Lugn o fin.. ;)

Igårkväll gick sambon ut med kompisar och hade skoj.
Jag och tösen myste ihop i soffan, härligt!!

Har sovit relativt bra inatt och vaknade inte förrän strax efter nio. Skönt!

Jag & N kikade på ett avsnitt av förhäxad innan vi fixade frukost. Tog det lugnt hemma innan vi for ner på stan.

Skulle till djuraffären för att sälja ngr fiskar och köpa några andra. På väg dit smet vi in på Hemtex. Ville hitta gardiner till köket och det gjorde jag, men jag ger inte 350:- för enfärgade panelgardiner som jag kan sy själv..
Hittade däremot ett par gardiner till mitt vardagsrum på rean, lovely!

Shoppade lite fisk.
Det gick hyfsat på stan. Hade lite panikkänslor när vi gick från affären till bilen men det gick rätt ok. Hemma var jag dock helt slut.

Efter lunch och lite vila kom N´s kompis o lekte. Själv rensade jag lite i tvättstugan som såg ut som ett bombnedslag. Härligt att ha ork med det!

Nu ska vi mysa framför körslaget och bara vara...

utpumpad...

Ojoj, möte m chefen var jobbigare än jag trott.
Kände själv att jag drog ut på tiden hemma, kroppen sa nej till att åka.

Väl på parkeringen hos chefen såg jag en av gruppledarnas bil... Var inte beredd på att träffa henne så magen knöt sig rätt fort. Försökte intala mig att jag säkert inte skulle träffa henne, att hon satt i möte. Men inte då, hon stog i korridoren när jag kom... Det gick sådär...

Chefen frågade den förbjudna frågan "hur mår du?"... Förklarade att livet nu är en berg-o dalbana... Vissa stunder känns ok men så banala saker som att kasta sopor eller gå till affären kan vara omöjliga.
Hon tittade på sjukskrivningspappret och påpekade att "planen är att du ska jobba halvtid efter nästa vecka".
Då stängde jag av, kroppen skrek nej, ångesten kom och paniken gjorde att luften blev svår att andas ner till lungorna....
Jag var snabb att säga att jag ska träffa läkaren på måndag och som det känns så kommer jag inte kunna jobba from den 9....

Förklarade att jag får panik bara av att parkera vid eller köra i närheten av jobbet. "Jaha, då kanske vi får tänka ut nåt annat ställe för dig att jobba på"
Men hallåå!???! Ska jag till ett nytt ställe, med människor jag aldrig träffat när jag mår så här?!??! Är hon helt dum i huvet??? Eller är det bara jag som tycker det verkar sjukt??

Pratade lite och chefen tyckte jag såg mycket piggare ut. Men det kanske kan bero på att jag tvingade in mig i duschen idag?? Och att jag just nu inte har måsten som att ex åka till jobbet...

Hon frågade hur det hade gått i tisdags när det var årsdagen av S.. Sa som det var, att jag var helt tom. Att jag var vid graven och kände ingenting...
"Oj, har du stängt av dina känslor?"

Men hallå??? Jag har redan sagt att jag är tom, inte känner nåt för nån/nåt. Är hon skruvad eller??

Jag är sjuk, kan hon inse det? Då mår man tydligen så här jävla dåligt.
Hon frågade hur det kändes att åka till mötet. Sa som det var att alla måste/planerade saker är ASjobbiga. Och att det inte spelar nån roll om det är ett möte med chefen eller en fika med en kompis..

Det värsta av allt var nog att hon under hela mötet satt med huvudet lite på sné och såg så ledsen/medlidande ut.. Ge upp, för hon kan ändå inte förstå hur jag mår.

Ingen som inte varit här kan förstå hur man mår...

Fasen vilken jobbig dag detta blev. Ska bädda ner mig på soffan nu och försöka sova lite.

