Besviken

Har en känsla av stor besvikelse...
Jag har vart borta från mitt arbete sen mitten av januari.

Till en början hörde arb.kamrater av sig lite men nu är det så himla tyst. Det känns nästan som om jag aldrig existerat där....
Inte ens gruppledaren hör av sig.

Visst, jag ska inte komma tillbaka men man kan väl allafall kolla hur ens arbetskamrat mår??
När jag åker dit känns det som att det inte spelar nån roll. Jag är ingen när jag är där..

Var jag värd så lite?? Betydde jag inte mer??
Det känns verkligen skit!

Jag har gjort så mycket för det stället och nu känns det som jag är luft för dem..

Började ju jobba på skolan -00
De som jobbar där har inte hört av sig nåt.. Bara några enstaka därifrån som jag ändå har kontakt med på min fritid, annars inte ett ljud.

Och avlastningshemmet jag är på nu, som jag jobbat på i mer än 1 år, där alla var så himla välkomnande när jag började dem hör man inget ifrån.. Så jävla dåligt rent ut sagt.

Gruppledaren tyckte ju att jag kunde jobba där på loven om jag kommer in på högskolan.
Även om jag hade klarat det psykiskt så känns det ju knappast troligt efter hur de behandlar mig..

Var bara tvungen att spy ur mig detta, så kanske jag kan släppa det lite.