Har denna vecka mått bättre, sett ljusare på livet, tyckt att vissa saker blivit roliga igen. Det kändes som jag var på väg åt rätt håll.
Idag var jag till läkaren eftersom min sjukskrivning är slut nästa vecka.
Han fick framföra att kommunen sparkar på mig som redan låg, de släcker den lilla ljusglimt som finns...
Det finns ingenstans att omplacera mig, finns för många övertaliga. Så planen är att jag ska återgå till mitt arbete, där jag blev sjuk?!?!???
Behöver jag säga att tårarna kom i ögonen, när jag var hos läkaren??
Han såg det, började prata lite om att plugga o så men det kan jag inte ens tänka på nu när jag typ kan läsa max 10 minuter innan koncentrationen försvinner...
Blev iaf sjukskriven 1 månad till, men sen då?? Tycker de jag ska jobba sen??? Jävla idioter!
Jag har sån enorm panik (förlåt teskedsgumman, vet att du bannlyser det ordet) nu, ångesten är en stor, svart ogenomtränglig massa.... Gråter som ett litet barn.
Visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem men på nåt konstigt sätt fixade jag att styra bilen hem utan att krocka.
Väl hemma pratade jag med min underbare bror! Tack för att du finns, love you!!
Ska nu följa hans råd, att ringa min psykolog medan jag mår som sämst, när det hörs hur förstörd jag är av deras planer..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ärsch..var väl inget. Love you too mini
SvaraRaderahej du, va jobbigt för dig, verkligen känner så för dig, ditt råd från bror din låter som rådet jag fick när jag var ungefär där du är nu... "gråt lite mer o säg lite mer än du tänkt från början. Ingen kommer tacka dig för att du spelar hjälte" Råd från bröder tar man på ett sätt, råd från okända bloggläsare på ett annat :) Men det rådet jag fick hjälpte mig verkligen
SvaraRaderaHoppas det släpper snart, det svarta.
k
Tack Kerstin.
SvaraRaderaKänns som en omtumlande dag, är helt slut.
Min brors råd lyssnar jag på för en gångs skull, då han själv mått dåligt. Har rådfrågat honom mycket, han är ett grymt bra stöd!
Lyssnade och gjorde som han föreslog. Får se vad som händer.