Uppmuntrad!

Tack snälla Bibbi för dagens uppmuntran som verkligen behövdes!http://bibbisblogg.wordpress.com/

Mötet

Idag var det dags för mötet med min chef. Kände hur jag drog mig för att åka dit.
Hittade hela tiden på nåt för att slippa åka men trots huvudvärken så åkte jag för att få det gjort.

Väl där var det lite jobbigt att sitta inne på chefens rum. Det kändes som när jag kunde lugna ner min ångest och andningssvårighet så kändes det som väggarna krympte. Det var obehagligt!!

Men trots det så klarade jag av att sitta kvar.
Chefen förklarade detta med arb.prövningen. Konsulterna har i uppdrag att i första hand se till att jag i detta fall återgår till min ordinarie tjänst.. Så det första steget innebär att jag ska arbetsträna på mitt jobb.
Det känns ju givetvis inte bra men jag tänker inte låta livet braka ihop ännu. Det är inte klart ännu. Försäkringskassan ska ju kalla till möte med mig, chefen och läkaren och tills dess har ju teskedsgumman fixat uttalandet från henne om att jag inte ska återgå till min tjänst.
Får väl se vart det landar...

Väl hemma så har jag surfat runt och kikat på utbildning - förskollärare. Men jag får ju nervfel ;)
Vet inte hur, vad och när... Hehe.. Ska nog prata med min gruppis, hon kan säkert hjälpa mig.

Efter lite lunch så tvårdäckade jag i soffan i några timmar. Sambon & N är sjuka och jag tror att även jag hamnar där snart.... Igen...

Flummig

...känner jag mig..
Jag minns inte VAD jag har gjort, OM jag har gjort osv.. Jättejobbigt!

La min sjukskrivning i kuvert i onsdags men visste inte om jag hade postat det.
Hittade det ikväll så jag hade inte postat det....

Så är mitt liv nu, minnet är ungefär som en ärta om ens så stor...Lite läskigt!


Idag har jag fixat iordning mina akvarier, sålt lite fiskar och fått allergikänning, vilket inte är ofta.
De jag sålde fiskar till hade nog alla pälsdjur man kan ha i en ganska liten bostad.
Tror det blev lite väl mycket. Brukar tål de flesta pälsdjur, men alla på samma ställe i ett inte alltför städat hem gjorde att armarna kliade och fick röda prickar, började även känna lite kli i halsen men det gick över så fort jag kom ut.

Väl hemma var jag helt slut.
Tankarna fladdrar, kan inte samla ihop mig. Vet inte vad det är men jag är rastlös inom mig.
Tror det kan bero på att jag ska träffa min "älskade" chef imorgon.
Blir ju spännande.. eller inte... Har ingen lust men men...

Nu ska jag försöka få huvet sluta virra omkring och bara vila, är så förbaskat trött...

Mor & dotterdag

Idag bestämde jag mig för att ha en mysdag med min lilla plutta.
J skjutsade oss till stan för att strosa runt lite.

N var hungrig så vi gick för att äta hamburgare.
Mysigt att bara vara vi två, det måste vi göra mer. Kanske inte just äta hamburgare men göra nåt vi 2 tillsammans.

Gick till djuraffären och kikade lite, glodde sen på kläder och sist men inte minst gick vi till den lockande leksaksaffären.

Där hade dock min kropp fått nog av alla människor och så, så jag fick ångest och svettades massor men försökte bita ihop för att N skulle få kika en stund.
Hon hittade en cool bratz m trumset och gitarr och så blev det även fler pennor till hennes airbrush,eller vad det nu heter.. ;)

När vi betalt förklarade jag att jag mådde lite konstigt pga alla människor och att jag behövde gå ut. Så vi gick ut på gågatan och andades in "frisk" luft, så skönt!

Hade ju lovat tösen en fika på wayne´s så vi gick dit innan det var dags för hemfärd.
Melon-iste är ju så grymt gott och så devilcake, kunde inte avsluta stadsturen bättre!

Vi tog bussen hem, N tycker det är sååå kul att åka buss.

Landade i sängen och kikade på tv, där vi slumrade till båda två.
Känns skönt att klara av mera nu än för några veckor sen men jag har ju ff en bit kvar.. Denna ångest är inte skoj!..

Nu har vi myst i soffan alla 3, tittat på robinsson och bara varit. Skönt!

Fk, psykolog, skroten

Vaknade vid 3tiden på soffan när J gick upp, han satte sig en stund med mitt huvud i sin famn. Gosegos!!

