet osv men det gör inget, för jag klarade av att vara med. Det är ett pris jag är villig att betala om jag kan vara med o sjunga. :)

sjuuuk...

Ojoj nu har jag inte skrivit på länge men det är inte så konstigt för det har inte hänt nåt.
Jag har legat däckad i en dum, jobbig förkylning i nästan 2 veckor...

Var till läkare i tisdags. Var lite röd i örat, och halsen, hade höjd snabbsänka. Fick hostmedicin och återbesökstid.
Var där idag och eftersom förkylningen nu lugnat sig och börjat om på ny kula 2 gånger så skrev läkaren ut penicillin. Tack, hoppas bara att det hjälper.

Många i min omgivning har under dessa två veckor frågat hur jag mår.
Det har varit svårt att säga.. Men eftersom jag varit isolerad hemma så har jag mått rätt bra. Har inte utsatts för en massa folk och jobbiga situationer. Har inte kunnat svara i telefon då jag knappt haft nån röst.
Har mest legat på soffan och kört med karl. ;) Hihi...

Idag när jag hämtat min medicin så åkte jag en sväng till jobbet. Blev rart bemött av en arbetskamrat och en av mina gruppledare, H.H.
HH är så go! Kramade om mig och puschade på att jag ska komma till kören på måndag. Måste vara bra i halsen då, saknar min musik!!....
H och jag pratade om allt från akvarium, kören, mitt mående, chefen osv. Det var skönt! Var där ca 50 minuter och det var nog max.
Kände mig sådär när jag körde upp till jobbet, kände mig lite stressad och så när jag var där fast det var trevligt.
Känns lite konstigt att jag antagligen inte kommer jobba där igen.. Mysko.

Efter mys med familjen så tog jag tag i nåt som väntat i flera månader.
En vän beställde en "födelse-tavla" till sin tös. Har inte gjort den och känt att jag borde ta tag i det men ändå stött bort tanken.
Men nu har jag målat första varvet, ska se hur den ser ut imorgon innan jag bränner den i ugnen.
Har lyckats tycka att det är lite skoj m måleri igen.
Måste visserligen vara på rätt humör annars skiter det sig. Men det känns som om jag är på väg åt rätt håll när saker börjar bli kul/lockande igen.

Törs inte hoppas för mycket, för det kan ju också bero på att jag inte utsatt mig för att vara bland folk.... Den som lever får väl se. ;)

Dagens varning; försök inte få på nytvättad klädsel på en IKEA-möbel med långa naglar, det gör grymt ont när de går av... Aaaaaaaaaaj....

Mötet...

Har haft lite ångest inför mötet. Man vet ju som sagt vad man har inte vad man får...

Väl på kommunhälsan fick jag veta att min läkare vabbade och nån annan skulle vara med på mötet. Det kändes inte så bra...

När jag satt i väntrummet kom chefen och sen kom företagssköterskan (som var den jag träffade på mitt första besök), som jag inte var nöjd med.
Det kändes skit att ha möte med henne men jag kunde ju inte gärna springa därifrån.

Måste dock säga att min inställning till sköterskan ändrats efter idag. Idag var hon kanon, hon stog bakom mig och det kändes toppen!

Min chef hade jag kunnat slagit ner. Kan jag åberopa sinnesjukdom tro?? ;)

När sköterskan pratade om att byta tjänst menade chefen på att det inte finns nåt som passar mina önskemål.
Sköterskan påpekade då att vi pratat om att jobba med barn utan handikapp, ex förskola.
Men det fanns ju inte där jag jobbar, var chefen snabb att säga...
Men sköterskan var lika snabb med att säga att det är en stor förvaltning och att en personalansvarig kan titta runt vad som finns för en omplacering.

Då kom chefen ner på jorden och tyckte det var en bra idé.

Pratade sen lite om mitt mående, att jag alltid ska serva alla och att jag insett hur "fel" det är, att det är nåt jag får jobba med själv.

Chefen påpekade att jag alltid ska klara allt själv. Var tvungen att förklara för sköterskan att det inte handlade om att jag inte kan samarbeta, för det lät som det. Och då "försvarade" chefen mig med att jag inte har problem med det.
Det hon menade var att jag inte tar emot hjälp som ex handledning och psykologsamtal.
Jag blev väldigt ställd och kände att jag var trött på försvarandet även om det var sköterskan som "försvarat" mig mycket.
Men jag påpekade att jag tagit emot psykologhjälpen jag blev erbjuden när S dog, jag har varit med på den (lilla fjuttiga) handledning vi fått. Så vart hon ville komma vet jag inte riktigt...
Var så irriterad på henne när jag gick därifrån.

Nu så väntar jag på nästa möte, med chefen och personalansvarige för ev ny arb.plats. Får se när den tiden blir av.
Sköterskan hade bokat in ett nytt läkarbesök åt mig innan sjukskrivningen går ut och var noga med att säga att om jag bedöms kunna börja jobba så kommer det absolut inte bli heltid utan 25% till en start. Hon var väldigt trevlig och sympatisk idag.

På väg hem köpte jag lite nya fiskar till akvariet och varsin semla åt oss som vi mumsade i oss.

Inbokat möte

Hejsan hoppsan... chefen ringde nyss för att boka möte med mig o kommunhälsan ang mitt arbete.
På onsdag ska vi träffas, det var snabba ryck. Känns bra men givetvis lite nervöst också.

Vet ju inte riktigt vad chefen tänkt sig för placering av mig när hon pratat om annat arbete.

Läkaren lugnade mig dock på mötet imorse med att den förvaltning jag tillhör brukar vara positiva till att omplacera och hjälpa till. Det brukar inte vara några problem.
Han tyckte det lät bra att min chef redan föreslagit det.

Vi får väl se på onsdag hur det går. Får lite spunk för att det går fort nu men läkaren sa att det brukar ta minst 3-4 veckor innan de har hittat nån plats och bara för att de hittat en lösning så innebär ju inte det att jag ska börja där direkt. Jag måste ju må ok först.
Men nu kommer nog hjärnan spela mig lite spratt igen, känns det som...

Nu ska jag o N äta pensionärsmat (som brorsan kallar det); sylta o potatis.
Det är lite lagom när man är sjuk.

