Mötet...

Har haft lite ångest inför mötet. Man vet ju som sagt vad man har inte vad man får...

Väl på kommunhälsan fick jag veta att min läkare vabbade och nån annan skulle vara med på mötet. Det kändes inte så bra...

När jag satt i väntrummet kom chefen och sen kom företagssköterskan (som var den jag träffade på mitt första besök), som jag inte var nöjd med.
Det kändes skit att ha möte med henne men jag kunde ju inte gärna springa därifrån.

Måste dock säga att min inställning till sköterskan ändrats efter idag. Idag var hon kanon, hon stog bakom mig och det kändes toppen!

Min chef hade jag kunnat slagit ner. Kan jag åberopa sinnesjukdom tro?? ;)

När sköterskan pratade om att byta tjänst menade chefen på att det inte finns nåt som passar mina önskemål.
Sköterskan påpekade då att vi pratat om att jobba med barn utan handikapp, ex förskola.
Men det fanns ju inte där jag jobbar, var chefen snabb att säga...
Men sköterskan var lika snabb med att säga att det är en stor förvaltning och att en personalansvarig kan titta runt vad som finns för en omplacering.

Då kom chefen ner på jorden och tyckte det var en bra idé.

Pratade sen lite om mitt mående, att jag alltid ska serva alla och att jag insett hur "fel" det är, att det är nåt jag får jobba med själv.

Chefen påpekade att jag alltid ska klara allt själv. Var tvungen att förklara för sköterskan att det inte handlade om att jag inte kan samarbeta, för det lät som det. Och då "försvarade" chefen mig med att jag inte har problem med det.
Det hon menade var att jag inte tar emot hjälp som ex handledning och psykologsamtal.
Jag blev väldigt ställd och kände att jag var trött på försvarandet även om det var sköterskan som "försvarat" mig mycket.
Men jag påpekade att jag tagit emot psykologhjälpen jag blev erbjuden när S dog, jag har varit med på den (lilla fjuttiga) handledning vi fått. Så vart hon ville komma vet jag inte riktigt...
Var så irriterad på henne när jag gick därifrån.

Nu så väntar jag på nästa möte, med chefen och personalansvarige för ev ny arb.plats. Får se när den tiden blir av.
Sköterskan hade bokat in ett nytt läkarbesök åt mig innan sjukskrivningen går ut och var noga med att säga att om jag bedöms kunna börja jobba så kommer det absolut inte bli heltid utan 25% till en start. Hon var väldigt trevlig och sympatisk idag.

På väg hem köpte jag lite nya fiskar till akvariet och varsin semla åt oss som vi mumsade i oss.

Inbokat möte

Hejsan hoppsan... chefen ringde nyss för att boka möte med mig o kommunhälsan ang mitt arbete.
På onsdag ska vi träffas, det var snabba ryck. Känns bra men givetvis lite nervöst också.

Vet ju inte riktigt vad chefen tänkt sig för placering av mig när hon pratat om annat arbete.

Läkaren lugnade mig dock på mötet imorse med att den förvaltning jag tillhör brukar vara positiva till att omplacera och hjälpa till. Det brukar inte vara några problem.
Han tyckte det lät bra att min chef redan föreslagit det.

Vi får väl se på onsdag hur det går. Får lite spunk för att det går fort nu men läkaren sa att det brukar ta minst 3-4 veckor innan de har hittat nån plats och bara för att de hittat en lösning så innebär ju inte det att jag ska börja där direkt. Jag måste ju må ok först.
Men nu kommer nog hjärnan spela mig lite spratt igen, känns det som...

Nu ska jag o N äta pensionärsmat (som brorsan kallar det); sylta o potatis.
Det är lite lagom när man är sjuk.

Läkarbesöket

Vaknade imorse med högre feber, igentäppt hals och näsa... Men jag bestämde mig ändå för att åka på läkarbesöket.
Pratade fram o tillbaka om hur jag mår. Beslutade att höja medicinen eftersom jag har lägre dos än vad man brukar ge som första-dos, vi ska ha ett möte med min chef och nån mer för att starta processen med omplacering.

Blev fortsatt sjukskriven i 4 veckor.
Känns skönt att de jag träffar tror på mig så man inte behöver slå sig blodig för att få fram hur man mår.
Läkaren tyckte det var bra att jag försöker ta mig ut men han säger som teskedsgumman att jag ska undvika affärer o så när det är som mest folk.

Åkte till kontoret med min sjukskrivning.
Sen hem till familjen för att äta lite frukost. Nu väntar soffan för min krassliga kropp...

Sjuk... Kontrollbehov?...

Jaha, så vaknade jag o N runt 7 imorse. Båda genomförkylda och med onda halsar..
La oss på varsin soffa o glodde på förhäxad. Skönt!

Har inte gjort många knop idag.
Målat lite, börjat sticka på en poncho till N.

Har tänkte lite på detta om att pressa sig...
Tror det är många kvinnor/tjejer med mig som pressar sig mer än vad vi ska. Allt ska vara så perfekt, så bra. Maten ska handlas på en viss dag, tvätten ska hängas/tvättas på speciellt sätt osv.
Men jag tror nog att fler än mig behöver stanna upp och fundera på vad som är viktigt i våra liv.

Jorden går inte under om man ruckar på reglerna som man själva satt upp.
Vad gör det om man tex äter falukorv och makaroner när det var tänkt nån annan mat? Huvudsaken är att vi är mätta, nöjda och mår bra.

