trött...

är ju ovanligt att jag är nu för tiden.. Not!

Vaknade med huvudvärk och är oerhört glad över att sambon jobbar kväll, så han tog ansvaret för N idag. Med frukost, kläder, promenad till skolan mm. Med andra ord skippade jag min morgonpromenad, men jag ska ju hämta tösen i em så jag tänkte gå en prommis innan jag hämtar henne.

Har plockat lite hemma, pratat med min goa mamma. Bara varit, skönt!

Sambon var till sin mamma en sväng. Fick frågan "svarar inte J i telefon längre?"
Hon har fått mail ifrån mig där jag förklarat att jag har jättejobbigt med att svara/ringa m telefonen. Hur svårt ska det vara att förstå??

Hon hade ringt igår på fm (när jag sov..). Vad säger att jag är hemma bara för att jag är sjukskriven? Jag kan vara ute på promenad, till läkaren, psykologen osv. Hon kan driva mig till vanvett ibland.... Acceptera att jag mår dåligt nu, att jag just nu avskyr de förbannade telefonerna. Det kommer gå över, låt det bara få ta sin tid... Pressa mig inte för då exploderar jag!!