Gaaaaaaaaaah

...tänk om min hjärna kunde börja registrera vad mina nära o kära säger... Då hade jag fått sovmorgon idag och kanske sluppit dygnhuvudvärk som jagg försöker förtränga genom att poppa musik så grannarna flyger ut genom fönstren.. :o

Jag gick upp 7 utan anledning, pucko!!!.... När J förklarat för mig att han berättat igår att han skulle börja senare och sa "gå o lägg dig igen" så blev jag nästan lite gråtig. Förbannade mig själv för att jag inte hört det igår..
Har jag väl kommit upp ur sängen ska det mycket till för att jag ska lägga mig igen..ligger bara o vänder o vrider när jag väl vaknat

Så istället för att tycka synd om mig själv och dra täcket över huvudet så poppar jag musik, har städat marsvinens bur och även gjort rent i mina akvarier.. (shit.. glömde fiskara som ligger i påsen o väntar på att bli utsläppta.. ooops)

Nu ska jag väl försöka fräscha till mig för att åka på möte m chefen, vad nu det ska vara bra för. Detta möte bestämdes innan jag bröt ihop och nu känner jag bara "hej, ja jag mår skit. Har inte en tanke på att sätta min fot på jobbet....Hejdå".....
Jaja, vi får väl se hur det blir.

psykopaten...

..som min mor kallar henne, ringde idag = psykologen..
Hon ringde hem igår när jag var iväg med L.
J frågade om han kunde hälsa från nån och efter mycket om o men fick han ett otrevligt/snäsigt svar att hon var från kommunhälsan...

Idag lurade jag ut min mor på en sväng. När vi var inne på en affär så ringde psykologen. Hon ville boka en tid, jag bad att få ringa när jag kom hem eftersom jag inte hade nån kalender med. Efter mycket vel och om o men så gick det bra. Hon verkade fan virrigare än mig.. :o

Efter det råkade mamma kalla henne för psykopaten... och undrade vem det var som skulle ta hand om vem??... hihi
Känns sådär att prata med henne eftersom hon slutar i april, känns onödigt att prata m nån som ska försvinna snart.. Men jag ger det en chans... om en o en halv vecka när min sjukskrivning är slut?!?!

Har tagit på mig ett roligt projeket att pyssla med hemma. Jag gör kaklet i köket lite snyggare. Det blir bra, jag gör nåt som jag kan "försvinna" i en stund och det är nåt som inte "måste" vara klart en viss tid.

Är sopslut nu, ska sussa snart.

Ingen lust...

.. med nåt idag. Tur att jag ska gå med N till skolan annars hade jag nog inte kommit upp ur sängen idag.. Ont i huvet, trött, känns som allt är tråkigt idag.

Har lite grejer som "ska" göras idag och det är nog bra..

* ringa ang min skruttiga bil....
* handla, ska åka med L så det blir nog trevligare än det låter ;)
* åka med N och köpa ljusslinga
* innebandy med N

Däremellan ska jag försöka ligga på soffan och bara stänga av allt. Får se hur det går ;)

Ok dag trots allt...

Idag trodde jag det skulle bli en riktigt tung skitdag.. Det är ett år sen lilla prinsen S dog.
Men denna dag har gått långt bättre än jag kunna drömma om.

När jag kom hem efter att ha lämnat N till skolan på fm så började jag plocka lite för att hitta vår lgh igen.. :o

Vid lunch kom A med lilla M som är såå otroligt charmig nu, 5 månader gammal. Blir ju minst sagt sugen på en liten till...
Vi lunchade, pratade massor och sen vid 2 kom M.
Vi shoppade blommor (3 röd gerberor) och ett gravljus, sen åkte vi till graven.

Kändes konstigt för jag kände mig helt tom.. Kände absolut ingenting.. Helmysko..

Vid 5 hämtade jag N, som lekte hos en kompis. Åt lite kvällsmat och sen fnissade vi till Wii Fit, så skoj!

J skulle beställa saker pappas jobb idag. Frågade vad han beställt, han sa då med busig röst "skit i det du".... Hoppades på en Wii balance board men trodde inte det då han behöver en del datagrejer..
Ikväll ringde han från jobbet, ursäktade att han inte berättat vad han beställt. Han beställde en Wii Balace Board + kontroller... Gulle honom!!