Jag tror att jag utan att tänka på det är en sån människa (precis som min mor) som ska serva alla, det ska vara så bra och fint, fast innerst inne har jag absolut inte lust med att fixa allt.. Saker ska göras på speciellt sätt, vis en viss tid.
Extrem kontrollmänniska fast jag aldrig tänkt på det förrän nu. Försöker släppa på min kontroll, ge karln lite mer plats. Det lär ju inte bli lätt.

Behöver bli en blandning av mig o sambon.
Han stressar inte, favvouttrycket är nog "det löser sig". Tänk om jag kunde släppa lite på kontrollen.... Rättare sagt, jag ska släppa lite på kontrollen.

Nu ska jag dock försöka sova trots feber, halsont och snorighet..

Teskedsgumman

..har jag träffat idag, eller rättare sagt min psykolog. Men hon är som en liten teskedsgumma. Rar och go. Som en liten extramormor eller nåt. ;)

Hon tyckte det var bra/skönt å se att jag ser en liten ljusning på tillvaron sen vi pratat om att byta jobb.
Pratade återigen om ångesten när jag gör saker. Tror hon får slå mig i huvet med att jag inte ska pressa mig för hårt...
"Låt bli de stora affärerna om du ofta får ångest där." jamen.. hur ska jag kunna storhandla då?? "Strunta i det, gå till en mindre affär om du nu måste till en affär..."

Om jag nu vill prova att åka till en stor affär så ska jag göra det när det är lite folk där, och om jag känner "det funkar inte" så ska jag åka därifrån. Får nog "affärs-träna" mig utan att handla, men inte nu.. ;)
Påpekade att jag trodde jag skulle fixa affären efter att ha haft ett par hyfsat bra dagar. Hon förstog att jag då vill testa men undrade varför jag då måste utsätta mig för jobbiga saker då?? Tyckte jag skulle passa på och njuta av att må lite bättre. Klok kvinna. ;)

Har jag haft en natt med dålig sömn, eller känner mig låg en dag - tillåt mig att vara låg. Var inte "duktiga flickan" som ska fixa allt, utan strunta i det. Man måste inte gå på promenad jämt, måste inte le jämt. Måste inte utsätta mig för människor varje dag.

Vi pratade en del om min ångest. Hon tror den beror på det jobb jag haft/har. Som personlig till barn med stora omvårdsproblem så har man ett stort ansvar, saker ändras fårn minut till minut, vissa stunder är man helt ensam - extremt ansvar.
Hon tror att kroppen nu säger nej till "instängheten", pressen, att inte veta hur nästa minut ser ut.
Om jag är i tex affären så kan jag få ångest för att jag inte vet vem jag kommer möta runt nästa hylla osv. Jag har inte kontroll. Därför tycker hon att jag ex ska gå til en mindre affär, där jag har mer koll på vart utgångar är och där man nästan kan se alla som handlar.
Överraskningar är jobbigt, men som hon säger så kommer ångesten att minska. Och när den blir något lättare kan jag under ett anfall "övertala" mig till lugn genom att typ säga att det inte är farligt, jag klarar detta. Kanske gå undan en bit där det är mindre folk osv.

Detta är mycket inställt på at handla men det är mest då jag haft problem i min vardag om jag bortser från jobbet..
Hon sätter igång tankeverksamheten hos mig på ett possitivt sätt. Skönt!
När vi pratat om hur jag mår med ångest, koncentrationsproblem osv så anser hon att jag ska vara hemma helt ett tag till.

Ska till läkaren på måndag, får se vad han säger.

Efter det besöket åkte jag upp till jobbet för att lämna musik till E. Pratade lite, fick en underbar tulpanbukett av E för att jag fixat med musiken.
När jag sen åkte hem kände jag att de 45 minutrarna var mer än nog att vara på jobbet idag..

Nu ska jag vila efter att ha städat hos mina fiskar.

Ropa inte hej!

Det kändes konstigt igår att vi båda var hemma men inte prinsessan..
Ännu konstigare kändes det imorse när sambon gick upp och jag insåg att jag inte skulle gå upp med tösabiten. Hon har nog en alldeles underbar dag med mormor om jag känner dem två rätt.

Satte mig här och fixade lite med musik till min jobbarkompis bröllop. Fixade "omslag" till skivorna.
Sen tog jag tag i mitt kök. Mätte fönstret för att se om jag kunde sätta upp de nya gardinerna, var tveksam.
Och tänk om jag kunde lyssna på mig själv. Gardinen var 2,5 m och mitt fönster var nsätan 3 m. Haha... det var bara å lämna tillbaka dem..

Började blanda ihop lite färg för att iaf måla krukor till köket. Dessa blir milt gröna med ev bambu-mönster på. Kändes så härligt att sitta i köket, lyssna på musik och fixa med färg. Nåt som jag vekligen brinner för men som det sista halvåret varit skittråkigt.

Som sagt, det kanske vänder nu. (trodde jag)

Åkte iaf för att lämna tbx gardiner. Och pang, som en blixt från klar himmel kom den för evigt hatade paniken. Tusan också!!
Snabbt in på hemtex, lämnade gardinen och sen snabbt ut igen.. Illamående, svårt att andas och undvek alla människor...

Nu ska jag färga överkastet till tösen och måla lite krukor.

Ljusning?

Ojoj vad trevlig denna dag blev.
Många skratt och tokigheter med L, det behövde vi båda två!