Läkarbesöket

Vaknade imorse med högre feber, igentäppt hals och näsa... Men jag bestämde mig ändå för att åka på läkarbesöket.
Pratade fram o tillbaka om hur jag mår. Beslutade att höja medicinen eftersom jag har lägre dos än vad man brukar ge som första-dos, vi ska ha ett möte med min chef och nån mer för att starta processen med omplacering.

Blev fortsatt sjukskriven i 4 veckor.
Känns skönt att de jag träffar tror på mig så man inte behöver slå sig blodig för att få fram hur man mår.
Läkaren tyckte det var bra att jag försöker ta mig ut men han säger som teskedsgumman att jag ska undvika affärer o så när det är som mest folk.

Åkte till kontoret med min sjukskrivning.
Sen hem till familjen för att äta lite frukost. Nu väntar soffan för min krassliga kropp...

Sjuk... Kontrollbehov?...

Jaha, så vaknade jag o N runt 7 imorse. Båda genomförkylda och med onda halsar..
La oss på varsin soffa o glodde på förhäxad. Skönt!

Har inte gjort många knop idag.
Målat lite, börjat sticka på en poncho till N.

Har tänkte lite på detta om att pressa sig...
Tror det är många kvinnor/tjejer med mig som pressar sig mer än vad vi ska. Allt ska vara så perfekt, så bra. Maten ska handlas på en viss dag, tvätten ska hängas/tvättas på speciellt sätt osv.
Men jag tror nog att fler än mig behöver stanna upp och fundera på vad som är viktigt i våra liv.

Jorden går inte under om man ruckar på reglerna som man själva satt upp.
Vad gör det om man tex äter falukorv och makaroner när det var tänkt nån annan mat? Huvudsaken är att vi är mätta, nöjda och mår bra.

Jag tror att jag utan att tänka på det är en sån människa (precis som min mor) som ska serva alla, det ska vara så bra och fint, fast innerst inne har jag absolut inte lust med att fixa allt.. Saker ska göras på speciellt sätt, vis en viss tid.
Extrem kontrollmänniska fast jag aldrig tänkt på det förrän nu. Försöker släppa på min kontroll, ge karln lite mer plats. Det lär ju inte bli lätt.

Behöver bli en blandning av mig o sambon.
Han stressar inte, favvouttrycket är nog "det löser sig". Tänk om jag kunde släppa lite på kontrollen.... Rättare sagt, jag ska släppa lite på kontrollen.

Nu ska jag dock försöka sova trots feber, halsont och snorighet..

Teskedsgumman

..har jag träffat idag, eller rättare sagt min psykolog. Men hon är som en liten teskedsgumma. Rar och go. Som en liten extramormor eller nåt. ;)

Hon tyckte det var bra/skönt å se att jag ser en liten ljusning på tillvaron sen vi pratat om att byta jobb.
Pratade återigen om ångesten när jag gör saker. Tror hon får slå mig i huvet med att jag inte ska pressa mig för hårt...
"Låt bli de stora affärerna om du ofta får ångest där." jamen.. hur ska jag kunna storhandla då?? "Strunta i det, gå till en mindre affär om du nu måste till en affär..."

Om jag nu vill prova att åka till en stor affär så ska jag göra det när det är lite folk där, och om jag känner "det funkar inte" så ska jag åka därifrån. Får nog "affärs-träna" mig utan att handla, men inte nu.. ;)
Påpekade att jag trodde jag skulle fixa affären efter att ha haft ett par hyfsat bra dagar. Hon förstog att jag då vill testa men undrade varför jag då måste utsätta mig för jobbiga saker då?? Tyckte jag skulle passa på och njuta av att må lite bättre. Klok kvinna. ;)

Har jag haft en natt med dålig sömn, eller känner mig låg en dag - tillåt mig att vara låg. Var inte "duktiga flickan" som ska fixa allt, utan strunta i det. Man måste inte gå på promenad jämt, måste inte le jämt. Måste inte utsätta mig för människor varje dag.

Vi pratade en del om min ångest. Hon tror den beror på det jobb jag haft/har. Som personlig till barn med stora omvårdsproblem så har man ett stort ansvar, saker ändras fårn minut till minut, vissa stunder är man helt ensam - extremt ansvar.
Hon tror att kroppen nu säger nej till "instängheten", pressen, att inte veta hur nästa minut ser ut.
Om jag är i tex affären så kan jag få ångest för att jag inte vet vem jag kommer möta runt nästa hylla osv. Jag har inte kontroll. Därför tycker hon att jag ex ska gå til en mindre affär, där jag har mer koll på vart utgångar är och där man nästan kan se alla som handlar.
Överraskningar är jobbigt, men som hon säger så kommer ångesten att minska. Och när den blir något lättare kan jag under ett anfall "övertala" mig till lugn genom att typ säga att det inte är farligt, jag klarar detta. Kanske gå undan en bit där det är mindre folk osv.

Detta är mycket inställt på at handla men det är mest då jag haft problem i min vardag om jag bortser från jobbet..
Hon sätter igång tankeverksamheten hos mig på ett possitivt sätt. Skönt!
När vi pratat om hur jag mår med ångest, koncentrationsproblem osv så anser hon att jag ska vara hemma helt ett tag till.

Ska till läkaren på måndag, får se vad han säger.

Efter det besöket åkte jag upp till jobbet för att lämna musik till E. Pratade lite, fick en underbar tulpanbukett av E för att jag fixat med musiken.
När jag sen åkte hem kände jag att de 45 minutrarna var mer än nog att vara på jobbet idag..

Nu ska jag vila efter att ha städat hos mina fiskar.

Ropa inte hej!

Det kändes konstigt igår att vi båda var hemma men inte prinsessan..
Ännu konstigare kändes det imorse när sambon gick upp och jag insåg att jag inte skulle gå upp med tösabiten. Hon har nog en alldeles underbar dag med mormor om jag känner dem två rätt.

Satte mig här och fixade lite med musik till min jobbarkompis bröllop. Fixade "omslag" till skivorna.
Sen tog jag tag i mitt kök. Mätte fönstret för att se om jag kunde sätta upp de nya gardinerna, var tveksam.
Och tänk om jag kunde lyssna på mig själv. Gardinen var 2,5 m och mitt fönster var nsätan 3 m. Haha... det var bara å lämna tillbaka dem..

