Hejsan hoppsan... chefen ringde nyss för att boka möte med mig o kommunhälsan ang mitt arbete.
På onsdag ska vi träffas, det var snabba ryck. Känns bra men givetvis lite nervöst också.
Vet ju inte riktigt vad chefen tänkt sig för placering av mig när hon pratat om annat arbete.
Läkaren lugnade mig dock på mötet imorse med att den förvaltning jag tillhör brukar vara positiva till att omplacera och hjälpa till. Det brukar inte vara några problem.
Han tyckte det lät bra att min chef redan föreslagit det.
Vi får väl se på onsdag hur det går. Får lite spunk för att det går fort nu men läkaren sa att det brukar ta minst 3-4 veckor innan de har hittat nån plats och bara för att de hittat en lösning så innebär ju inte det att jag ska börja där direkt. Jag måste ju må ok först.
Men nu kommer nog hjärnan spela mig lite spratt igen, känns det som...
Nu ska jag o N äta pensionärsmat (som brorsan kallar det); sylta o potatis.
Det är lite lagom när man är sjuk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är skönt att höra att du har så bra människor runt dig som förstår hur du mår och att det inte är någon idé att stressa fram en lösning. Du låter lite piggare också.
SvaraRaderaTa väl hand om dig.
Kram
Bibbi
Du kommer bli omplacerad till kaffekokare och pappersvändare. Kanske till och med vaktmästare om du har riktig tur...
SvaraRaderaVa vad äter ni sa du? Trodde du och N hade era tänder kvar ;)
Jag känner mig något piggare, inte lika många ångesttillfällen nu. Det är skönt!
SvaraRaderaKram
Barajohan; Är du lite bitsk idag?? Hihi...
SvaraRaderakaffekokare kan ju bli spännande eftersom jag inte dricker själv... ;)
Vi plockade ur tänderna nu när vi är sjuka. :P
Det var sååå gott och N blev så lycklig.
sökte på google på bilder på "vilsen". fick upp bilden där uppe. såg att det stod någonting på bilden, klickade närmare för att se vad som stod och kom in här...fint skrivet.. "som gått vilse i mitt liv, in i väggen eller körd ned i diket"
SvaraRaderaJag är också vilse.eller jag börjar att hitta stigen igen.
i mitten av allt, den mest deprimerade tiden så vill man bara känna att man inte är ensam, men konstigt nog är det inte fören man är påväg ut ur den tätväxta skogen som man ser att det gått personer lika vilsna som en själv, bara ett stenkast därifrån. Är det inte konstigt?
Tack för dina tankar & välkommen hit!
SvaraRaderaVad skönt att du också börjar hitta stigen tillbaka!
Jag har upptäckt att väldigt många i min omgivning varit in i väggen, är på väg in i osv... Det är konstigt men samtidigt inte. Detta samhälle är sjukt... Man ska jobba rumpan av sig samtidigt som man ska hinna med familj, fritidsintressen mm samtidigt som man ska hinna tänka på "vem är jag? vad vill jag?"...
Fler o fler kommer barka in i väggen om inte tempot dras ner och chefer lyssnar på sina anställda...
Kram till dig!