Käkade god mat innan vi "gjorde" köpcentret. ;)
Shoppade alldeles för mycket... Gardiner till köket, ljus, överkast till N, klocka till N, små lampor till köket.. Ojoj.. Skulle inte handla nåt eftersom jag är sjukskriven och inkomsten då inte blir så skoj..
Men å andra sidan har jag slutat röka och vi räknade ut lite snabbt att detta var ungefär 1-2 veckors cigarettskonsumtion så det kunde jag väl lyxa till med ;)

Har inte haft det minsta jobbiga symptom idag. Undrar hur det kommer sig??
Var dock extremt trött efter våran tur. Men jag tar ju hellre trötthet än panik o ångest.

Ska snart sussa och ser fram emot sovmorgon då tösen är hos sin mormor för att hitta på mys.

Bra dag? *hoppas*

Idag vaknade jag av ett rart litet rop "mamma".
N vaknade nöjd i sitt rum och ville komma in till oss för lite gos innan det var dags att komma upp.

För en gångs skull kände jag mig relativt lugn och harmonisk när jag vaknade. Det var läääängesen, så det var en skön känsla.

Myste och pysslade lite på morgonen innan jag lämnade min sötnos på fritids.

Gick sen en rask promenad, skönt!
Idag kunde jag samla tankarna lite mer och har funderat på både det ena o det andra.

Plugga lockar mig men jag ska först prova på att jobba lite..
Och jobba kommer jag inte göra ännu. För jag tror att så länge jag får dessa panik/ångestkänslor så komer det inte fungera. Och vill det sig illa så kanske jag då hmanar på ruta ett igen, det vill jag inte!!

Som jag sa till Fk igår så gäller ju dessa känslor även om jag planerat roliga saker. Så jag får nog förika mig med tanken att vara hemma ett tag till..
Och plugga kan jag ju inte tänka på så länge jag inte ens kan koncentrera mig på att lösa korsord eller läsa en tidning..;)

Jag blir mer och mer sugen på att prova på att jobba i förskola igen. Och trivs jag med det så kanske det kan bli en fritidspedagog eller förskollärare av mig nån gång. Vem vet? ;)

Nu väntar jag på min bästa vän L som ska "röva bort" mig för att luncha. Hoppas denna dagen fortsätter i denna fridfulla anda, känns som den bästa dagen på länge. :)

Gos & försäkringskassan

Hämtade N lite tidigare idag för att hälsa på A och lilla M som blir större för var gång man ser henne.
Hon är så go den lilla sessan!! Hennes morfar hade gjort jättefina pallar åt mig som jag kan måla. :) Målade ju en pall med my little ponys på till M som hon fick när hon döptes.
Mysigt att få "snusa" lite bebis även om hon redan är 5 månader.
Det gick bra att vara hos A. Skönt att komma bort en stund och att det funkade ok.

När jag lagade kvällsmat så ringde mobilen. Avskyr ju skyddat nummer men svarade då jag trodde det var brorsan.
Men det var en dam från Försäkringskassan. Hon var mycket trevlig!
Hon "dubelkollade" lite med alla uppgifter o kollade nuläget. Hon sa att det är ju svårt att förklara sånt här mående men sa även att många av de som jobbar på fk har vänner/bekanta som varit i denna sits eller så har de själva varit där, så många har förståelse. Det kändes som om hon verkligen förstog mitt mående!
Informerade bla om att när jag ska börja jobba igen så ska jag kontakta handläggar på Fk för att den arbetstid jag ska göra, ska göras på det sätt som är bäst för mig och mitt mående.

Nu ska jag mysa med min tussa innan hon ska sova.
Är godissugen som bara den, men det får väl bli en morot eller nåt....

Flummig

Efter att jag lämnat N på fritids så tog jag en rask, långpromenad. Skönt trots att öronen frös.

Försökte samla tankarna för att rensa lite men det gick bara inte, är helflummig idag... Kan inte koncentrera mig. Hade planer på att känna efter lite extra hur det känns när jag tänker på att ev plugga, som goa Bibbi tipsade mig om. *tack*

Men det gick bara inte..

Nu ska jag köra ett race med wii. Öppnade nya övningar igår som gav mig fin träningsvärk..

Telefon..

Den lilla envetna luren har idag varit väldigt jobbig att vara kompis med idag. Det har gjort ont i hela mig så fort det ringt idag.. :(
Och idag har det ringt mycket... Hemtelefonen gömde jag under en kudde så den inte lät så högt, mobilen satte jag på ljudlös.

När jag skulle träna lite med Wii ringde tlfn, det var min gruppledare.
Pratade en stund om hur jag mår, hur det går och sen schemat som jag "oroade" mig för, förut. Min "gruppis" (gruppledare) hade pratat med chefen, vi har ju timecare och mitt schema måste läggas oavsett om jag kommer jobba eller inte.
Så min gruppis undrade om det var ok att hon la schemat, hon skulle lägga som jag brukar önska.
Jag kommer ju säkerligen inte att jobba där men jag måste ju ändå ha ett schema, de får ju sätta in vikarie på mina tider.

Har fryst en del under dagen, tror det är en förkylning på gång.

Sambon, som jobbat natt kom upp relativt tidigt. Frågade hur länge N skulle vara på fritids. Han föreslog att han kunde hämta henne lite tidigare, förutsatt att jag orkade.
Det kändes helt ok.
Somnade som prinsessan på ärten efter det och märkte inte ens när han gick för att hämta N eller när de kom hem... :o

Var iväg och handlade, det gick rätt ok. Lite panik men inte så mycket som i lördags.

