Minisemestern.

Var ännu lite upp o ner i fredags morse innan vi skulle åka.
Kom på mig själv med att gråta en skvätt i köket, men det gick snabbt över.

När vi kom fram till stugan så släppte allt och jag kände att jag "kommit hem".
Det var en liten stuga, närmsta grannes hus kunde man se långt bort. Det var vi och naturen. Lovely!

Vi har fiskat mycket, inte fått nån fisk. Men jag är en sån som kan sitta på en brygga med metspöt i handen och bara vara, det är så rofyllt. Använde kastspö också, skoj!
Några gånger hade jag sällskap på bryggan men flera gånger var jag ensam vilket var underbart!

Vi åt god mat (har börjat m LCHF), drack gott, skrattade så huset nästan skakade. Det var ett toppengäng att åka ihop med.

På lördagen trotsade vi vädret och badade i tunna, såååå härligt!
Efter det tog jag en stund i bastun, alldeles ensam. Ljuvligt!

Det var en helg utan måsten, jag kunde gå undan om jag ville, men ville jag ha sällskap så fanns det.
Min sambo frågade flera ggr hur jag mådde eftersom han visste min ångest innan. Svarade att " det här är livet!"

Så min helg var så bra den nånsin kunnat vara :)