Lämnade N på skolan och väntade på att J skulle komma hem från jobbet så jag kunde ta bilen till teskedsgumman (psykologen).

Ringde min handläggare på FK när J jobbade. Efter att fått hört om mitt besked i fredags så ansåg hon att vi behövde ha ett möte; hon, jag, PAkonsulten, chefen och läkaren.
Alla i samma rum samtidigt så alla får samma besked samtidigt. Låter bra!

Väl hos teskedsgumman pratade vi om beskedet jag fick i fredags som rasade min värld men även om krocken.

Berättade att jag försöker undvika tänka på fredagens besked för att inte gå ner mig igen, det är ju ändå ett bra tag kvar. Hon tycket det lät bra.

Hon skulle skriva en skrivelse till kommunhälsan om hennes syn på saken och sa”vad som än händer så ska du inte tillbaka dit!”.

Hon tyckte sig skymta ett leende och sa att jag verkar ha gjort stora framsteg i mitt mående. Förklarade att så är fallet och att en del saker börjar bi roliga/lustfyllda/lockande igen. Det tyckte hon lät bra.

Vi bokade in en tid efter påsk igen och hoppas då att mötet med FK, läkare, PAkonsult o chef varit då.

Åkte o hämtade N tidigare för att kolla på bilar. Hittade mycket fina bilar.

Åkte till skroten för att hämta grejer till stereon.
N ville inte se bilen men vi lirkade med henne. Tror det är bra för bearbetningen.

Hon fick se både vår bil o den andra. Kunde förklara för henne varför de var tvungna att skära sönder den andra bilen osv.
Det var skönt för mig att se dem igen. Tittade extra på bilen vi krockade med och insåg att jag inte "mosade" passagerarens sida, utan vid hjuhuset på hans bil.. Känns skönt att jag inte tryckte in honom, även om det inte var mitt fel...

Vi avslutade denna dag med att äta våfflor, givetvis. Mums!

En vän från huvudstaden messade igår. Vi har inte pratat på länge och hon undrade om jag skulle med på kryssning.
Förklarade hur jag mår och att jag inte törs utsätta mig för en båtresa riktigt ännu.

Hon "beklagade" mitt mående men erbjöd mig att komma upp till henne en helg. Glo på film, äta god mat (vilket hon är suverän på att laga), ta nån drink, gå härliga promenader.
Ska kolla karlns schema och boka in en helg, låter underbart!!

Nu ska jag försöka nanna på kudden

Besök på jobbet

Besökte jobbet idag efter lunch.

Tog "tjuren vid hornen" och gick till den delen av jobbet som jag inte besökt under min sjukskrivning. Det har känts mycket jobbigt att gå in där.
Det är i den delen jag jobbat med de 2 barnen som nu är änglar i himlen... Det tog emot att gå in där men jag gjorde det iaf.

Träffade först de 3 gruppledarna. Pratade givetvis först om krocken, men sen även om mitt mående. Berättade om PA-konsulten och de tyckte det lät helt sjukt...

Gick sen in längre i korridoren för att se om M var där, som hjälpte mig en hel del den dagen jag "kraschade". Hon var där och vi pratade ett bra tag, skönt.

Pratade ett tg med några andra arb.kamrater. Alla undrade när jag skulle komma tillbaka osv.
Det var jättejobbigt. Det skrek i mig när folk frågade det.
Vetskapen om att jag inte bör gå tillbaka till det jobbet, men även att jag kanske blir tvingad gav mig "fin" ångest... Kände hur jag blev olidligt varm så jag avvek från den delen av jobbet och gick till min någesånär "trygga" del av jobbet.

Vi drack te o pratade en del.
Innan jag skulle gå pratade gruppisen och jag om det nu blir så att jag blir tvingad.
Hon tror min ångest beror på att jag känner större ansvarskänsla för detta jobb och större "tryck" än om jag ska arb.träna nån annanstans. Jag tror inte det handlar om det, det handlar om att jag behöver jobba med annat.
Mitt liv är så mycket gladare nu, friskare och roligare nu.

Hursom var det jobbigt med alla frågor om när jag kommer tillbaka men jag klarade det också.
Sov gott när jag kom hem..

dagen som är

Gick upp med min morgontrötta tös och var tacksam för att vi är hemma och bara är trötta. Det kunde vara så mycket värre!!

Gick med henne till skolan.

Väl hemma ringde J till försäkringsbolaget och sen åkte vi till skroten för att hämta lite grejer från bilen som vi inte fått med oss.