Efter kvällsmaten, gick N över till en kompis. Medan hon var borta fixade jag hennes rum lite.
Satte upp ljusslingorna hon fick när hon fyllde, det blev sååå mysigt!!

När jag var klar med det tränade jag lite med Wii´t. Fick 2 nya övningar - boxning. Det var fasen jobbigt, himla bra träning.

När N kom hem, spelade vi lite tillsammans innan hon hoppade i säng.
Nu är jag stuptrött och ska snart hoppa i säng jag med.

Nån manual? Facit?

Hur vet man när man är redo att prova jobba igen???

Några säger att jag ska försöka jobba så fort som möjligt, andra säger att jag ska ta det lugnt och vara hemma.
Läkaren säger "bara du vet om du klarar av att jobba".

Men om jag inte vet hur jag ska få på mig kläder vissa dagar, hur ska jag då veta om jag kan jobba??? Finns det nån manual?? Nåt facit??

Rent logiskt är jag väl inte redo att arbeta om jag inte kan ta hand om mig själv... Men hjärnan spelar mig många spratt.. Vill inte bara vara hemma, men samtidigt behöver jag det.
Min själ behöver läka, få lugn och ro. Så den kan blomma på nytt igen.

Vissa dagar är rätt ok, medans andra är asjobbiga!!
Klarar jag av att ha planerade saker? Planerade tider 5 dagar i veckan??

Och vart ska jag?? Ska jag arbetsträna på mitt jobb eller kommer jag arbetsträna nån annanstans??
Med tanke på psykologens uttalande om att jag bör göra nåt annat så borde jag väl inte arbetsträna på mitt jobb jag har nu... Jaha, då ska man alltså till nåt helt nytt ställe, där jag inte känner nån, inte kan några rutiner. Hjälp!!!
Det får jag ju panik av bara jag tänker på det.... Jag vet att jag inte ska tänka på jobb men jag gör det iaf ibland.. Måste ju känna efter hur det känns att tänka på det.

Det bara mal i huvet, tankarna far omkring. Idag är det virrigt värre därinne i skallen.. Tror jag kommer vara rätt trött efter denna dag...

Hur ska jag kunna veta när jag kan jobba? Kommer det som en blixt från klar himmel eller vad??
Jag har tack o lov aldrig varit här förut, så när vet jag att jag klarar det??

Tänkte mycket på detta under min promenad.. Vissa dagar orkar jag inte ens gå ut i trappen för att kasta soppåsen medan jag andra dagar kan handla utan de största panikattackerna...

Tänkte på jobbet, på att vara där varje dag. Då kom panik-klumpen i halsen och jag fick svårt att andas. Skit också!!

Brukar gilla berg-& dalbanor men denna bana gillar jag inte! Den är vidrig!! Tär på ens hela existens... Blääää!!

Nu ska jag trötta ut mig lite så, wii balance board, here I come.

Underbara, kloka A

I lördags när vi firade N frågade A hur det var med mig, egentligen.

Berättade lite både om mitt mående och om psykologen. En av A´s bästa vänner gick in i väggen för några år sen, så det är skönt att prata med A. För även om hon inte varit där själv så vet hon ju hur V mådde.

Jag jobbade under många år med A´s barn, som somnade in -04... Så A vet ju vad jobbet handlar om.
Berättade att psykologen sagt att jag borde byta jobb "Men det har vi ju vetat ett tag, det måste ju chefen kunna hjälpa dig med" säger A.
Hon är irriterade på den sk krishanteringen vi får på jobbet.

Hon vet ju att jag fick träffa psykolog när lilla S dog, men som hon säger "fine att man behöver det precis i början. Men sen då, efter ett halvår när alla runt om börjar "glömma", börjar tro att allt är bra. Det är då ni skulle få hjälp, återigen".

När A´s sessa dog fick jag inte nån psykologhjälp/krishantering, nu när S gick bort fick jag ju det, precis i början.
Det är ju ohållbart att hålla på så här, med dessa så sköra barn utan nån proffessionell hjälp!! När ska våra chefer fatta det?? Vi har ju påtalat det så många gånger.

Får höra att det är oproffessionellt att vara för ledsen, detta är vårt jobb. Ja men hallå?!??!
Vi är ju inga robotar.. vi kommer dessa barn så nära man bara kan utan att vara förälder.
Som A sa när M dog "du är ju hennes extra-mamma".

Är så tacksam att A finns, känns som vi kan prata om allt fast vi inte träffas ofta.

Måndag morgon..

Vaknade av lilla busan kl 7:45, som undrade om vi inte skulle gå upp.
Myste lite innan vi klev upp, skönt att slippa stressa. :)

N plockade lite med sina presenter från kalaset igår, medan jag fixade frukost.
Jag får inte i mig speciellt mycket nu med tanke på illamåendet jag har pga medicinen. Iof behöver min kroppshydda minska så ur den synvinkeln gör det inget, men att må illa är inte nice.. Fick iaf i mig lite te och en knäckemacka.

När jag lämnat tösen på fritids så hade jag tänkt gå en promenad, men iförd mysbyxor i -7 är inte skönt så jag funderade på att styra stegen hem.
Men nåt hindrade mig, jag trotsade min dåliga klädsel och gick en runda på ca 30 minuter.

Det var skönt o välbehövligt. Många tankar och funderingar som fumlar omkring i huvet. Skönt att rensa upp lite.
Har nu en varm kopp te brevid mig & spotify spelar härlig musik för mig.

lååååång dag

Vaknade rätt skapligt idag, strosade runt lite medans tösen spelade lite wii .. ;)

Fastnade dock efter en stund här och fixade matlista för nästa vecka. Skönt att det är klart. :)

Åkte iväg för att köpa godis till kalaset. Väl på affären så attackerade den förbannade paniken mig.. Det slutade med att jag köpte för många godispåsar men men, då får ju jag också lite snask..hihi..