Började blanda ihop lite färg för att iaf måla krukor till köket. Dessa blir milt gröna med ev bambu-mönster på. Kändes så härligt att sitta i köket, lyssna på musik och fixa med färg. Nåt som jag vekligen brinner för men som det sista halvåret varit skittråkigt.

Som sagt, det kanske vänder nu. (trodde jag)

Åkte iaf för att lämna tbx gardiner. Och pang, som en blixt från klar himmel kom den för evigt hatade paniken. Tusan också!!
Snabbt in på hemtex, lämnade gardinen och sen snabbt ut igen.. Illamående, svårt att andas och undvek alla människor...

Nu ska jag färga överkastet till tösen och måla lite krukor.

Ljusning?

Ojoj vad trevlig denna dag blev.
Många skratt och tokigheter med L, det behövde vi båda två!

Käkade god mat innan vi "gjorde" köpcentret. ;)
Shoppade alldeles för mycket... Gardiner till köket, ljus, överkast till N, klocka till N, små lampor till köket.. Ojoj.. Skulle inte handla nåt eftersom jag är sjukskriven och inkomsten då inte blir så skoj..
Men å andra sidan har jag slutat röka och vi räknade ut lite snabbt att detta var ungefär 1-2 veckors cigarettskonsumtion så det kunde jag väl lyxa till med ;)

Har inte haft det minsta jobbiga symptom idag. Undrar hur det kommer sig??
Var dock extremt trött efter våran tur. Men jag tar ju hellre trötthet än panik o ångest.

Ska snart sussa och ser fram emot sovmorgon då tösen är hos sin mormor för att hitta på mys.

Bra dag? *hoppas*

Idag vaknade jag av ett rart litet rop "mamma".
N vaknade nöjd i sitt rum och ville komma in till oss för lite gos innan det var dags att komma upp.

För en gångs skull kände jag mig relativt lugn och harmonisk när jag vaknade. Det var läääängesen, så det var en skön känsla.

Myste och pysslade lite på morgonen innan jag lämnade min sötnos på fritids.

Gick sen en rask promenad, skönt!
Idag kunde jag samla tankarna lite mer och har funderat på både det ena o det andra.

Plugga lockar mig men jag ska först prova på att jobba lite..
Och jobba kommer jag inte göra ännu. För jag tror att så länge jag får dessa panik/ångestkänslor så komer det inte fungera. Och vill det sig illa så kanske jag då hmanar på ruta ett igen, det vill jag inte!!

Som jag sa till Fk igår så gäller ju dessa känslor även om jag planerat roliga saker. Så jag får nog förika mig med tanken att vara hemma ett tag till..
Och plugga kan jag ju inte tänka på så länge jag inte ens kan koncentrera mig på att lösa korsord eller läsa en tidning..;)

Jag blir mer och mer sugen på att prova på att jobba i förskola igen. Och trivs jag med det så kanske det kan bli en fritidspedagog eller förskollärare av mig nån gång. Vem vet? ;)

Nu väntar jag på min bästa vän L som ska "röva bort" mig för att luncha. Hoppas denna dagen fortsätter i denna fridfulla anda, känns som den bästa dagen på länge. :)

Gos & försäkringskassan

Hämtade N lite tidigare idag för att hälsa på A och lilla M som blir större för var gång man ser henne.
Hon är så go den lilla sessan!! Hennes morfar hade gjort jättefina pallar åt mig som jag kan måla. :) Målade ju en pall med my little ponys på till M som hon fick när hon döptes.
Mysigt att få "snusa" lite bebis även om hon redan är 5 månader.
Det gick bra att vara hos A. Skönt att komma bort en stund och att det funkade ok.

När jag lagade kvällsmat så ringde mobilen. Avskyr ju skyddat nummer men svarade då jag trodde det var brorsan.
Men det var en dam från Försäkringskassan. Hon var mycket trevlig!
Hon "dubelkollade" lite med alla uppgifter o kollade nuläget. Hon sa att det är ju svårt att förklara sånt här mående men sa även att många av de som jobbar på fk har vänner/bekanta som varit i denna sits eller så har de själva varit där, så många har förståelse. Det kändes som om hon verkligen förstog mitt mående!
Informerade bla om att när jag ska börja jobba igen så ska jag kontakta handläggar på Fk för att den arbetstid jag ska göra, ska göras på det sätt som är bäst för mig och mitt mående.

Nu ska jag mysa med min tussa innan hon ska sova.
Är godissugen som bara den, men det får väl bli en morot eller nåt....

Flummig

Efter att jag lämnat N på fritids så tog jag en rask, långpromenad. Skönt trots att öronen frös.

Försökte samla tankarna för att rensa lite men det gick bara inte, är helflummig idag... Kan inte koncentrera mig. Hade planer på att känna efter lite extra hur det känns när jag tänker på att ev plugga, som goa Bibbi tipsade mig om. *tack*

Men det gick bara inte..

Nu ska jag köra ett race med wii. Öppnade nya övningar igår som gav mig fin träningsvärk..

Telefon..

Den lilla envetna luren har idag varit väldigt jobbig att vara kompis med idag. Det har gjort ont i hela mig så fort det ringt idag.. :(
Och idag har det ringt mycket... Hemtelefonen gömde jag under en kudde så den inte lät så högt, mobilen satte jag på ljudlös.

När jag skulle träna lite med Wii ringde tlfn, det var min gruppledare.
Pratade en stund om hur jag mår, hur det går och sen schemat som jag "oroade" mig för, förut. Min "gruppis" (gruppledare) hade pratat med chefen, vi har ju timecare och mitt schema måste läggas oavsett om jag kommer jobba eller inte.
Så min gruppis undrade om det var ok att hon la schemat, hon skulle lägga som jag brukar önska.
Jag kommer ju säkerligen inte att jobba där men jag måste ju ändå ha ett schema, de får ju sätta in vikarie på mina tider.

Har fryst en del under dagen, tror det är en förkylning på gång.

Sambon, som jobbat natt kom upp relativt tidigt. Frågade hur länge N skulle vara på fritids. Han föreslog att han kunde hämta henne lite tidigare, förutsatt att jag orkade.
Det kändes helt ok.
Somnade som prinsessan på ärten efter det och märkte inte ens när han gick för att hämta N eller när de kom hem... :o

Var iväg och handlade, det gick rätt ok. Lite panik men inte så mycket som i lördags.