Väl där hade de inte fått in vår nyckel, den fanns hos bärgaren ännu.

Det var med blandade känslor jag gick ut och tittade. Ville för att kunna bearbeta men det var jobbigt... Att se skadorna, se airbagen och samtidigt förstå att vi gick ut ur bilen, så gott som oskadda.

Att se den andra bilen brevid med bortsågat tak gjorde inte saken bättre... Men nu har jag tagit det klivet.

Åkte sen till stan för trevligheter. Jag & M skulle fira A som fyllt år så vi träffades för en lunch. Lilla M är såååå go, charmtroll så det skriker om det. Gjorde mig gott att få snusa lite på henne. :)

A fick ett presentkort av oss på en tjejmiddag på restaurang, barnfri. Hon blev lite tårögd. Myyyyys. :)

Tog sen en fika - givetvis favoriten; iste med melonsmak. Mums!!

Skulle åka till köpcentret för att shoppa mitt hårvax, stannade på röda korset för att se om de hade nån bra spegel till N´s rum.

Och döm till min förvåning när de hade en perfekt, stor med träram för 95kr. Den gick ju då inte in i min lilla pytte-bil så imorgon ska jag o L hämta den. Sen ska jag slipa, feja och måla den. :)

Har känt av lite ångest idag när jag varit på stan men det har varit ganska hanterbart, har försökt tänkt förbi det....

Ta hand om varandra! Ta inte varandra för givna!!

tankar o känslor jag skrev imorse när jag ej kunde sova...

Tänk att ett ögonblicks sekund kan ändra så mycket.
Jag såg bilen, kastar mig på tutan, bromsar… men det finns inte en chans…Nu krockar vi…..

Nästa sak jag ser/minns är nåt vitt som kommer vid ansiktet… airbagen…det luktar fan och det ryker.

Tar mig ur bilen fort, får ut N som gråter av chock och smärta av bältet.. en bil stannar och erbjuder hjälp.
Tack o lov för jag lyckas inte förklara för sos vad vägen heter, är helt nollställd.

Hon får min mobil och fortsätter prata m sos. Hennes kompis stannar och ser till att vi är ok.

Bärgaren är först på plats. Han är toppen! Tar hand om både mig och N.
Passageraren i den andra bilen skriker hjärtskärande skrik, han sitter fast..

Brandbilar och ambulanser anländer. De kollar oss noga, är helt underbara med N.

Mina stackars föräldrar åker förbi och ser olyckan. Mamma vågar knappt fram, N flyger upp i trygga morfars famn. Så skönt för oss att de kom!

Men stackars mamma ser ut som ett litet spöke när hon kikar fram bakom ambulansen, hon vet ju inte att vi klarat oss.

Insatsledaren från brandkåren pratar m mig, förklarar att polisen ej kan komma pga ett stort brottsmål. Han tar alla uppgifter om oss och förhör sig om vad som hänt.

Pappa, jag o bärgaren rensar ur vår bil så han kan ta den till skroten.
Mamma har tagit med sig N åt sidan, jag stör mig på fotografen som fotar eländet.

Vi är i chock, mår skit och där står hon fotar. Det känns osmakligt!!

Alla människor som står runtom och bara tittar som på en film, vill jag bara skrika åt ”far åt helvete, sluta glo”….

Efter ett tag får vi klartecken från ambulanskillarna och insatsledaren att vi får åka hem. Mormor o morfar skjutsar hem oss.

Har försökt nå J som är ute o far.
Den stackaren åker vid olycksplatsen när vi åkt hem, ser att det är vår bil, tvärnitar och undrar vart vi är. Insatsledaren som J känner, lugnar honom och säger att vi mår bra och har åkt hem med mina föräldrar. Stackars J!!

Vi mår bra men är omtumlade.
Så fort jag stänger ögonen så ser jag den lilla jävla skodan komma i full fart, airbagen, röken som får mig att tro att bilen brinner och sen passagerarens skrik… det är hemskt!

en olycka kommer sällan ensam..... :(

Som om det inte räcker med mitt förbaskade mående.

I fredags fick jag ju det mindre roliga beskedet om min arbetssituation som la ett mörkt moln över mitt liv.

Igår när jag & N skulle hämta min kompis för att shoppa loss på smycken så krockade vi med bilen för att dåre fått för sig att väjningsplikt inte gällde honom...
Bilen är på skroten, jag & tösen klarade oss bra. Lite mörbultade men utan skador.