Pratade lite med grannen som undrade hur jag mådde, hon är så go!

Åkte till bowlingen. Där "stängde" jag in mig och barnen i en bubbla. De andra som var där existerade inte. Det var bara vi och det var trevligt.
Är dock stuptrött nu och kommer inte göra många knop till... Soffan, here I come. ;)

tusan också...

Trodde att jag mådde mycket bättre, men ack vad man kan bedra sig..

Åkte till affären med familjen för att handla fika till tösens födelsedagsfika. Massor med folk... Strosade runt lite lugnt, tills paniken plötsligen kom runt halsen och livet kändes piss igen..F*n också... Svårt att andas, hjärtat slog i hundraåttio och jag försökte hela tiden hitta en utväg bland allt folk...

Tog snabbt det vi skulle ha, betalde och gick ut. Helt svettig efteråt och sopslut...

Nu kommer snart bror o han tjej och en kompis med sin familj för att fira sessan. Kommer nog stupa på soffan sen.

Var ju så glad för att de värsta attackerna hållt sig borta o så slår de till nu... :(

Fundersam

Har knappt gjort nånting idag....

Lämnade N till skolan imorse, hade tänkt gå en promenad men mådde fruktansvärt illa så jag gick hem... Startade en tvättmaskin o en diskmaskin, landade sen på soffan med en virkning i händerna. Och där har jag typ suttit hela dagen.

Virkat, tittat på tv utan att registrera vad det handlar om...
Tankarna virvlar runt..
Vad vill jag göra? Vad vill jag satsa på? Vad ska jag göra när sjukskrivningen "går ut" ??
Tror jag blir mer galen av detta...

vid tre-tiden ringde fritids. Min sambo svarade och med tanke på hans allvarliga min så trodde jag att nåt hade hänt.
Men de ville bara säga att N ville gå till miniorerna och att hon kunde vara kvar på fritids tills det började.
Så lilla fröken kom inte hem förrän jag hämtade henne när det slutade, vid 18.

Nu funderar jag på om det är nån vits att lägga sig. Blir jag snurrandes ett tag?? Ska jag somna på soffan, för att sen nästan i sömnen lägga mig i sängen?? ;)

Lägger mig nog på soffan o glor på tv, somnar jag så somnar jag..

pluspoäng

.. tror jag att min sambo samlar på.
Idag vid lunch så drog jag ut besticklådan som varit i behov av en städning läääänge och såg rätt fort att den var ren och fin!!!

Min sambo som inte direkt är förtjust i hushållsarbete hade tagit ur allt ur lådan, tagit ur själva plastlådan och torkat ur allt! Det riktigt skiner om lådan!!

Gulle honom!!

psykolog

Tösen som brukar njuta av sovmorgon, vaknade 40 minuter innan klockan skulla ringa och propsade på att mamma skulle gå upp.. hihi... myste dock lite och hade sen kuddkrig innan vi klev upp. ;)

Har en jobbig dag idag, berg-o dalbanan slog till.
Jobbigt att möta folk på väg till N skola....

Åkte iväg till psykologen (T), hade i mitt virriga tillstånd inte uppfattat hela hennes namn, så jag fick ringa kommunhälsan för att kolla namnet..
När jag hittat rätt dörr, öppnade en vithårig lite gumma som verkar rar.

Vi pratade länge o väl om allt.
Hon trodde mitt mående kan bero på att jag har så mycket död runt om mig...

Barnen jag jobbar med kan dö under våra arbetspass.
Två barn som jag jobbat som assistent åt har gått bort. Min beskrivning av mitt jobb är "att göra livet så bra som möjligt på väg mot döden"....

Sen är jag också "död" i vissa människors ögon, det reagerade T mycket på. Att ha den "stämpeln" på sig är tungt, ansåg hon och det har hon ju eg rätt i..

Frågan är när mitt liv får vara lyckligt, ljust utan en massa död. Den frågan behövdes ej besvaras men ska funderas på....

Hon tyckte att jag skulle utveckla mina tankar kring att byta yrke om så bara för ett tag.
Jobba med "friska" barn, testa florist som jag funderat på, studera eller nåt annat som dyker upp.
Har tänkt på det sen min bror påtalade det, var nog inte mottaglig då, för jag älskar ju mitt jobb men nu börjar det gå in... och efter T´s tankar idag så inser jag nog att jag måste, fast det är med sorg i mitt hjärta.

Pratade om detta med att pressa mig till saker som känns jobbiga, ska jag göra det??
Hon anser att jag inte ska låta bli helt utan kanske kan göra just den saken en annan tidpunkt, tillsammans med nån osv. Bra tankar har hon allafall gett mig, så besöket kändes bra!

Men så återstår frågan "vad ska jag bli när jag blir stor??".....

Efter vårt samtal, som hölls i en lägenhet som en kompis bott i.. *mysko*, gick jag till affären för att shoppa lite lunch.
Det var jobbigt mysket folk... huvaligen!!

Efter lite lunch så somnade jag som en stock på soffan.
Tösen ska hem till en kompis efter skolan så jag har inte behövt tänka på att hämta på fritids osv. Rätt välbehövligt idag tror jag.

upp o ner, till o från

Så känns denna dag...
Vaknade med grym huvudvärk, försökte dock förtränga den för att mysa med tösen som fyller år idag. Lite mys innan det var dags för skola.