Efter kvällsmaten, gick N över till en kompis. Medan hon var borta fixade jag hennes rum lite.
Satte upp ljusslingorna hon fick när hon fyllde, det blev sååå mysigt!!

När jag var klar med det tränade jag lite med Wii´t. Fick 2 nya övningar - boxning. Det var fasen jobbigt, himla bra träning.

När N kom hem, spelade vi lite tillsammans innan hon hoppade i säng.
Nu är jag stuptrött och ska snart hoppa i säng jag med.

Nån manual? Facit?

Hur vet man när man är redo att prova jobba igen???

Några säger att jag ska försöka jobba så fort som möjligt, andra säger att jag ska ta det lugnt och vara hemma.
Läkaren säger "bara du vet om du klarar av att jobba".

Men om jag inte vet hur jag ska få på mig kläder vissa dagar, hur ska jag då veta om jag kan jobba??? Finns det nån manual?? Nåt facit??

Rent logiskt är jag väl inte redo att arbeta om jag inte kan ta hand om mig själv... Men hjärnan spelar mig många spratt.. Vill inte bara vara hemma, men samtidigt behöver jag det.
Min själ behöver läka, få lugn och ro. Så den kan blomma på nytt igen.

Vissa dagar är rätt ok, medans andra är asjobbiga!!
Klarar jag av att ha planerade saker? Planerade tider 5 dagar i veckan??

Och vart ska jag?? Ska jag arbetsträna på mitt jobb eller kommer jag arbetsträna nån annanstans??
Med tanke på psykologens uttalande om att jag bör göra nåt annat så borde jag väl inte arbetsträna på mitt jobb jag har nu... Jaha, då ska man alltså till nåt helt nytt ställe, där jag inte känner nån, inte kan några rutiner. Hjälp!!!
Det får jag ju panik av bara jag tänker på det.... Jag vet att jag inte ska tänka på jobb men jag gör det iaf ibland.. Måste ju känna efter hur det känns att tänka på det.

Det bara mal i huvet, tankarna far omkring. Idag är det virrigt värre därinne i skallen.. Tror jag kommer vara rätt trött efter denna dag...

Hur ska jag kunna veta när jag kan jobba? Kommer det som en blixt från klar himmel eller vad??
Jag har tack o lov aldrig varit här förut, så när vet jag att jag klarar det??

Tänkte mycket på detta under min promenad.. Vissa dagar orkar jag inte ens gå ut i trappen för att kasta soppåsen medan jag andra dagar kan handla utan de största panikattackerna...

Tänkte på jobbet, på att vara där varje dag. Då kom panik-klumpen i halsen och jag fick svårt att andas. Skit också!!

Brukar gilla berg-& dalbanor men denna bana gillar jag inte! Den är vidrig!! Tär på ens hela existens... Blääää!!

Nu ska jag trötta ut mig lite så, wii balance board, here I come.

Underbara, kloka A

I lördags när vi firade N frågade A hur det var med mig, egentligen.

Berättade lite både om mitt mående och om psykologen. En av A´s bästa vänner gick in i väggen för några år sen, så det är skönt att prata med A. För även om hon inte varit där själv så vet hon ju hur V mådde.

Jag jobbade under många år med A´s barn, som somnade in -04... Så A vet ju vad jobbet handlar om.
Berättade att psykologen sagt att jag borde byta jobb "Men det har vi ju vetat ett tag, det måste ju chefen kunna hjälpa dig med" säger A.
Hon är irriterade på den sk krishanteringen vi får på jobbet.

Hon vet ju att jag fick träffa psykolog när lilla S dog, men som hon säger "fine att man behöver det precis i början. Men sen då, efter ett halvår när alla runt om börjar "glömma", börjar tro att allt är bra. Det är då ni skulle få hjälp, återigen".

När A´s sessa dog fick jag inte nån psykologhjälp/krishantering, nu när S gick bort fick jag ju det, precis i början.
Det är ju ohållbart att hålla på så här, med dessa så sköra barn utan nån proffessionell hjälp!! När ska våra chefer fatta det?? Vi har ju påtalat det så många gånger.

Får höra att det är oproffessionellt att vara för ledsen, detta är vårt jobb. Ja men hallå?!??!
Vi är ju inga robotar.. vi kommer dessa barn så nära man bara kan utan att vara förälder.
Som A sa när M dog "du är ju hennes extra-mamma".

Är så tacksam att A finns, känns som vi kan prata om allt fast vi inte träffas ofta.

Måndag morgon..

Vaknade av lilla busan kl 7:45, som undrade om vi inte skulle gå upp.
Myste lite innan vi klev upp, skönt att slippa stressa. :)

N plockade lite med sina presenter från kalaset igår, medan jag fixade frukost.
Jag får inte i mig speciellt mycket nu med tanke på illamåendet jag har pga medicinen. Iof behöver min kroppshydda minska så ur den synvinkeln gör det inget, men att må illa är inte nice.. Fick iaf i mig lite te och en knäckemacka.

När jag lämnat tösen på fritids så hade jag tänkt gå en promenad, men iförd mysbyxor i -7 är inte skönt så jag funderade på att styra stegen hem.
Men nåt hindrade mig, jag trotsade min dåliga klädsel och gick en runda på ca 30 minuter.

Det var skönt o välbehövligt. Många tankar och funderingar som fumlar omkring i huvet. Skönt att rensa upp lite.
Har nu en varm kopp te brevid mig & spotify spelar härlig musik för mig.

lååååång dag

Vaknade rätt skapligt idag, strosade runt lite medans tösen spelade lite wii .. ;)

Fastnade dock efter en stund här och fixade matlista för nästa vecka. Skönt att det är klart. :)

Åkte iväg för att köpa godis till kalaset. Väl på affären så attackerade den förbannade paniken mig.. Det slutade med att jag köpte för många godispåsar men men, då får ju jag också lite snask..hihi..

Pratade lite med grannen som undrade hur jag mådde, hon är så go!

Åkte till bowlingen. Där "stängde" jag in mig och barnen i en bubbla. De andra som var där existerade inte. Det var bara vi och det var trevligt.
Är dock stuptrött nu och kommer inte göra många knop till... Soffan, here I come. ;)

tusan också...

