upp som en sol ner som en pannkaka...

Började dagen underbart med en härligt rask promenad i solen, såå skönt!

Var sen till min chef för att hon ska fylla i papper åt mig.
Fick då tid för möte nästa vecka.

Hon förvarnade mig om att det inte finns några jobb och att jag kommer bli erbjuden lön under ett visst antal månader om jag "hoppar av" min fasta tjänst.... Hur kul kändes den??
Har kontaktat facket och hoppas att de kan medverka på mötet!

Nu hoppas jag ju iof på att jag kommer in på högskolan men alla känslor bara rann över och spricker ut genom ögonen. *gråter som ett bran*

Funderar hur vissa människor kan vara anställda av kommunen utan utbildning medan bla jag med utbildning ska behöva gå från en fast tjänst.. Hur går den ekvationen ihop???

Ska iaf trösta min ledsna själ idag med ett besök till frisören.

barnpallar

Har ju lovat lägga ut lite bilder på sånt jag målat så här kommer två barnpallar som jag målat.
Ska leta fram fler bilder senare o lägga ut.

Ljuvligt

Kan man bli annat än välmående när man tar en promenad i denna miljö.
Det är ju helt underbart!!

Har precis gått en 45-minuter runda och nu väntar en ljuvlig frukost innan jag ska träffa min chef...

Sen ska jag fixa lite material till mina projekt ;)

va händer?

Jag funderar en hel del på vad som händer med mig efter den 19/7 när min sjukskrivning är slut...
Ska träffa chefen för att fylla i papper för nån ersättning som jag har rätt till, som facket informerade mig om. Det skulle chefen ha informerat mig om...
Det känns som de skiter i mig och min situation, precis som min arb.kamrater... Tack o lov för facket!!

Min mor fick ett sååå sött halsband fr en arbetskamrat idag. Mamma undrade varför.
Förklaringen var för att hon varit snäll och brytt sig när den tjejen gick in i väggen.
Mor tycket inte att 2 vykort, nåt telefonsamtal och nåt mail var nåt. Men jag fick henne att förstå hur stort det är! Hur mycket det betyder att nån ser en fast man inte finns där för tillfället...

I övrigt så har jag blivit beroende av långa, raska promenader innan frukost tack vare min drivande bror! Du är underbar!! *kram*
Jag trodde inte jag skulle klara promenader innan frukost eftersom jag förut inte kommit utanför dörren utan mat i magen. Nu är det sååå underbart att äta efter en lång promenad, det smakar så gott :)

Min fantasi och kreativitetsförmåga växer för var dag tror jag. :)

Har en beställning på en pall och en födelsetavla som jag pysslar med nu.
Sen ska jag täcka för ett dörrhål i vårt kök som jag avskyr. Så imorgon ska jag mäta och åka till brädgår´n.

Det känns som jag lever nu, jag trivs med nästan allt och gör sånt jag gillar.
Har ännu lite problem med telefoner ibland och om det blir för mycket folk. Men jag kan leva mycket mer normalt nu. Jag har släppt lite på kontrollen, allt måste inte göras på sekunden. Det är så skönt!

Det enda jag önskar nu är att få veta vad som händer efter sjukskrivningen.
Om jag inte får nåt svar på fredag så kommer facket ta tag i det åt mig, skönt!

Over and out, nu ska jag måla klart :)

Besviken

Har en känsla av stor besvikelse...
Jag har vart borta från mitt arbete sen mitten av januari.

Till en början hörde arb.kamrater av sig lite men nu är det så himla tyst. Det känns nästan som om jag aldrig existerat där....
Inte ens gruppledaren hör av sig.

Visst, jag ska inte komma tillbaka men man kan väl allafall kolla hur ens arbetskamrat mår??
När jag åker dit känns det som att det inte spelar nån roll. Jag är ingen när jag är där..

Var jag värd så lite?? Betydde jag inte mer??
Det känns verkligen skit!

Jag har gjort så mycket för det stället och nu känns det som jag är luft för dem..

Började ju jobba på skolan -00
De som jobbar där har inte hört av sig nåt.. Bara några enstaka därifrån som jag ändå har kontakt med på min fritid, annars inte ett ljud.

Och avlastningshemmet jag är på nu, som jag jobbat på i mer än 1 år, där alla var så himla välkomnande när jag började dem hör man inget ifrån.. Så jävla dåligt rent ut sagt.

Gruppledaren tyckte ju att jag kunde jobba där på loven om jag kommer in på högskolan.
Även om jag hade klarat det psykiskt så känns det ju knappast troligt efter hur de behandlar mig..