La mig på soffan när jag lämnat henne, slumrade en stund.

Prinsessan vad på utflykt med skolan, de åkte skridskor. Jag o sambon åkte dit en stund. Kände efter ett tag att det blev jobbigt med allt folk så vi åkte hem.

Efter lunch klubbade nån ner mig och jag sov som en stock..

Firade tösen med paket och fika när hon kom hem. :)

Åkte sen till chefen för att lämna in läkarintyget. Pratade en stund och hon tyckte jag verkade bättre. Vilket jag är, vissa dagar....
Hon pratade om att vi skulle boka en tid för att planera inför av halvtidsjobb, men hon visste inte vart jag skulle vara. Där jag är anställd eller nån annanstans... Vill ju lugnt säga att magen gjorde ont när hon sa det.
Inte bara för att hon pratade om ett annat ställer utan även för att hon pratade om att jobba... det innebär ju ansvar och då fick jag plötsligen panik....
Undrar hur tusan detta ska gå??

Väl hemma har grillerna rullat runt i huvet.... Vad ska jag jobba med? Ska jag byta yrke? Till vad? Ska jag plugga? Till vad?
Känner mig som ett stort frågetecken. Jobbigt!!!

Imorgon ska jag till psykologen, spännande men även jobbigt... Huvaligen..

Är trött som tusan fast jag tagit små lurar under dagen, så jag ska väl lägga huvet på kudden...

Trött, tröttare, tröttast...

Är så förbaskat trött då jag sovit urdåligt i 2 nätter nu...

Glömde skriva att jag i fredags fick sjukintyg från läkaren. Är fortsatt sjukskriven tom 24/2.

I lördags var det dotterns första innebandymatch. Var givetvis där, det tog mycket energi vill jag lova... Det blev ingen fest med jobbet, jag orkade inte till min stora sorg..

Trodde jag skulle sova utan problem inatt men inte då.

Har somnat, vaknat om vartannat... Så pigg är jag inte..

Softade på soffan imorse innan familjen vaknade. När tösen vaknat och fått frukost, åkte vi och shoppade present till en kompis som har kalas nu.

Väl hemma stack hon iväg o åkte madrass/pulka m en kompis. Sambons bästa vän var här. Först tyckte jag det var jobbigt, trots att vi också är väldigt bra vänner men efter en stund gick det ok.
Vi pratade om måendet och att han också medicinerar för sitt mående. Skönt att prata med nån mer som förstår!

För var dag som går poppar det upp fler o fler som är/varit i min situation, samtidigt som jag inte önskar min värsta fiende detta så är det skönt att inte vara ensam..

Nu är det verkligen lugnt här hemma, tösen är på kalas och lär väl vara helt slut när hon kommer hem. Då blir det soffmys till bolibompa tror jag. ;)

Ska försöka vila lite innan prinsessan kommer hem.

Ett gott skratt

.. kan man få när jag är igång nu för tiden.
Skulle laga mat nu ikväll och öppnar skafferiet för att ta ut potatis.

Vad står på potatishyllan om inte koncentrerad spolarvätska?!?!? Hur gick det till????
Snacka om att jag och sambon fick oss ett gott skratt...

Jag gjorde det, jag klarade det!!

Har sen i onsdags funderat på att åka till jobbet idag och fika lite.

Vaknade runt halv 10, sambon är med dottern i skolan idag så jag fick sovmorgon. Skönt!!
Skickade mess till min gruppledare ang fika. När det var ivägskickat var jag nipprig som fasen..
Strax efter ringde hon upp, pratade lite och bestämde att jag skulle komma.

Då blev det lite panik, skakig osv. Tänkte på att andas ordentligt, och försöka genomföra detta. Intalade mig själv att om jag så bara parkerar bilen utanför jobbet utan att svimma så skulle jag vara nöjd.

Åkte dit, parkerade, gick in och var där i över en timme. Det gick så bra!! :)

Fick mycket stöd från alla. En av mina arb.kamrater har både en syster och ett barn som gått in i väggen så hon förstår ju verkligen. Kändes skönt när jag gick därifrån, att jag hade klarat detta stora steg!!
Pratade om festen imorgon. Sa att jag kommer om jag har en bra dag.
Det skulle vara kul om jag fixar det.

Nu är jag helt slut, så jag ska vila lite innan min lilla familj kommer hem.

virrpannan...

Min käre bror fyller år idag, Grattis!! :) Min sambo bestämde att vi skulle åka dit på em.
Pratade lite om present och jag föreslog choklad från vår underbara chokladaffär.

När vi satt i bilen o sambon inte styrde mot min bror så undrade jag vart vi var på väg, då hade jag redan glömt bort planen om present som jag föreslagit ca 10 minuter innan... Hjälp!...Det blev iaf present, tack vare min sambo som hade huvet på skaft.

Väl framme var det mysigt med gott fika, trevligt sällskap. Ägnade lite tid åt guitar hero och abba sing star. :)
Det var mest lilltösen som spelade.

Mycket trevlig eftermiddag men nu är jag helt sopslut igen.... Spelar liksom ingen roll om jag gör nåt måste eller nåt kul, blir helt slut oavsett vad jag gör, bara _att_ jag gör nåt..

Koncentrationen är på topp..

.. eller inte..
Har just nu all tiden i världen att läsa böcker som jag tycker är underbart och att lösa korsord som är så kul. Men jag kan inte koncentrera mig på det..

