Teskedsgumman

..har jag träffat idag, eller rättare sagt min psykolog. Men hon är som en liten teskedsgumma. Rar och go. Som en liten extramormor eller nåt. ;)

Hon tyckte det var bra/skönt å se att jag ser en liten ljusning på tillvaron sen vi pratat om att byta jobb.
Pratade återigen om ångesten när jag gör saker. Tror hon får slå mig i huvet med att jag inte ska pressa mig för hårt...
"Låt bli de stora affärerna om du ofta får ångest där." jamen.. hur ska jag kunna storhandla då?? "Strunta i det, gå till en mindre affär om du nu måste till en affär..."

Om jag nu vill prova att åka till en stor affär så ska jag göra det när det är lite folk där, och om jag känner "det funkar inte" så ska jag åka därifrån. Får nog "affärs-träna" mig utan att handla, men inte nu.. ;)
Påpekade att jag trodde jag skulle fixa affären efter att ha haft ett par hyfsat bra dagar. Hon förstog att jag då vill testa men undrade varför jag då måste utsätta mig för jobbiga saker då?? Tyckte jag skulle passa på och njuta av att må lite bättre. Klok kvinna. ;)

Har jag haft en natt med dålig sömn, eller känner mig låg en dag - tillåt mig att vara låg. Var inte "duktiga flickan" som ska fixa allt, utan strunta i det. Man måste inte gå på promenad jämt, måste inte le jämt. Måste inte utsätta mig för människor varje dag.

Vi pratade en del om min ångest. Hon tror den beror på det jobb jag haft/har. Som personlig till barn med stora omvårdsproblem så har man ett stort ansvar, saker ändras fårn minut till minut, vissa stunder är man helt ensam - extremt ansvar.
Hon tror att kroppen nu säger nej till "instängheten", pressen, att inte veta hur nästa minut ser ut.
Om jag är i tex affären så kan jag få ångest för att jag inte vet vem jag kommer möta runt nästa hylla osv. Jag har inte kontroll. Därför tycker hon att jag ex ska gå til en mindre affär, där jag har mer koll på vart utgångar är och där man nästan kan se alla som handlar.
Överraskningar är jobbigt, men som hon säger så kommer ångesten att minska. Och när den blir något lättare kan jag under ett anfall "övertala" mig till lugn genom att typ säga att det inte är farligt, jag klarar detta. Kanske gå undan en bit där det är mindre folk osv.

Detta är mycket inställt på at handla men det är mest då jag haft problem i min vardag om jag bortser från jobbet..
Hon sätter igång tankeverksamheten hos mig på ett possitivt sätt. Skönt!
När vi pratat om hur jag mår med ångest, koncentrationsproblem osv så anser hon att jag ska vara hemma helt ett tag till.

Ska till läkaren på måndag, får se vad han säger.

Efter det besöket åkte jag upp till jobbet för att lämna musik till E. Pratade lite, fick en underbar tulpanbukett av E för att jag fixat med musiken.
När jag sen åkte hem kände jag att de 45 minutrarna var mer än nog att vara på jobbet idag..

Nu ska jag vila efter att ha städat hos mina fiskar.