Var bara tvungen att spy ur mig detta, så kanske jag kan släppa det lite.

Häftigt!

Fick precis en uppenbarelse, en woaw-upplevelse eller nåt sånt ;)

Shoppade med min kompis igår, handlade då ett gäng pocketböcker.
Idag öppnade jag en av dem och nu har jag läst ut den.

Det häftiga med detta är att det inte är längesen jag knappt kunde läsa en rad för att jag inte kan koncentrerar mig.
Nu har jag sträckläst en bok på en dag. Underbart!!

Längtar efter nästa bok från min påse, men det får vänta till imorgon för nu är kl för mycket ;)
Såna här saker får mig att inse att mitt liv är på väg tillbaka, att jag är på rätt väg. Så skönt!!

Jag är någon :)

Igår, torsdag var det en fullspäckad dag.
När min familj pyst iväg pluggade jag i mp3an i biosystemeet och poppade musik samtidigt som jag städade.
Tog ett break för att köra lite boxning o aerobics på Wii. :)


På em var jag på möte med mitt fack.
Och jag var lyrisk efter det. Jag kände mig viktig, behövd, nån som betyder nåt mm. Jag kände mig bra och försvarad. Underbart!!


På kvällen gick jag en golfrunda med min mor.
Det var den absolut bästa rundan jag nånsin gjort, helt suverän!

Trött som få efter denna innehållsfulla dag somnade jag nöjd på soffan ;)

Jag klarade det!

Igår var det dags för träff med N´s klass. De var planerat med fika och ev lekar.
Hela jag knöt ihop mig av ångest inför detta, då lekar o sånt inte är min favorit just nu...
Men min kloke sambo var igång igen och sa "man måste inte vara med o leka".

För att få lite tro på mig själv gick jag iaf med dit.
Det var massor med folk så jag höll mig lite på sidan.

Pratade m en av mammorna som jag jobbat ihop m förr. Vi kom in på hur jag mår och hon sa "gör det som känns bra för dig, leken är frivillig för alla".

Puh så skönt det var att få höra från nån annan än en nära vän/familjemedlem.

Vi fikade och hade det trevligt. Var nöjd efteråt med att jag klarade det, men var grymt trött.
Blir ju så himskans trött när jag gör saker som pressar mig lite.

Många känslor o funderingar

Dagarna går och jag följer med, tror jag ;)
Har haft lite svårare att sova nu i några dagar. Är rastlös, känner mig speedad och kan inte sova.. Hoppas på en god sömn nu när jag skrivit detta.

Imorgon är det nån träff m N´s klass, föräldrar och lärare för picknick och säkerligen nån brännboll eller så.
Har panik bara jag tänker på det... Det kryper i mig. AAaahhhh...

Pratade m min sambo och ibland är han bara bäst!!
"Men hjärtat, du måste ju inte vara med på vad det nu är som de hittat på"
Han har ju så rätt i det och hans ord fick mig lite lugnare. Tack o lov.

I övrigt så undrar jag vad kommunen pysslar med...
När vi hade vårt möte för typ en månad sen så skulle vi försöka få till ett möte inom en vecka. Och som sagt så har typ en månad gått och inte ett ord!?!

Mailade min chef och hon berättade att konsulten utreder min arbetsförmåga, första tanken som dyker upp är "hur kan hon göra det utan att ha träffat mig???"
Men jaja, hon vet väl vad som ska göras.

Nu har jag för mig att det inte handlade om att utreda min arbetsförmåga utan det handlade om att hitta en annan placering åt mig. Man blir ju inte klok på alla tanter och regler överallt.
Om två månder är min sjukskrivning nästan slut och vad händer då?!?!
Det kan ingen ge mig svar på.
Jag försöker att inte tänka på det för det stressar upp mig extremt.. Det kanske är det som ligger på lur och gör att jag inte kan sova??

I övrigt så är det sommarplanering på gång.
Kompisar undrar om vi vill följa m till en stuga med respektive familj. Tänkte att det kunde vara trevligt men sen helt plötsligt handlar det om 4 dagar. Det känns somen evighet när jag tänker på det.

Men så är sambon igång igen, klok som en bok "vi kan åka därifrån om det inte funkar". Bara jag tänker på den trippen så skruvar jag igång mitt inre.. Jag vill men törs jag, klarar jag det?

Det är mycket såna känslor för olika saker nu och jag funderar på om det kan vara så att jag behöver öka min dos på medicinen.. Får väl ringa farbror doktorn. ;)
Nu måste jag ge min kropp en chans att sova.
Hejsvejs..