Trodde att jag mådde mycket bättre, men ack vad man kan bedra sig..

Åkte till affären med familjen för att handla fika till tösens födelsedagsfika. Massor med folk... Strosade runt lite lugnt, tills paniken plötsligen kom runt halsen och livet kändes piss igen..F*n också... Svårt att andas, hjärtat slog i hundraåttio och jag försökte hela tiden hitta en utväg bland allt folk...

Tog snabbt det vi skulle ha, betalde och gick ut. Helt svettig efteråt och sopslut...

Nu kommer snart bror o han tjej och en kompis med sin familj för att fira sessan. Kommer nog stupa på soffan sen.

Var ju så glad för att de värsta attackerna hållt sig borta o så slår de till nu... :(

Fundersam

Har knappt gjort nånting idag....

Lämnade N till skolan imorse, hade tänkt gå en promenad men mådde fruktansvärt illa så jag gick hem... Startade en tvättmaskin o en diskmaskin, landade sen på soffan med en virkning i händerna. Och där har jag typ suttit hela dagen.

Virkat, tittat på tv utan att registrera vad det handlar om...
Tankarna virvlar runt..
Vad vill jag göra? Vad vill jag satsa på? Vad ska jag göra när sjukskrivningen "går ut" ??
Tror jag blir mer galen av detta...

vid tre-tiden ringde fritids. Min sambo svarade och med tanke på hans allvarliga min så trodde jag att nåt hade hänt.
Men de ville bara säga att N ville gå till miniorerna och att hon kunde vara kvar på fritids tills det började.
Så lilla fröken kom inte hem förrän jag hämtade henne när det slutade, vid 18.

Nu funderar jag på om det är nån vits att lägga sig. Blir jag snurrandes ett tag?? Ska jag somna på soffan, för att sen nästan i sömnen lägga mig i sängen?? ;)

Lägger mig nog på soffan o glor på tv, somnar jag så somnar jag..

pluspoäng

.. tror jag att min sambo samlar på.
Idag vid lunch så drog jag ut besticklådan som varit i behov av en städning läääänge och såg rätt fort att den var ren och fin!!!

Min sambo som inte direkt är förtjust i hushållsarbete hade tagit ur allt ur lådan, tagit ur själva plastlådan och torkat ur allt! Det riktigt skiner om lådan!!

Gulle honom!!

psykolog

Tösen som brukar njuta av sovmorgon, vaknade 40 minuter innan klockan skulla ringa och propsade på att mamma skulle gå upp.. hihi... myste dock lite och hade sen kuddkrig innan vi klev upp. ;)

Har en jobbig dag idag, berg-o dalbanan slog till.
Jobbigt att möta folk på väg till N skola....

Åkte iväg till psykologen (T), hade i mitt virriga tillstånd inte uppfattat hela hennes namn, så jag fick ringa kommunhälsan för att kolla namnet..
När jag hittat rätt dörr, öppnade en vithårig lite gumma som verkar rar.

Vi pratade länge o väl om allt.
Hon trodde mitt mående kan bero på att jag har så mycket död runt om mig...

Barnen jag jobbar med kan dö under våra arbetspass.
Två barn som jag jobbat som assistent åt har gått bort. Min beskrivning av mitt jobb är "att göra livet så bra som möjligt på väg mot döden"....

Sen är jag också "död" i vissa människors ögon, det reagerade T mycket på. Att ha den "stämpeln" på sig är tungt, ansåg hon och det har hon ju eg rätt i..

Frågan är när mitt liv får vara lyckligt, ljust utan en massa död. Den frågan behövdes ej besvaras men ska funderas på....

Hon tyckte att jag skulle utveckla mina tankar kring att byta yrke om så bara för ett tag.
Jobba med "friska" barn, testa florist som jag funderat på, studera eller nåt annat som dyker upp.
Har tänkt på det sen min bror påtalade det, var nog inte mottaglig då, för jag älskar ju mitt jobb men nu börjar det gå in... och efter T´s tankar idag så inser jag nog att jag måste, fast det är med sorg i mitt hjärta.

Pratade om detta med att pressa mig till saker som känns jobbiga, ska jag göra det??
Hon anser att jag inte ska låta bli helt utan kanske kan göra just den saken en annan tidpunkt, tillsammans med nån osv. Bra tankar har hon allafall gett mig, så besöket kändes bra!

Men så återstår frågan "vad ska jag bli när jag blir stor??".....

Efter vårt samtal, som hölls i en lägenhet som en kompis bott i.. *mysko*, gick jag till affären för att shoppa lite lunch.
Det var jobbigt mysket folk... huvaligen!!

Efter lite lunch så somnade jag som en stock på soffan.
Tösen ska hem till en kompis efter skolan så jag har inte behövt tänka på att hämta på fritids osv. Rätt välbehövligt idag tror jag.

upp o ner, till o från

Så känns denna dag...
Vaknade med grym huvudvärk, försökte dock förtränga den för att mysa med tösen som fyller år idag. Lite mys innan det var dags för skola.

La mig på soffan när jag lämnat henne, slumrade en stund.

Prinsessan vad på utflykt med skolan, de åkte skridskor. Jag o sambon åkte dit en stund. Kände efter ett tag att det blev jobbigt med allt folk så vi åkte hem.

Efter lunch klubbade nån ner mig och jag sov som en stock..

Firade tösen med paket och fika när hon kom hem. :)

Åkte sen till chefen för att lämna in läkarintyget. Pratade en stund och hon tyckte jag verkade bättre. Vilket jag är, vissa dagar....
Hon pratade om att vi skulle boka en tid för att planera inför av halvtidsjobb, men hon visste inte vart jag skulle vara. Där jag är anställd eller nån annanstans... Vill ju lugnt säga att magen gjorde ont när hon sa det.
Inte bara för att hon pratade om ett annat ställer utan även för att hon pratade om att jobba... det innebär ju ansvar och då fick jag plötsligen panik....
Undrar hur tusan detta ska gå??

Väl hemma har grillerna rullat runt i huvet.... Vad ska jag jobba med? Ska jag byta yrke? Till vad? Ska jag plugga? Till vad?
Känner mig som ett stort frågetecken. Jobbigt!!!

Imorgon ska jag till psykologen, spännande men även jobbigt... Huvaligen..