Just nu är det enkla stickningar/virkningar som jag kan pyssla med när jag slötittar på tv.

Skulle vilja måla lite men tålamodet är ju inte heller på topp så jag får väl avvakta med det också....

Fasen att inte kunna göra sånt man vill pga att ens kropp spelar en dumma spratt.. :(

Har iaf kommit upp idag. :)
Efter frukost med tösen så lämnade jag henne på skolan och sen tog jag en långpromenad.
Aj tusan vilken träningsvärk jag har, Wii är farligt. ;)

Slumrade en stund på soffan när jag kom hem.
Har sen varit på utvecklingssamtal i tösens skola. Allt var bra, skönt!

Nu ska jag käka lite lunch och hämta lite ork o kraft tills lillbusan kommer hem.

frispel i huvet....

Får jag av alla goda råd hit o dit...

Vissa säger att jag bara ska ta det lugnt, vara hemma och lyssna på min kropp.

Vissa säger att jag bör pressa mig lite för att inte vara ifrån jobbet för länge.

Men vad är för länge?? Är rädd att jag blir ännu värre om jag pressar mig till nåt som min kropp skriker nej åt.

Var jag inte upp o ner innan så blev jag det nu.... Hjärnkarusell igen...

guldstjärna..

ger jag mig själv idag. :)
Mådde ju mindre bra på fm... Men efter att ha tränat "med" Wii (har förbannad träningsvärk fr igår..), duschat och ätit lunch kände jag mig rätt ok.

Åkte iväg och slipade dotterns skridskor och på vägen hem handlade jag.
Det känns så bra nu att ha fixat det.

Min gruppledare ringde för att kolla läget. Hon höll på att bli galen på alla olika versioner hon fick höra om hur jag mår och vad som händer så hon ville kolla m mig själv. Bra tycker jag!

Jag undrade hur det ska gå med schemat, vi har time-care. "tänk inte på det nu, jag fixar det så löser vi det sen när du är tillbaka." Hon är så bra, som en kompis, mamma eller nåt sånt. Lätt att prata med!

Hon hoppades att jag skulle orka komma o ta en fika nån dag. Lovade att försöka nån dag när jag har en bra dag.

Vi bestämde att vi ska höras lite då och då, hon sa i den diskussionen "om jag ringer och det är en dålig dag, så skit i å svara. Ring upp mig när du orkar." Känns så skönt!!

Nu ska jag vila lite innan jag ska kika på dottern som ska spela innebandy. Just nu provar hon sina ny-slipade skridskor med sin pappa. :)

Upp o ner....

är det idag.
Vaknade 1½ timme innan klockan skulle ringa av att sambon fixade iordning sig för att åka till jobbet.. Snurrade och vred mig i sängen lite surt för att jag vaknat.
Men jag vände på den sura tanken efter en stund, till att det gav mig chansen till lite egentid innan tösen behövde gå upp.

Smög upp, satte på tv och bara var. Glodde på tv4 fakta som jag gillar.
Efter en stund kom en lite trött prinsessa och myste i soffan. Satte på bröderna lejonhjärta och åt frukost.

Hade på "kalendern" idag att handla, slipa skridskor och gå på möte med chefen. Men paniken har kommit.. fan också!....
När jag lämnat tösen vid skolan vällde allt över mig - illamående, huvudvärk och panik.
Mysig blandning - NOT!
Gick iaf min promenad och rensade skallen med musiken i lurarna. Skönt nu efteråt.

Skickade sms till min chef för att ställa in mötet i em. Orkar inte!
När jag redan har en dålig dag så orkar jag inte träffa henne. Vi skulle väl diskutera ett ev schema inför om jag ska jobba from måndag. Men jag kommer inte tillbaka till jobbet på måndag, det går bara inte...

Ska försöka fixa slipningen av prinsessans skridskor, annars får jag försöka imorgon...

På min promenad var jag sådär nojjig igen när jag mötte folk. Tankarna virvlade "bara de inte tittar på mig... tänk om de hälsar.. tänk om jag känner nån..." Kaoskarusell i huvet, bläää..

På slutet av promenaden kom ett sällskap på 5-6 pers. Försökte undvika dem men ju närmre jag kom så såg jag ju att det var sambons kompis M som var ute med sitt jobb. Hälsade och var artig, efteråt ville jag bara kräkas..

Tänk att livet kan bli så knasigt...
Hoppas resten av denna dag blir bättre. Ska spela lite wii tror jag...

Rätt bra dag

måste jag ju med facit i handen säga att det blev.
La mig på soffan efter lunch för att vila, men när sambon åkte till jobbet dansade jag på bordet.. Eller på wii balance board...hihi

"Tränade" nästan 30 min när jag insåg att jag var tvungen att sluta för att hämta min lilla prinsessa.
På väg hem från fritids såg vi att isen ovanför vårt hus gick att åka på, så vi gick hem och hämtade tösens skridskor.
Hon var bambi en stund men sen gick det bättre. Ska åka o slipa grillerna åt henne, hon vill inte ha taggar på dem... :o

När vi var på väg hem ringde min mobil, det var verkstan som meddelade att min bil var klar. Så in med skridskorna, och så tog vi en promenad på ca 20-25 minuter.

Hem och åt och nu flög tösen över till sin kompis och jag tänkte köra lite Wii innan min kompis L kommer hit.

trött...

är ju ovanligt att jag är nu för tiden.. Not!