Nu ska jag träna lite med Wii´t.

Lite ledsen eller besviken?

Hur ska man få folk runtomkring att förstå och inse att jag för tillfället inte fungerar som vanligt?!

Det verkar inte spela nån roll hur mycket jag berättar, det går inte in...
Fick nästan skäll av en kompis för att vi bestämt en sak och jag missat/glömt det.
Men hallå???? Jag kommer ju knappt ihåg vad jag heter vissa dagar så hur ska jag kunna komma ihåg??

Har sista dagarna insett att det inte är nån idé att bestämma nåt pga mitt minne och mående.
Minnet sviker utan h_vete, får skriva upp _allt_. Så himla trist.
Måendet är ju rena berg-o-dalbanan.. Vissa stunder mår jag rätt ok medans jag nästa stund knappt orkar nånting... Det är ett sömntillstånd vissa dagar.

Som ikväll ex hade jag tänkt laga mat, men jag var helt slut. Tack o lov för min sambo som snabbt ställde sig vid spisen och lät mig vila. Sånt värmer!

blodprov, bilen och wii fit. :)

Struntade i att parkera bilen vid jobbet idag eftersom jag mådde så kasst sist jag gjorde det.. Ställde mig hos brorsan istället, synd bara att han inte var hemma. :)

Det var inte så rackarns mycket folk som jag trott. L, som ligger inlagd kom ner och snacka lite medan jag väntade på att bli stucken. Trevligt att slippa sitta själv.
När blodprovet var klart, trodde jag... insåg sköterskan skamset att hon missat ta ett prov så det var bara att kavla upp ärm nummer två. Tur att jag vant mig vid provtagningar för hade det varit för typ 2 år sen hade jag ju svimmat...

L och jag beslutade oss för att luncha ihop på lasarettet. Jag åt en god paj.
Skönt att kunna umgås ute bland folk lite iaf.

På vägen hem så stannade jag vid 2 bilverkstäder för att få pris-domen för min lilla rostiga skrutt. Helt sanslöst, det skillde 1200:- på 2 ställen?!?... Ska ringa till några till och jämföra men jag tror att jag hittat det billigaste.

Väl hemma installerade jag Wii Fit som min sambo lånat åt mig, av sin kompis.
Jösses vad svårt det var, men även kul. Höll på i nästan 40 minuter och jag lovar att jag känner redan av det, hur ska jag då må imorgon??! Hihi

Provade allt möjligt som backhoppning, rockring, aerobics, jogging och sist yoga. Yoga var kanon känns det som. Ska köra lite varje dag. Skönt!! Vill defenetivt ha en egen..

Nu ska jag slappa lite innan mitt troll ska hämtas.

måndag morgon....

Usch o fy för måndagmornar.. Iaf för denna måndag.
Kunde inte sova inatt för jag mådde så illa att hinken fick placeras på golvet nedanför. Behövde den tack o lov inte men ändå... Uääk!

Tösabiten som är en sömntuta kom upp utan problem imorse. Vi hjälptes åt att rädda yngel i akvariet från att ätas upp, sååå söta.

Idag kände jag av andningsproblemen när jag lämnade N på skola... Tusan också, det har jag ju fixat utan större problem. Det kan iof bero på att en av mammorna som lämnade sitt barn samtidigt som mig skulle åt samma håll som dagens promenad och jag orkar verkligen inte med sällskap på mina promenader. Dom är mina egna! Får väl se hur det går imorgon att lämna skruttan, hoppas det går bättre.

Men jag styrde iaf stegen åt ett annat håll idag, så jag slapp riskera sällskap.. Snacka om sjukt, men så är det just nu i mitt liv. Känner också att jag undviker att titta på folk som går förbi mig osv..

Men nu är jag äntligen hemma, ska värma mig lite innan jag ska trängas med pensionärerna på provtagningen.. Ska nog ta med en bok eller ett korsord så jag slipper titta på/prata med nån..

trött, utan tålamod, pressa eller inte??