Är trött som tusan fast jag tagit små lurar under dagen, så jag ska väl lägga huvet på kudden...

Trött, tröttare, tröttast...

Är så förbaskat trött då jag sovit urdåligt i 2 nätter nu...

Glömde skriva att jag i fredags fick sjukintyg från läkaren. Är fortsatt sjukskriven tom 24/2.

I lördags var det dotterns första innebandymatch. Var givetvis där, det tog mycket energi vill jag lova... Det blev ingen fest med jobbet, jag orkade inte till min stora sorg..

Trodde jag skulle sova utan problem inatt men inte då.

Har somnat, vaknat om vartannat... Så pigg är jag inte..

Softade på soffan imorse innan familjen vaknade. När tösen vaknat och fått frukost, åkte vi och shoppade present till en kompis som har kalas nu.

Väl hemma stack hon iväg o åkte madrass/pulka m en kompis. Sambons bästa vän var här. Först tyckte jag det var jobbigt, trots att vi också är väldigt bra vänner men efter en stund gick det ok.
Vi pratade om måendet och att han också medicinerar för sitt mående. Skönt att prata med nån mer som förstår!

För var dag som går poppar det upp fler o fler som är/varit i min situation, samtidigt som jag inte önskar min värsta fiende detta så är det skönt att inte vara ensam..

Nu är det verkligen lugnt här hemma, tösen är på kalas och lär väl vara helt slut när hon kommer hem. Då blir det soffmys till bolibompa tror jag. ;)

Ska försöka vila lite innan prinsessan kommer hem.

Ett gott skratt

.. kan man få när jag är igång nu för tiden.
Skulle laga mat nu ikväll och öppnar skafferiet för att ta ut potatis.

Vad står på potatishyllan om inte koncentrerad spolarvätska?!?!? Hur gick det till????
Snacka om att jag och sambon fick oss ett gott skratt...

Jag gjorde det, jag klarade det!!

Har sen i onsdags funderat på att åka till jobbet idag och fika lite.

Vaknade runt halv 10, sambon är med dottern i skolan idag så jag fick sovmorgon. Skönt!!
Skickade mess till min gruppledare ang fika. När det var ivägskickat var jag nipprig som fasen..
Strax efter ringde hon upp, pratade lite och bestämde att jag skulle komma.

Då blev det lite panik, skakig osv. Tänkte på att andas ordentligt, och försöka genomföra detta. Intalade mig själv att om jag så bara parkerar bilen utanför jobbet utan att svimma så skulle jag vara nöjd.

Åkte dit, parkerade, gick in och var där i över en timme. Det gick så bra!! :)

Fick mycket stöd från alla. En av mina arb.kamrater har både en syster och ett barn som gått in i väggen så hon förstår ju verkligen. Kändes skönt när jag gick därifrån, att jag hade klarat detta stora steg!!
Pratade om festen imorgon. Sa att jag kommer om jag har en bra dag.
Det skulle vara kul om jag fixar det.

Nu är jag helt slut, så jag ska vila lite innan min lilla familj kommer hem.

virrpannan...

Min käre bror fyller år idag, Grattis!! :) Min sambo bestämde att vi skulle åka dit på em.
Pratade lite om present och jag föreslog choklad från vår underbara chokladaffär.

När vi satt i bilen o sambon inte styrde mot min bror så undrade jag vart vi var på väg, då hade jag redan glömt bort planen om present som jag föreslagit ca 10 minuter innan... Hjälp!...Det blev iaf present, tack vare min sambo som hade huvet på skaft.

Väl framme var det mysigt med gott fika, trevligt sällskap. Ägnade lite tid åt guitar hero och abba sing star. :)
Det var mest lilltösen som spelade.

Mycket trevlig eftermiddag men nu är jag helt sopslut igen.... Spelar liksom ingen roll om jag gör nåt måste eller nåt kul, blir helt slut oavsett vad jag gör, bara _att_ jag gör nåt..

Koncentrationen är på topp..

.. eller inte..
Har just nu all tiden i världen att läsa böcker som jag tycker är underbart och att lösa korsord som är så kul. Men jag kan inte koncentrera mig på det..

Just nu är det enkla stickningar/virkningar som jag kan pyssla med när jag slötittar på tv.

Skulle vilja måla lite men tålamodet är ju inte heller på topp så jag får väl avvakta med det också....

Fasen att inte kunna göra sånt man vill pga att ens kropp spelar en dumma spratt.. :(

Har iaf kommit upp idag. :)
Efter frukost med tösen så lämnade jag henne på skolan och sen tog jag en långpromenad.
Aj tusan vilken träningsvärk jag har, Wii är farligt. ;)

Slumrade en stund på soffan när jag kom hem.
Har sen varit på utvecklingssamtal i tösens skola. Allt var bra, skönt!

Nu ska jag käka lite lunch och hämta lite ork o kraft tills lillbusan kommer hem.

frispel i huvet....

Får jag av alla goda råd hit o dit...

Vissa säger att jag bara ska ta det lugnt, vara hemma och lyssna på min kropp.

Vissa säger att jag bör pressa mig lite för att inte vara ifrån jobbet för länge.

Men vad är för länge?? Är rädd att jag blir ännu värre om jag pressar mig till nåt som min kropp skriker nej åt.

Var jag inte upp o ner innan så blev jag det nu.... Hjärnkarusell igen...

guldstjärna..

ger jag mig själv idag. :)
Mådde ju mindre bra på fm... Men efter att ha tränat "med" Wii (har förbannad träningsvärk fr igår..), duschat och ätit lunch kände jag mig rätt ok.

Åkte iväg och slipade dotterns skridskor och på vägen hem handlade jag.
Det känns så bra nu att ha fixat det.

Min gruppledare ringde för att kolla läget. Hon höll på att bli galen på alla olika versioner hon fick höra om hur jag mår och vad som händer så hon ville kolla m mig själv. Bra tycker jag!

Jag undrade hur det ska gå med schemat, vi har time-care. "tänk inte på det nu, jag fixar det så löser vi det sen när du är tillbaka." Hon är så bra, som en kompis, mamma eller nåt sånt. Lätt att prata med!

Hon hoppades att jag skulle orka komma o ta en fika nån dag. Lovade att försöka nån dag när jag har en bra dag.