Vaknade med huvudvärk och är oerhört glad över att sambon jobbar kväll, så han tog ansvaret för N idag. Med frukost, kläder, promenad till skolan mm. Med andra ord skippade jag min morgonpromenad, men jag ska ju hämta tösen i em så jag tänkte gå en prommis innan jag hämtar henne.

Har plockat lite hemma, pratat med min goa mamma. Bara varit, skönt!

Sambon var till sin mamma en sväng. Fick frågan "svarar inte J i telefon längre?"
Hon har fått mail ifrån mig där jag förklarat att jag har jättejobbigt med att svara/ringa m telefonen. Hur svårt ska det vara att förstå??

Hon hade ringt igår på fm (när jag sov..). Vad säger att jag är hemma bara för att jag är sjukskriven? Jag kan vara ute på promenad, till läkaren, psykologen osv. Hon kan driva mig till vanvett ibland.... Acceptera att jag mår dåligt nu, att jag just nu avskyr de förbannade telefonerna. Det kommer gå över, låt det bara få ta sin tid... Pressa mig inte för då exploderar jag!!

Läkarbesöket.

Kände återigen att jag drog mig för att åka hemifrån, precis som innan jag skulle träffa chefen. Men jag kom fram i tid, vilket inte läkaren lyckades med.

Bläddrade i flerea tidningar utan att registrera vad som stod. Mådde illa som tusan. 20 minuter sent kom läkaren. Dem 20 minuterna i väntrummet kändes som en evighet!!

Pratade lite om hur jag mår nu, hur jag känner inför medicin och för jobbet.
Många av medicinerna har bla biverkningen viktökning vilket inte behövs på denna kroppshydda.. Men de han skrev ut kunde leda till viktminskning så jag får väl hoppas på det. Så nåt gott kommer ur detta. ;)

Till slut beslutade vi oss för att prova medicin med relativt låg dos. Ska under veckan fundera över jobbet och om jag fixar att gå tillbaka. Om jag inte fixar det så var det bara ringa växeln och säga att jag behöver längre sjukskrivning.

Vet redan nu att det kommer bli längre sjukskrivning. Kan ju knappt tänka på jobbet utan att få panik och svårt att andas... Skönt iaf att han tror på mig och hur jag mår.

Har varit helt slut efter detta besök så jag har sovit lite, badat med min lilla tös och bara tagit det lugnt.

Illamående, snurrig...

Tösen "flög" upp ur sängen imorse. Åt sin frukost med bra aptit, smootie och smörgås. Gjorde så det räckte till mig med men jag fick inte ens i mig halva smootie´n för jag mår illa idag.. :(

Lämnade N på skolan och sen körde jag bilen till verkstan.
Gick hem och huva vad kallt det var. Hade tänkt gå längre men inte i den kylan. Burr!!

Känns som tankar bara virvlar omkring i huvudet, men jag vet inte vad de handlar om.
Antar att de handlar om dagens läkarbesök...

Idag är en jobbig morgon, har undvikit att möta folks blick osv.

Nu ska jag sticka på tösens möss/halsduk och se om jag kan varva ner mitt inre.

söndag, rastlös, fundersam och lite orolig..

Sov inte mycket inatt, några timmar bara. Mådde nämligen fruktansvärt illa inatt, så jag hade en hink som sällskap vid sängen. Behövde den tack o lov inte..

Tösens kompis K ringde och frågade om N ville följa med henne o hennes pappa på bio. Självklart! Gissa om tösen blev glad?! ;)
Hon blev hämtad av dem så de skulle hinna äta lunch på stan innan.

När hon åkt fixade jag lite till i köket, satte på musik och tog sen fram mitt nyaste pussel. Har haft det sen i november och detta pussel, som kommer varje år brukar jag lägga direkt. Men nu har jag inte ens tittat på det?!?!
Satt där i säkert 2 timmar och bara njöt av att få vara bara jag, utan krav, måsten osv. Var i min lilla "bubbla"..

Efter lunch la jag mig på soffan en stund men när det blev reklam så kände jag mig rastlös.. Strök de nya gardinerna och hängde upp dem för att inse att de var på tooook för långa.

Eftersom de kunde krympa 5% så slängde jag dem i tvätten. Får se imorgon när de torkat om de måste sys upp.. Hoppas inte!

Har haft svårt att sitta still idag, måste hela tiden hålla på med nåt. Min sambo har blivit smått galen på mig. Har inte haft nåt tålamod så det är ju tur att tösen varit borta nästan hela dagen.
Har tom frivilligt rensat lite i tösens rum som såg ut som ett bombnedslag..

När sambon var så go och fixade kvällsmat så hade jag ingen ro att sitta still i soffan så jag gick ut i köket och fixade sallad. Vad f_n är mitt problem?? Brukar inte ha problem med att ta det lugnt.

Undrar om denna oro/rastlöshet undermedvetet kan ha å göra med läkarbesöket imorgon?...
Är ju orolig för att jag inte blir sjukskriven längre. Vad händer då?? Ska jag klara av att jobba då?? Vet varken ut eller in känns det som..

Kommer läkaren förespråka medicin? Är jag beredd på att ta det?? Vet inte....

Vissa dagar känns livet rätt ok, som igår lät jag glad när jag pratade med L och hon hade sett en glimt i mina ögon på dagen. Men sen nästa dag känns allt grått.

Denna förbannade berg-& dalbana är skit, rent ut sagt!!

Nu ska jag placera rumpan i soffan. Men ska nog sätta en stickning/virkning i händerna så jag stannar kvar i soffan, för jag tror jag behöver det.... ;)