Mina stackars päron kom åkandes och såg olyckan och insåg fort att det var vår bil. Det var skönt att dem kom. N flög upp i morfars famn, mormor tordes sig fram när jag ropade att vi var ok.
Ambulansmännen, brankåren och bärgaren var underbara mot oss, särskilt mot min dotter!!

När vi väl fått åka hem så åkte min stackars sambo förbi olycksplatsen.
Han hade ingen mobil på sig så jag hade inte kunnat meddela honom.. Han såg alltså vår kvaddade bil, den andra bilen som de fått skära loss passageraren ur och inte en blick av oss, hans lilla familj.
Han blev dock lugnad av bärgaren (som han känner) som förklarade att vi mådde bra och hade fått skjuts hem av mina föräldrar..

Väl hemma kom min kompis som vi skulle hämta, hon vägrade sitta hemma o vänta på att få höra från oss. :)
När vi andats ut så packade vi en väska, skjutsade mig till akuten för nacken som gjorde ont. Sen fortsatte dem dit vi skulle köpa smycken, min lilla sessa var så nöjd o glad där.
Hon shoppade t.o.m örhängen till sin mamma. *ler*

Blev "okejad" av läkaren efter några timmar och ett antal röntgenplåtar. L hämtade mig och jag körde hem, det gick bra.

Har sovit där inatt, har dock svårt att sova då allt spelas upp på näthinnan om jag stänger ögonen...
Ska lägga mig o kika på tv och försöka få en liten blund iaf.

Fortsättning av den tunga dagen..

Jag lydde min brors råd och ringde till teskedsgumman.
Hon svarade inte men jag pratade in ett meddelande.

Förklarade vad som hänt, så bra jag kunde samtidigt som jag grät som ett barn.
Mailade sen min chef. Fick svar från henne att hon inte visste om detta och att hon bad mig att inte ge upp.

Jag ger inte upp, men har just nu blivit sparkad på och orkar inte riktigt ta mig upp direkt.
Har ett enormt stöd i familj och vänner som jag är otroligt tacksam för. Utan dem skulle jag nog inte sitta här.

Somnade en halvtimme på soffan innan jag hämtade N på skolan.

Trotsade sen mitt mående och åkte till frisören. Tack o lov för det.
Det var så skönt att få bli ompysslad, och frisören jublade när jag gav henne helt fria händer.
Det resulterade i att jag nu har bytt frisör till henne, är såååå nöjd. :)

Har myst med familjen ikväll, är helt slut så nu ska väl huvet få nanna på kudden...

1 litet steg fram men nu 70 stora bakåt...

Har denna vecka mått bättre, sett ljusare på livet, tyckt att vissa saker blivit roliga igen. Det kändes som jag var på väg åt rätt håll.

Idag var jag till läkaren eftersom min sjukskrivning är slut nästa vecka.
Han fick framföra att kommunen sparkar på mig som redan låg, de släcker den lilla ljusglimt som finns...
Det finns ingenstans att omplacera mig, finns för många övertaliga. Så planen är att jag ska återgå till mitt arbete, där jag blev sjuk?!?!???
Behöver jag säga att tårarna kom i ögonen, när jag var hos läkaren??

Han såg det, började prata lite om att plugga o så men det kan jag inte ens tänka på nu när jag typ kan läsa max 10 minuter innan koncentrationen försvinner...

Blev iaf sjukskriven 1 månad till, men sen då?? Tycker de jag ska jobba sen??? Jävla idioter!
Jag har sån enorm panik (förlåt teskedsgumman, vet att du bannlyser det ordet) nu, ångesten är en stor, svart ogenomtränglig massa.... Gråter som ett litet barn.

Visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem men på nåt konstigt sätt fixade jag att styra bilen hem utan att krocka.

Väl hemma pratade jag med min underbare bror! Tack för att du finns, love you!!
Ska nu följa hans råd, att ringa min psykolog medan jag mår som sämst, när det hörs hur förstörd jag är av deras planer..

trött, huvudvärk och möte..

Igår hade jag ett mindre skoj migränanfall. Jag tror det har å göra med att jag tog ut mig på kören men det struntar jag i. Kommer sjunga iaf. :)

Idag fick vi äntligen tillbaka vår tv som varit på lagning. Vad snabbt man vänjer sig vid ny tv.. Köpte en 42" i julas som nu behövde sig en titt, under tiden har vi haft en 14"... Snacka om skillnad. Haha

När tösen gått till skolan tittade jag till hamstern som inte verkat så pigg. Han hade nu en stor kula/böld vis sidan av örat. Skulle precis ringa L som jag skulle träffa, när hon ringde mig.
Berättade om hamstern, beslutade att ta med den så fick L avsluta dens lidande...