Vi bestämde att vi ska höras lite då och då, hon sa i den diskussionen "om jag ringer och det är en dålig dag, så skit i å svara. Ring upp mig när du orkar." Känns så skönt!!

Nu ska jag vila lite innan jag ska kika på dottern som ska spela innebandy. Just nu provar hon sina ny-slipade skridskor med sin pappa. :)

Upp o ner....

är det idag.
Vaknade 1½ timme innan klockan skulle ringa av att sambon fixade iordning sig för att åka till jobbet.. Snurrade och vred mig i sängen lite surt för att jag vaknat.
Men jag vände på den sura tanken efter en stund, till att det gav mig chansen till lite egentid innan tösen behövde gå upp.

Smög upp, satte på tv och bara var. Glodde på tv4 fakta som jag gillar.
Efter en stund kom en lite trött prinsessa och myste i soffan. Satte på bröderna lejonhjärta och åt frukost.

Hade på "kalendern" idag att handla, slipa skridskor och gå på möte med chefen. Men paniken har kommit.. fan också!....
När jag lämnat tösen vid skolan vällde allt över mig - illamående, huvudvärk och panik.
Mysig blandning - NOT!
Gick iaf min promenad och rensade skallen med musiken i lurarna. Skönt nu efteråt.

Skickade sms till min chef för att ställa in mötet i em. Orkar inte!
När jag redan har en dålig dag så orkar jag inte träffa henne. Vi skulle väl diskutera ett ev schema inför om jag ska jobba from måndag. Men jag kommer inte tillbaka till jobbet på måndag, det går bara inte...

Ska försöka fixa slipningen av prinsessans skridskor, annars får jag försöka imorgon...

På min promenad var jag sådär nojjig igen när jag mötte folk. Tankarna virvlade "bara de inte tittar på mig... tänk om de hälsar.. tänk om jag känner nån..." Kaoskarusell i huvet, bläää..

På slutet av promenaden kom ett sällskap på 5-6 pers. Försökte undvika dem men ju närmre jag kom så såg jag ju att det var sambons kompis M som var ute med sitt jobb. Hälsade och var artig, efteråt ville jag bara kräkas..

Tänk att livet kan bli så knasigt...
Hoppas resten av denna dag blir bättre. Ska spela lite wii tror jag...

Rätt bra dag

måste jag ju med facit i handen säga att det blev.
La mig på soffan efter lunch för att vila, men när sambon åkte till jobbet dansade jag på bordet.. Eller på wii balance board...hihi

"Tränade" nästan 30 min när jag insåg att jag var tvungen att sluta för att hämta min lilla prinsessa.
På väg hem från fritids såg vi att isen ovanför vårt hus gick att åka på, så vi gick hem och hämtade tösens skridskor.
Hon var bambi en stund men sen gick det bättre. Ska åka o slipa grillerna åt henne, hon vill inte ha taggar på dem... :o

När vi var på väg hem ringde min mobil, det var verkstan som meddelade att min bil var klar. Så in med skridskorna, och så tog vi en promenad på ca 20-25 minuter.

Hem och åt och nu flög tösen över till sin kompis och jag tänkte köra lite Wii innan min kompis L kommer hit.

trött...

är ju ovanligt att jag är nu för tiden.. Not!

Vaknade med huvudvärk och är oerhört glad över att sambon jobbar kväll, så han tog ansvaret för N idag. Med frukost, kläder, promenad till skolan mm. Med andra ord skippade jag min morgonpromenad, men jag ska ju hämta tösen i em så jag tänkte gå en prommis innan jag hämtar henne.

Har plockat lite hemma, pratat med min goa mamma. Bara varit, skönt!

Sambon var till sin mamma en sväng. Fick frågan "svarar inte J i telefon längre?"
Hon har fått mail ifrån mig där jag förklarat att jag har jättejobbigt med att svara/ringa m telefonen. Hur svårt ska det vara att förstå??

Hon hade ringt igår på fm (när jag sov..). Vad säger att jag är hemma bara för att jag är sjukskriven? Jag kan vara ute på promenad, till läkaren, psykologen osv. Hon kan driva mig till vanvett ibland.... Acceptera att jag mår dåligt nu, att jag just nu avskyr de förbannade telefonerna. Det kommer gå över, låt det bara få ta sin tid... Pressa mig inte för då exploderar jag!!

Läkarbesöket.

Kände återigen att jag drog mig för att åka hemifrån, precis som innan jag skulle träffa chefen. Men jag kom fram i tid, vilket inte läkaren lyckades med.

Bläddrade i flerea tidningar utan att registrera vad som stod. Mådde illa som tusan. 20 minuter sent kom läkaren. Dem 20 minuterna i väntrummet kändes som en evighet!!

Pratade lite om hur jag mår nu, hur jag känner inför medicin och för jobbet.
Många av medicinerna har bla biverkningen viktökning vilket inte behövs på denna kroppshydda.. Men de han skrev ut kunde leda till viktminskning så jag får väl hoppas på det. Så nåt gott kommer ur detta. ;)

Till slut beslutade vi oss för att prova medicin med relativt låg dos. Ska under veckan fundera över jobbet och om jag fixar att gå tillbaka. Om jag inte fixar det så var det bara ringa växeln och säga att jag behöver längre sjukskrivning.

Vet redan nu att det kommer bli längre sjukskrivning. Kan ju knappt tänka på jobbet utan att få panik och svårt att andas... Skönt iaf att han tror på mig och hur jag mår.

Har varit helt slut efter detta besök så jag har sovit lite, badat med min lilla tös och bara tagit det lugnt.

Illamående, snurrig...

Tösen "flög" upp ur sängen imorse. Åt sin frukost med bra aptit, smootie och smörgås. Gjorde så det räckte till mig med men jag fick inte ens i mig halva smootie´n för jag mår illa idag.. :(

Lämnade N på skolan och sen körde jag bilen till verkstan.
Gick hem och huva vad kallt det var. Hade tänkt gå längre men inte i den kylan. Burr!!

Känns som tankar bara virvlar omkring i huvudet, men jag vet inte vad de handlar om.
Antar att de handlar om dagens läkarbesök...

Idag är en jobbig morgon, har undvikit att möta folks blick osv.

Nu ska jag sticka på tösens möss/halsduk och se om jag kan varva ner mitt inre.

söndag, rastlös, fundersam och lite orolig..