Dagens promenad uteblev då regnet stog som spö i backen och gräsmatten utanför såg ut som en pool.. Bläää...
Bänkade mig i stället på soffan med mitt bustroll till dotter och kikade på några avsnitt av förhäxad. Mysigt.

Hämtade sen kompisen på sjukhuset, hon fick permission under dagen. Har inte haft större problem med att bara köra bilen men idag var det jobbigt. Undrar om det kan bero på att sjukhuset ligger så nära mitt jobb?? Vet inte..

Sambon stack iväg o lunchade med några kompisar och jag har lekt lite vid datorn, varvat med att spela spel med tösabiten.
Märkte dock rätt snart att jag inte fixar att vara ensam längre stunder med henne för jag har inget tålamod när jag vet att jag är själv. Är vi båda hemma kan ju han ta över om jag inte pallar, jag kan stänga av men nu kunde jag inte det, jag hade ansvaret.. Huvaligen!
Så efter en stunds tålamodsprövande spel återgick vi till förhäxad. Somnade en liten stund, skönt!

Har funderat idag på om det är vettigt att pressa mig till att göra jobbiga saker, som ex igår när jag stannade på affären fast jag eg hade tokpanik och bara ville hem?? Ska man pressa sig lite eller inte alls?? Ingen aning...

Nu ikväll har jag firat min guddotter som fyllde 16. Det var bara några människor där, jag visste innan vilka som skulle komma så det gick ok.
Men efter en stund så stängs allt av, jag vill bara hem fast det är trevligt. Märkte själv att jag stänger in mig i min bubbla. Vet inte vad de pratar om, vet inte vad jag sagt. Har ingen aning om nu efteråt vad vi diskuterat. Det känns läskigt...

Nu är jag helt slut, jag spänner mig väl utan att tänka på det.

Imorgon väntar provtagningen.. Då är det återigen en tur mot lasarettet, men innan det ska jag försöka styrka mig med en promenad i skogen.

de små tingen...

...som betyder så mycket.
Jag landade aldrig i soffan, trots min trötthet som jag fick efter panik och ångest under dagen..

Fastnade vid min lilla laptop där jag surfade runt lite samt försvann in i musikens värld. Så skönt!

Tänkte fixa lite kvällsmat och när jag kommer ut i vardagsrummet har min goa dotter fullt upp med att duka på bordet alldeles själv. Så fint hade hon gjort.
I köket stog sambon o fixade maten.

Så rart att jag fick försvinna in i min värld, in i musiken och allt fixades ändå!!
Har sedan myst tillsammans i soffan, dottern har varit på ett strålande humör som får vem som helst att må bra.. I min lilla "kokong" kan jag må rätt bra trots allt..

Nu ska jag försöka sova lite och ladda för morgondagens promenad.

skogsmulle och konstiga känslor..

Igår bestämde jag mig för att gå en promenad direkt när jag vaknar idag. Brukar alltid vakna innan familjen, så det kunde ju vara skönt. Så när jag vaknade imorse kikade jag tack o lov på klockan innan jag klev upp för då var den kvart i fem, lite väl tidigt...Somnade om till ca 9.
Klädde på mig, slängde in musik i öronen och gick ut. Fint duggregn ute men det var skönt iaf.
Hade tänkt ut en runda men eftersom det både regnade och blåste så valde jag att leka skogsmulle i skogen, det var skönt.
Var ute ca 1 timme.

Efter att ha plockat iordning lite hemma och intagit lunch så hälsade jag på min kompis på lasarettet.
Parkerade vid mitt jobb för att slippa betala parkering... Det skulle jag nog med facit i hand inte gjort. Fick hjärtklappning, ångest och svårt att andas. Var blek som tusan när jag kom till min kompis

När vi skulle åka därifrån kände jag att jag varit iväg för länge för nu var det riktigt jobbigt... Det värsta var att jag behövde handla på vägen hem. Visst hade jag kunnat handla senare men jag valde att ta det direkt istället för att behöva utsätta mig igen. Nu är planen att vila en stund för jag är helt slut...

läkarbesök..