Fikade, skrattade och hade det trevligt. Har dock huvudvärk även idag, troligtvis pga mötet i em.

Åkte till mötet med min chef och PA-konsulten.
Det var grymt jobbigt att gå dit då jag vid sista mötet inte kände minsta förtroende för chefen...
Nu kändes det som om jag skulle få en ev arb.plats att arb.träna på. Så hjärtat pumpade som tusan.

Dock hade jag kunnat varva ner några kilo. Chefen var den chefen jag gillar. Lugn, trygg o på min sida. Hjälpte mig istället för att stjälpa.
PA-konsulten var mycket rar och sympatisk. Hon ville dock prata m min läkare innan vi kan gå vidare. Hon sa själv att hon inte anser att jag kan jobba ännu.

Nu ska jag umgås med N. Återkommer senare

possitivt sopslut

Under tiden N var i skolan tog jag det rätt lugnt.
Målade lite, slappade vid tv´n och så.

När N kom hem så stoppade vi henne i badet direkt, där var hon i två timmar. Snacka om russinfröken efter det. Hihi
Under tiden hon badade så målade jag lite till, fixade iordning lappkojs till kvällsmat och tog det rätt lugnt.

Efter maten åkte vi till kören. Jag sjunger i kör men har inte kunnat gjort det denna termin dels pga mitt mående men också för att jag varit röstlös när jag var förkyld.
Fick världens härligaste kram av vår ledare, hon är bara bäst!!

Sjöng och skrattade om vartannat i 2 timmar. Alldeles underbart men även jobbigt. Kunde dock lägga bort mitt mysko mående och gå helt in i musiken
Är het slut nu, trött, ont i huvet osv men det gör inget, för jag klarade av att vara med. Det är ett pris jag är villig att betala om jag kan vara med o sjunga. :)

sjuuuk...

Ojoj nu har jag inte skrivit på länge men det är inte så konstigt för det har inte hänt nåt.
Jag har legat däckad i en dum, jobbig förkylning i nästan 2 veckor...

Var till läkare i tisdags. Var lite röd i örat, och halsen, hade höjd snabbsänka. Fick hostmedicin och återbesökstid.
Var där idag och eftersom förkylningen nu lugnat sig och börjat om på ny kula 2 gånger så skrev läkaren ut penicillin. Tack, hoppas bara att det hjälper.

Många i min omgivning har under dessa två veckor frågat hur jag mår.
Det har varit svårt att säga.. Men eftersom jag varit isolerad hemma så har jag mått rätt bra. Har inte utsatts för en massa folk och jobbiga situationer. Har inte kunnat svara i telefon då jag knappt haft nån röst.
Har mest legat på soffan och kört med karl. ;) Hihi...

Idag när jag hämtat min medicin så åkte jag en sväng till jobbet. Blev rart bemött av en arbetskamrat och en av mina gruppledare, H.H.
HH är så go! Kramade om mig och puschade på att jag ska komma till kören på måndag. Måste vara bra i halsen då, saknar min musik!!....
H och jag pratade om allt från akvarium, kören, mitt mående, chefen osv. Det var skönt! Var där ca 50 minuter och det var nog max.
Kände mig sådär när jag körde upp till jobbet, kände mig lite stressad och så när jag var där fast det var trevligt.
Känns lite konstigt att jag antagligen inte kommer jobba där igen.. Mysko.

Efter mys med familjen så tog jag tag i nåt som väntat i flera månader.
En vän beställde en "födelse-tavla" till sin tös. Har inte gjort den och känt att jag borde ta tag i det men ändå stött bort tanken.
Men nu har jag målat första varvet, ska se hur den ser ut imorgon innan jag bränner den i ugnen.
Har lyckats tycka att det är lite skoj m måleri igen.
Måste visserligen vara på rätt humör annars skiter det sig. Men det känns som om jag är på väg åt rätt håll när saker börjar bli kul/lockande igen.

Törs inte hoppas för mycket, för det kan ju också bero på att jag inte utsatt mig för att vara bland folk.... Den som lever får väl se. ;)

Dagens varning; försök inte få på nytvättad klädsel på en IKEA-möbel med långa naglar, det gör grymt ont när de går av... Aaaaaaaaaaj....