Sov inte mycket inatt, några timmar bara. Mådde nämligen fruktansvärt illa inatt, så jag hade en hink som sällskap vid sängen. Behövde den tack o lov inte..

Tösens kompis K ringde och frågade om N ville följa med henne o hennes pappa på bio. Självklart! Gissa om tösen blev glad?! ;)
Hon blev hämtad av dem så de skulle hinna äta lunch på stan innan.

När hon åkt fixade jag lite till i köket, satte på musik och tog sen fram mitt nyaste pussel. Har haft det sen i november och detta pussel, som kommer varje år brukar jag lägga direkt. Men nu har jag inte ens tittat på det?!?!
Satt där i säkert 2 timmar och bara njöt av att få vara bara jag, utan krav, måsten osv. Var i min lilla "bubbla"..

Efter lunch la jag mig på soffan en stund men när det blev reklam så kände jag mig rastlös.. Strök de nya gardinerna och hängde upp dem för att inse att de var på tooook för långa.

Eftersom de kunde krympa 5% så slängde jag dem i tvätten. Får se imorgon när de torkat om de måste sys upp.. Hoppas inte!

Har haft svårt att sitta still idag, måste hela tiden hålla på med nåt. Min sambo har blivit smått galen på mig. Har inte haft nåt tålamod så det är ju tur att tösen varit borta nästan hela dagen.
Har tom frivilligt rensat lite i tösens rum som såg ut som ett bombnedslag..

När sambon var så go och fixade kvällsmat så hade jag ingen ro att sitta still i soffan så jag gick ut i köket och fixade sallad. Vad f_n är mitt problem?? Brukar inte ha problem med att ta det lugnt.

Undrar om denna oro/rastlöshet undermedvetet kan ha å göra med läkarbesöket imorgon?...
Är ju orolig för att jag inte blir sjukskriven längre. Vad händer då?? Ska jag klara av att jobba då?? Vet varken ut eller in känns det som..

Kommer läkaren förespråka medicin? Är jag beredd på att ta det?? Vet inte....

Vissa dagar känns livet rätt ok, som igår lät jag glad när jag pratade med L och hon hade sett en glimt i mina ögon på dagen. Men sen nästa dag känns allt grått.

Denna förbannade berg-& dalbana är skit, rent ut sagt!!

Nu ska jag placera rumpan i soffan. Men ska nog sätta en stickning/virkning i händerna så jag stannar kvar i soffan, för jag tror jag behöver det.... ;)

Lugn o fin.. ;)

Igårkväll gick sambon ut med kompisar och hade skoj.
Jag och tösen myste ihop i soffan, härligt!!

Har sovit relativt bra inatt och vaknade inte förrän strax efter nio. Skönt!

Jag & N kikade på ett avsnitt av förhäxad innan vi fixade frukost. Tog det lugnt hemma innan vi for ner på stan.

Skulle till djuraffären för att sälja ngr fiskar och köpa några andra. På väg dit smet vi in på Hemtex. Ville hitta gardiner till köket och det gjorde jag, men jag ger inte 350:- för enfärgade panelgardiner som jag kan sy själv..
Hittade däremot ett par gardiner till mitt vardagsrum på rean, lovely!

Shoppade lite fisk.
Det gick hyfsat på stan. Hade lite panikkänslor när vi gick från affären till bilen men det gick rätt ok. Hemma var jag dock helt slut.

Efter lunch och lite vila kom N´s kompis o lekte. Själv rensade jag lite i tvättstugan som såg ut som ett bombnedslag. Härligt att ha ork med det!

Nu ska vi mysa framför körslaget och bara vara...

utpumpad...

Ojoj, möte m chefen var jobbigare än jag trott.
Kände själv att jag drog ut på tiden hemma, kroppen sa nej till att åka.

Väl på parkeringen hos chefen såg jag en av gruppledarnas bil... Var inte beredd på att träffa henne så magen knöt sig rätt fort. Försökte intala mig att jag säkert inte skulle träffa henne, att hon satt i möte. Men inte då, hon stog i korridoren när jag kom... Det gick sådär...

Chefen frågade den förbjudna frågan "hur mår du?"... Förklarade att livet nu är en berg-o dalbana... Vissa stunder känns ok men så banala saker som att kasta sopor eller gå till affären kan vara omöjliga.
Hon tittade på sjukskrivningspappret och påpekade att "planen är att du ska jobba halvtid efter nästa vecka".
Då stängde jag av, kroppen skrek nej, ångesten kom och paniken gjorde att luften blev svår att andas ner till lungorna....
Jag var snabb att säga att jag ska träffa läkaren på måndag och som det känns så kommer jag inte kunna jobba from den 9....

Förklarade att jag får panik bara av att parkera vid eller köra i närheten av jobbet. "Jaha, då kanske vi får tänka ut nåt annat ställe för dig att jobba på"
Men hallåå!???! Ska jag till ett nytt ställe, med människor jag aldrig träffat när jag mår så här?!??! Är hon helt dum i huvet??? Eller är det bara jag som tycker det verkar sjukt??

Pratade lite och chefen tyckte jag såg mycket piggare ut. Men det kanske kan bero på att jag tvingade in mig i duschen idag?? Och att jag just nu inte har måsten som att ex åka till jobbet...

Hon frågade hur det hade gått i tisdags när det var årsdagen av S.. Sa som det var, att jag var helt tom. Att jag var vid graven och kände ingenting...
"Oj, har du stängt av dina känslor?"

Men hallå??? Jag har redan sagt att jag är tom, inte känner nåt för nån/nåt. Är hon skruvad eller??

Jag är sjuk, kan hon inse det? Då mår man tydligen så här jävla dåligt.
Hon frågade hur det kändes att åka till mötet. Sa som det var att alla måste/planerade saker är ASjobbiga. Och att det inte spelar nån roll om det är ett möte med chefen eller en fika med en kompis..

Det värsta av allt var nog att hon under hela mötet satt med huvudet lite på sné och såg så ledsen/medlidande ut.. Ge upp, för hon kan ändå inte förstå hur jag mår.

Ingen som inte varit här kan förstå hur man mår...

Fasen vilken jobbig dag detta blev. Ska bädda ner mig på soffan nu och försöka sova lite.