Jag klarade det!

Igår var det dags för träff med N´s klass. De var planerat med fika och ev lekar.
Hela jag knöt ihop mig av ångest inför detta, då lekar o sånt inte är min favorit just nu...
Men min kloke sambo var igång igen och sa "man måste inte vara med o leka".

För att få lite tro på mig själv gick jag iaf med dit.
Det var massor med folk så jag höll mig lite på sidan.

Pratade m en av mammorna som jag jobbat ihop m förr. Vi kom in på hur jag mår och hon sa "gör det som känns bra för dig, leken är frivillig för alla".

Puh så skönt det var att få höra från nån annan än en nära vän/familjemedlem.

Vi fikade och hade det trevligt. Var nöjd efteråt med att jag klarade det, men var grymt trött.
Blir ju så himskans trött när jag gör saker som pressar mig lite.