Så var det dags för läkarbesöket. Skittrött då jag knappt sovit under natten.
Innan jag åkte till läkaren så ringde min guddotter, hennes mamma hade åkt till akuten under natten och var ff där...

Väl hos läkaren känns det som det gick bra. Var där i typ 1 timme. Blev sjukskriven i 2 veckor till, ska få träffa psykolog och ev få medicin. Återbesök till läkaren om 1½ vecka.

Gick sen till min mammas jobb. Fick panikkänsor när jag gick genom staden bland alla människor... Huvaligen vad obehagligt det var!
Åkte sen till lasarettet för att ta blodprover inför ev medicinering, men provtagningen hade stängt för dagen... Styrde då bilen till min chef för att lämna läkarintyg.
Hon tyckte det var bra att jag blev sjukskriven och sa "ta hand om Dig nu, du har tagit hand om alla andra i så många år. Bry dig om bara dig".

Idag känns det lite lättare men det kan ju bero på att jag träffat nån som trodde på mig. Jag har svart på vitt att jag har depression och ångest. Även om man inte vill ha det så är det ändå positivt att jag blir trodd.
Efter denna dag var jag het slut så jag somnade en stund på soffan..
Imorgon önskar jag mig en sovmorgon.

bilar, chef & buzz

Idag var jag iväg för att besikta min lilla skrutt-bil. Efter det kan man verkligen säga skrutt-bil, den gick inte igenom... :(
Min älskade mor ringde på fm för att kolla läget. :) Hon blev jättearg när hon fick höra om gårdagens resultat hos "tanten"... Hon var ledig från jobbet och tänkte vi kunde ta en promenad. Jag hade tänkt hälsa på min bror och mamma tyckte jag skulle göra det istället. ;)

När jag skulle åka så ringde telefonen, det var min chef.
"Puckot" från igår hade ju ringt chefen och K ville att jag skulle veta det och även veta vad K hade sagt. Hon berättade att hon ville att jag skulle träffa en psykolog, tack snälla chefen! SÅ nu känns det lite bättre inför imorgon.
Berättade om hur jag upplevde samtalet igår, att det inte kändes som om hon förstog hur dåligt jag mår. Men K sa att så inte verkade vara fallet. Hon "påpekade" att hon finns här för mig, vi har en inbokad tid nästa vecka men behövde jag henne innan dess så var det bara å ringa. Skönt!!


När jag väl kommit in bilen som inte alltid vill släppa in en så åkte jag för att köpa spolarvätska. Tack o lov tittade jag på flaskan innan jag fyllde på, höll på att hälla ner kylarvätska där det ska vara spolarvätska. Antagligen inte sååå bra ;)
Så det var bara att gå in på macken igen och köpa det jag skulle haft från början - spolarvätska.

Väl hos min bror så åkte vi o tittade på akvariefiskar o andra djur, köpte underbart god glass.
När vi kom hem till dem så var det dags för glass & buzz. Himla skoj spel!
Det var skönt att komma bort, inga krav - bara vara, inte behöva tänka på att telefonen kanske ringer.. Såå skönt!
Det var dock inte så skoj att köra hem, bäcksvart och londondimma... inte skoj!

Har nu ätit lite kvällsmat och håller nu på att flytta fiskar i mina akvarier.
Tänker en del på läkarbesöket imorgon.. Gaaaah--

dagens skämt...

idag var det dags för besök hos nån jag trodde var läkare. Det var hon inte utan hon träffar människor innan de får en tid hos läkaren.
Hon verkade inte lyssna/förstå hur dåligt jag mår. Hon hakade upp sig på att jag vill gå ner i vikt så kontentan av besöket var att hon inte trodde jag behövde sjukskrivning utan borde jobba, motionera och äta sunt.... Eehhhh???
tack för den.... Fick ändock en tid till läkaren men vad ska han göra då? Säga "jobba, motionera och ät rätt så kommer du må strålande"???
Är redan trött på att inte bli förstådd...

Efter det besöket åkte jag till en av mina bästa vänner. Hon och hennes dotter blev galna när de fick höra vad jag varit med om... För att inte tala om hur min älskade bror och hans rara tjej reagerade..
Ska iaf gå på läkarbesöket och se vad som händer. Får jag ingen hjälp där så blir det samtal till psyk för detta funkar inte.... Är helt slut nu efter denna dag..

iskallt!!

När jag väl lämnat N på skolan så hade jag ju tänkt att landa på soffan. Men nej då... Min nya drog - promenader gjorde sig påmind.
Så det blev en nätt promenad på 40 minuter och det var fasen svinkallt ute.
Inte lärde jag mig från igår att man ska ha termobyxor på sig, så nu är mina ben knallröda och gör ont av upptinandet.
Jaja... lite värk får man väl räkna med. Är ändå skönt att komma ut och rensa huvet med mp3-spelaren i öronen.

dra täcket över huvet..

Är vad jag vill göra idag....
Har sovit som en kratta inatt. Drömt mardrömmar så jag vaknar stup i ett med andan i halsen och funderingar över om det var sant.
Är så himla trött och huvet säger aj, men det är bara å le och gå upp. N måste ju till skolan, får slänga mig på soffan sen och samla energi till läkarbesöket idag..
tänk vad skönt det vore att få sova normalt.. det har jag inte gjort på flera månader..gäääsp

Mycket gjort

Vaknade imorse av mobilen som skrek att jag hade sms.. suck!
Gick upp för att samla mod till mig att ringa läkaren.... Det tog "bara" 50 minuter innan jag lyfte luren och när jag väl valde att ringa så kom jag till telefonsvararen fast jag ringde under telefontid.. Grrr!... Tänkte snabbt lägga på men kom på att jag då inte kommer ringa under dagen, så jag lämnade ett meddelande med hur jag mår, känner och tänker. 2 minuter senare ringde hon upp mig och imorgon ska jag dit. Nervöst men ändå skönt!

Gick med N till skolan. På väg dit mötte jag en arb.kamrat. Fick panik och tänkte enbart "bara hon inte frågar hur jag mår.." Det var en pärs....
När jag lämnat N tog jag en promenad. Hade slut på garn (stickar en halsduk) så jag bestämde igår att jag skulle gå till den affären, tänkte det var skönt med ett mål.
Halvvägs dit så började det snö/regna... Suck! Men eftersom jag kommit så långt så gick jag vidare.
Väl på affären kände jag mig som en fryst fiskpinne... Och blöt som en disktrasa.. Men nu var det bara att gå hem igen. Nästan hemma messade jag min karl och bad om ett varmt bad när jag kom hem. När jag klev innanför dörren så hörde jga hur varmvattnet forsade ner i karet. Skönt!
Njöt till fulla drag av värmen..

Efter lunchintag så åkte jag med en kompis för att kolla på world tour till Wii. Vi flippade ur lite och det var skönt.
Väl hemma tog uflykten ut sin rätt, somnade som en stock på soffan...

Vardagssysslor blir pain in the a.....

Efter att ha myst med familjen och kikat på film, ätit lite kvällsmat så beslöt jag mig för att åka och handla.
Listan var skriven så jag for iväg.
Till en början gick det rätt ok, men efter ca 20 minuter kom paniken.... Kände hur andningen ändrades, hjärtat slog fortare och inom mig skrek en röst "måste härifrån!!!"
Jag försökte koncentrera mig på att få med alla saker på listan och det klarade jag.
Väl i kassan kom paniken för att jag kanske skulle få avstämmning, jag ville ju bara ut... Men det blev ingen avstämning utan istället fick jag en belöning när jag betalade -en gratis tallinkryssning.
Vore skönt att åka iväg men vet inte om psyket klarar det... Får väl se när jag varvat ner mer, då kanske det kan funka. Vill ju inte få panik på en resa. :(

Nu är jag sopslut och har verkligen lovat mig själv att inte göra nåt mer idag....
Tänk vad livet kan bli jobbigt utan att man gjort nåt själv...

telefonsvarare.....&/#?!¤(/()/"¤

Efter frukosten la jag mitt trötta huvud i soffan och somnade som en stock. Vaknade runt lunch, inte riktigt meningen....
Min mor hade ringt så efter ågren över att ringa så ringde jag upp henne, hon undrade hur jag mådde. Kändes skönt att prata med henne för hon gick in i väggen förut och vet hur det känns.

Ringde sen för att få hjälp, det tog emot att ringa men jag måste.. Berättade vad jag hade på hjärtat och fick numret till en annan människa att ringa. Inte ett samtal till... huvaligen, om de visste hur jobbigt det är att ringa så skulle de aldrig be mig ringa senare/till nån annan/på telefontid.

Efter mycket om o men slog jag numret och jag kom till en telefonsvare...GRRR... Imorgon ringer jag Vc istället, för denna människa förstog jag inte vad hon sa...

Nu ska jag slänga mig i soffan o glo på film med min familj, inga fler måsten idag!!

vad bra det kan gå..

När jag lämnat tösen på skolan så skulle jag styra stegen till Fritids för att skriva in veckans tider, men jag tog hör o häpna en liten promenad först.
Pluggade in hörlurarna i öronen och gick i min egen värld. Det var skönt!
En av mina favoritlåtar som spelades Dit dagarna för mig - Mauro Scocco, passar väldigt bra in på mitt liv just nu.

På väg hem shoppade jag färska ostfrallor till mig o sambon, gott!

Måndag morgon...

Usch och fy för att vara uppe denna tid när man inte somnade förrän efter 3 inatt... Gäääsp.. Men, dottern ska till skolan och med en karl som har halsfluss så blir det jag som får kliva upp.

Kunde bara inte sova inatt, hade väl för mycket att tänka på som vanligt. Känner mig än så länge rätt ok om jag bortser för ångesten inför att söka hjälp... Vad säger man? Vart ringer jag? Vill inte bryta ihop igen, orkar inte men det kommer jag säkert göra när jag börjar prata om mitt mående igen.

Hade tänkt gå en promenad när jag lämnat tösen på skolan men det har jag inte ork till. Ska slumra en stund på soffan när jag ringt mitt samtal och istället satsa på en promenad innan jag hämtar henne.

kalldusch

Ojoj vad livet kan spela en spratt.
Trodde att jag levde ett normalt liv, mådde bra osv.
Men i veckan kom kraschen. Jag ville ändra arbetstider, trodde jag. Men efter att ha brutit ihop totalt hos min chef och senare även pratat med min gruppledare som känt mig i över 10 år så insåg jag att det var inte arbetstiderna det var fel på, det var mig...
Min bror insåg snabbt vad som hänt men jag har nog inte accepterat det ännu....
Väggen har smugit sig närmre, jag har kört ner i diket...

Idag skulle jag på dop, en av mina bästa vänners barn skulle döpas. När det var mindre en 1 timme kvar tills det var dags fick jag nästintill panik. Hjärtat slog i 180, andningen var jobbig, illamåendet kom krypandes. Men jag ignorerade detta och åkte iaf. Det gick bra men fasen vad slut jag var när jag kom hem.

Hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle må så här.
Jag känner mig så liten, så ensam. Som om jag är i en bubbla där livet står still medans alla runtom mig mår bra, lever livet för fullt och har skoj.
Jag känner nästan ingenting för nån/nåt, är likgiltig, får panik om jag tänker på att jobba eller nåt jag "måste", är helt slut. Kan sova hela dagarna... Drar mig för att prata i telefon även fast jag ser att det är en nära vän.. Vill än mindre träffa folk..

Ringde psykmottagningen i slutet av veckan men blev hänvisad att återkomma på deras telefontid. Hur sjukt är inte det?!?!?!
Tack o lov har jag klarat denna helg ändå men tänk om det varit nån annan som sökt dem, som är i sämre skick än mig... Hade de klarat av det svaret??
Usch o fy.. Nu ska jag ägna mig åt nåt jag tycker om - musik..